Bekännelse!!

Dags för en bekännelse!

Ingen allvarlig, ingen ny men en som jag gått och dragit på i många år nu.
Förlåt alla skolkamrater att jag fick er att tro att jag var hårdrockare!

Alla kassett band med Dio, KISS, Iron Maiden, Judas Priest, Mötley Crue, Scorpions, Rainbow, Black Sabbath, Saxon, W.A.S.P, Motörhead, Scorpions, Accept m.m m.m som jag hade väl synliga hemma var bara där för syns skull.

I verkligheten var det Factory, Magnum Bonum, Madonna, Sandra, Samantha Fox, Foreigner, Europe, Boston, Chicago, Modern Talking, Gyllene tider som gällde. Lådorna var fyllda med denna musik:)

Alla planscherna på väggarna med hårdrocksbilder från OKEJ, hade en baksida. Där var de verkliga hjältarna:)!

Men vem ville vara en synth tönt, en hårdrocknörd verkade liksom liiiiite coolare!

Inte för att jag någonsin klädde mig i nitar eller hade en jeans väst med nitar och ett stort rockemblem på ryggen, jag klarade mig igenom det nålsögat ändå.

Det enda band jag egentligen tyckte var riktigt bra var Twisted Sisters. Där kunde man ju bygga hela sin image runt det. Gillade man bara dessa poprockare kom man ju igenom med allt. Sen hade jag faktiskt W.A.S.P's EP i grön vinyl med F**k like a beast också, coooooolt. Men jag lyssnade aldrig på den, undrar om jag inte har den kvar fortfarande?

En enda låt kommer jag ihåg från de andra banden. Det är Accept och "Fast as a shark". Inte för att jag egentligen någonsin har hört vad de sjunger.

När jag var liten var jag övertygad om att jag hörde att de sjöng "Fast as a shark, tittar över en mur!", men det verkar med lite perspektiv inte särskilt troligt, eller hur!?

Men varför jag gillade den och varför att jag tycker att också ni ska ge den en chans är ett gitarr solo i mitten av låten. Det är så in i hela havet snabbt, skickligt och bra att jag övade på att svimma varenda gång jag hörde det för 30 år sedan!!

Så lite smygrockare var man, fast mest var det härlig pop som gällde!

Om jag ska erkänna en sak om idag är det betydligt märkligare???

Jag som är en av de största sportnördar (som min fru brukar säga lite med en besvärande utpustning) tittar nästan aldrig på sport på TV. Min stora passion har blivit dans!! Och inte vilken dans som helst, inte Let's dance eller så, nej riktigt dans ska det vara.

Min enda passion på TV just nu är SYTYCD! Eller So you think you can dance, om man ska översätta det. 10 säsongen har just börjat i USA och här börjar den inte förrän i mitten av Juni. Vi kan inte vänta, så vi har letat upp dem på You Tube och har redan sett två avsnitt. I kväll väntar det tredje och EXORCISTEN kommer tillbaka. Det låter ju inte klokt, men denna dansare är övermänsklig! Jag lovar, se honom och säg att ni inte blir berörda.

OCH, ni kan inte ljuga för mig och säga att det var väl ingenting, löjligt! Kom ihåg, jag har varit där själv...skulle ju aldrig erkänna att jag inte gillade hårdrock!