A naj inte nu igen...

Om mitt minne vore en tändsticka... Vore den utbrunnen!

Om man säger en sak till mig som jag måste komma ihåg, så får man banne mig hoppas på det bästa att jag ska komma ihåg det!

Teflonminne är nog det närmsta jag kan komma hur man kan beskriva det som finns där uppe. Eller det som inte finns där uppe!

Jag vet inte vad det tar åt mig ibland. Jag kan stå och prata om att jag ska göra något särskilt för att två sekunder senare gå åt rakt motsatt håll just exakt precis lika lycklig för att jag inte har något att göra just nu!

Härom morgonen tog jag fram en isklamp ur frysen gick in och skulle ta kylväskan i skafferiet... Kom ut med... En låda som jag skulle slänga. Isklampen hittade jag på kvällen och maten stod naturligtvis kvar i kylen!!

Någon dag innan det ringde min fru mig strax innan jag var hemma o bad mig handla mjölk! Absolut det ska jag... Lägger på luren kör förbi affären... Kommer på det 100 m senare och får vända!

Alltså jag förstår att ni tänker Alzheimers, men det tror jag nog ändå inte. För jag kommer ihåg väsentligheter som alla nummer på spelarna i Mjällbys startelva! Hur många ord det varit i den längsta mening som textats på TV (20 i ett Dallasavsnitt på 80-talet!)
Hur många kakelplattor vi har på golvet på toaletten nere (180 om någon undrar!)
Ordet som jag och min kompis beslöt sig för att alltid komma ihåg för det var det konstigaste vi hört (fotosyntes, eller hur Peter S:)!)

Se jag kommer ihåg en massa... Men tror ni att jag kan komma ihåg slänga soporna trots att jag blivit tillsagd och lovat att göra det... Icke!