Jag har en liten fundering!
Är det möjligt att förlita sig på ideellt arbete idag? Jag förstår förstås tanken med att det behövs pengar. Men hur mycket pengar behövs egentligen? hur mycket tid kan man kräva att var och en lägger?
Det kanske fungerade en gång i tiden. När jag växte upp fanns de flesta morsor hemma. Det fanns inte på kartan att vi skulle gå på dagis, verkade det som.
Nu generaliserar jag förstås, det fanns ju massor med morsor som jobbade, men många fantastiska människor var där i alla fall runt omkring oss barn när vi var små på 70-talet.
Det var då många kunde iväg på fritidsaktiviteter redan vid 3 tiden på eftermiddagen.
Hur skulle det funka hos er idag? De flesta av oss har jobb och resten vill ha ett jobb och jobbar hårt för det hela dagarna. Vi har inte möjlighet att köra våra barn på aktiviteter vid 3 tiden.
Ideellt arbete då?
Ja det fanns det ju också tid till i kärnfamiljerna som fanns överallt. Att man skiljde sig var ju inte vanligt. Man kanske inte gifte sig, men skiljde sig var inte vanligt.
Då fanns där ju två som kunde hjälpas åt och därmed att köra och hämta och också hjälpa till ideellt med barnens fritidssysselsättning eller andra saker man ville hjälpa till med.
Eftersom jag jobbar med att se hur omvärlden ser ut i mitt jobb, ser jag att kärnfamiljen inte bara håller på att raderas i Sverige, utan det ser likadant ut överallt. Inte heller är det så att alla har jobb och kan betala stora summor för att få barnen att vara med i verksamheter.
Hur tar vi hand om dem som inte har råd längre?
Kostar det egentligen så mycket att låta barn leka i olika idrotter? Är det verkligen så dyrt att se till att barn får testa olika saker? Om tid fanns skulle jag göra allt... men det finns det ju nu inte... tid alltså. Inte pengar i en aldrig sinande brunn heller. Då har jag ändå jobb!!
Tänk då alla frånskilda som lever ensamma med ett eller flera barn... kanske har man inte ens ett jobb utan lever på tillfälliga inkomster... hur ska dessa talanger få testa på olika aktiviteter?
Hur kan vi som samhälle se till att alla våra barn får chansen att få testa på alla de sporter de vill testa på. Är ideellt arbete enda chansen? Naturligtvis måste ju någon vara därför att ta hand om dem, jag tror verkligen inte det är problemet. Problemet är allt annat det för med sig. Allt annat man också måste ställa upp på!
I dag är det inte 70-talet längre, vi lever i 10 talet! Vi lever inte som man gjorde förr, stressen är större, kostnaderna är högre och inkomsterna räcker helt enkelt inte alltid till.
Jag vill bara att vi kanske tänker till lite om hur vi spenderar vår tid och hur mycket vi kräver att andra ska spendera sin tid.
Jag tror visst att vi kan få hjälp, kalla det ideellt eller inte, om vi också visar att vi ger tillbaka till dem som hjälper till. Om jag ställer upp för att att mina och andras barn ska få möjlighet att utöva en viss sport, så ställer säkert någon annan upp för att mina och andras barn också ska få testa en annan sport.
Vad jag vänder mig emot är hysterin att hela tiden tjäna pengar till annat på barns bekostnad. Det är bedrövligt att se hur mycket det kostar på vissa ställen för att få göra de enklaste saker. Allt för att bekosta annat som måste betalas... Det är för bedrövligt.
Är det någon i ärlighetens namn som försökt räkna ut vad det kostar att låta en kille/tjej spela fotboll, orientera, spela handboll osv osv. Om någon ger ett ärligt svar på varför det kostar så mycket så hade jag respekterat det så mycket mer än när man mörkar.
Vad är då alternativen?
Jag finns det några? Idag är det ju profiten som styr. Jag vet i ärlighetens namn inte. Men vad jag vet är att jag sett och hört flera barn och föräldrar som sagt att de tyvärr inte kan låta sina barn vara med och idrotta, för de har inte råd! Jag blir så ledsen!
jag tror att enda chansen är att dela helt på vuxenidrott och barnidrott. Jag vet inte om det räcker men jag tror man får titta in på det
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar