Inlägg
Det är ju lite grand därför vi också varit på semester. För att vila upp lite efter att ha jobbat mycket, inte bara på jobbet utan också på fritiden med olika sysselsättningar som jag engagerar mig i helhjärtat.
Men som sagt, ibland ger orsak och verkan lite större följder än vanligt...
Vi har varit en vecka i i ett underbart soligt och roligt Turkiet. Vi har legat still på en enorm anläggning i en hel vecka och bara njutit.
Orsak och verkan nummer ett denna vecka. De har rutchbanor här! Både jag och mina söner har åkt massor. I synnerhet den äldsta och jag har ju försökt förstå hur man ska göra för att kunna åka så snabbt som möjligt.
Så nu är vi alldeles rödflammiga på ryggen efter att dragit i skarvarna i banorna en 125-130 gånger...
För att inte tala om träningsvärken i magen, lår och vader. Spring i trappor och ligga på hälar och skulderblad tar mer än man tror:)
Orsak och verkan nummer två denna vecka. De har ju ett underhållningsteam sommarland tiden ska hålla en sysselsatt. Jag har konsekvent ignorerat dem, för jag vet hur det går! Men till sist var jag tvungen att gå ner till stranden och beachvolleybollen. Jag har aldrig spelat volleyboll men jag tycker det är så jäkla kul att vara med ändå.
Jag har egentligen inte spelat sedan jag gick i skolan för... Många år sedan. Men förra året fick jag chansen tillsammans med lite vänner. Jag ställde upp och det kändes som om det skulle bli kanonkul. Första upphoppet, jag landar fel och jag känner att det gör lite ont i foten. Äsch, det är väl inte så farligt, jag spelar vidare. Det gick jättebra och det var lika kul som jag mindes det. Efteråt tog det ca tre månader innan foten var bra igen!
Denna gången var det inte lika farligt. Vi var ett gäng med, allt ifrån, en enorm Ryss (alltså magen inte resten) till lite magrare Ryssar. Som ni hör är här många Ryssar:) De flesta verkade ha spelat massor innan och jag ville ju inte vara sämre. Jag slängde mig som en kontra på varenda boll som kom i närheten. Ni förstår inte hur mycket det krävs av en otränad 2 meter människa att gång på gång slänga sig raklång rakt ned i gruset! Det är så in i hela havet jobbigt efter en stund. Men inte ska man ge upp. Efter att ha fått munnen full av lite grovkornig sand en flertal gånger, sett ut som jag var täckt av grus från topp till tå, fick jag i alla fall vinna matchen med 2-1 i set.
Verkan här då? Tre skrubbsår och träningsvärk i rätt många muskler till som jag inte visste jag hade!
Orsak och verkan nummer tre (OBS detta är på samma dag dessa uppstår)
På kvällarna är det underhållning. En kväll var det musikquizz. Efter att ha hållit oss undan de andra kvällarna och klarat oss från att bli upplockade på scen, är nu turen kommen till mig...
Man ska ha två lag i quizzen, ett lag vill de att jag ska vara lagledare för! Jag vill ju förstås inte, jag är ju svensk och vill inte sticka ut... Tssssssss. Efter ett par sekunders övertalning går jag med på det.
Jag blir lagledare för Maffialaget! En kubik Ryss blir lagledare för cowboyslaget. Alltså jag valde inte namnen!
Tävlingen är enkel, man ska gissa rätt sångare! Hela laget ska vara med och gissa men lagledaren (jag) är den som ska springa upp på scen, ta på en enorm stråhatt, säga ARRIVA ARRIVA och sedan rätt (förhoppningsvis) svar. Lätt, tänker man ju, ända till vi får första frågan och Ryssen springer upp på scen i ett tempo som får roadrunner att stå stilla. Och han svarar rätt!
Jädrar i min lilla låda, här får man ta i! Låtarna som följer varvar vi att klara. Men kampen om den där hatten hårdnar och vi får ta i allt vi kan för att få tag på den. Vi kastar oss upp på scen, vi slänger oss från flera meters avstånd. Vi kampas om den där jäkla hatten på alla sätt utom de regelrätta. Men vi har kul.
I mitten ungefär, kan vi låten igen! Jag springer mot scen och UPPENBARLIGEN, missbedömer avståndet upp till trappan. Jag drar i foten något så överjä****t men Hahahaha jag fick tag på hatten, jag fick tag på ha- ajjjjjjj det gör ju lite ont -tten. Jag svarar rätt, maffians jubel! Vi är i ledningen.
Jag kommer ner och som en liten brejk så släcker de ner och vi ska köra tändaren i luften under en del av låten. Jag hinner tänka att jag ändå bara måste ta av skon och känna att stortån sitter kvar. Det gör den, men antagligen inte nageln om ett par dagar. Sjuttsingen vad det blöder!
Killen på scen om jag är OK! OK min tå håller på att ramla av här, men visst jag är OK! Förvånad min tillbaka... E du det, det ser liksom ut som om... Min tå håller på att ramla av ja. Ge mig plåster så att vi kan köra vidare.
Se, det är här orsak och verkan går lite till överdrift. Jag kunde ju lika gärna sagt att, aj då här gick det tosigt och jag hoppar av så att jag kan se över min tå. Men gör man det? Nej då, vi är i ledningen och den där kubiken till Ryss ska INTE få vinna. Jag tror jag hann tänka något om att inga fler ryssar ska vinna några krig här idag eller något, jag vet inte adrenalin ni vet...
Maffi laget jublar och det gör ju inte det sämre:) Här ska vi kämpa tills sista blodsdroppe, fast jag hoppas ju av given anledning att vi slutar innan.
Papper och plåster sätts på och jag ser senare att min sko inte riktigt kommer att se likadant igen!! Tänk så snabbt det blöder igenom?!
Vi kör vidare. Ett par låtar senare kommer båda lagen på låten samtidigt igen. Och vi rusar upp mot scenen. Denna gång lyckas jag få omkull Ryssen igen men landar med sidan ovanpå hans knä. Ungefär där mina revben brukar sitta fast... Ja de kan ju ha klarat sig men eftersom jag skriver detta med en hand och håller mig i sängen med den andra undrar jag? Jag skulle gett upp efter första....
Men vi ger aldrig upp... Vi linkar vidare och alla mina maffiavänner sitter just nu och knäpper sina händer och tackar högre makter att inte de blev utvalda till kapten (de är så religiösa i dessa länder;))
Jag är mer irriterad att jag inte fick tag på hattskrället.
Tänk vad lite fighting spirit gör för smärta.
De sista två låtarna ger dubbla och trippla poäng. Vi kan båda, men liiiiiite för sent. De där jäkla cowbysarna hinner före.
Vid sammanräkningen senare visar det sig att vi är helt lika. Efter 50 låtar, får vi 25 poäng var. Vi hade vunnit om vi bara tagit Dr Alban.... Jag missade Dr Alban. Mest skyller jag på en Rysk dam som helt hysteriskt sprang omkring och skrek Dralvan, Dralvan.... It is Dralvan. Hon skrek så högt att jag inte ens la märke till låten.
Ryssen gick upp på scen, tog på sig hatten och sa Dr Alban...va f*n, va då Dralvan?
Som tur är lyssnade jag på låten när samma dam, lika hysteriskt skrek... GETTAWAY, GEEEEETTTTTAAAAAWWWWWAAAAAYYYYY, när Wahl is love kom upp. Jag svarade Haddaway, eller hur det stavas istället för gettaway. Killen på scen såg min fundersamma min och förklarade att ryssar inte uttalar H som H utan som G... Så tänk på det, tackar!
Nåväl lika var ju lika bra det. Vi hade ju kul allihop, utom min tå och mina revben!
Som sagt orsak och verkan...
Efter att ha fått lite hjälp efteråt med att lägga om såren så har jag bytt ytterligare ett par gånger. På morgonen såg det ut så här...känsliga tittare varnas...
Jag tror det var allt...jepp...det var det!
Lärdom...undvik musikquizz om du ska vara kapten för laget, akta dig för smygproffs när du spelar volleyboll och ge tusan i att undersök hur snabbt man kan åka i en vattenrutchbana! Fast det har jag väl redan glömt:)!!!
