Hur många lappar behövs för att komma in i Kina?

Mitt första besök i Kina vecka 8-9 2006 (Tänk på det innan ni tänker att jag borde veta:)) 

Måndag 20 feb 

Att Kina var en bra bit ifrån Sverige visste jag, men att resan intryckt i ett liten plan kan vara så lång var en ny upplevelse. SAS skulle ta oss från Köpenhamn till Peking. Denna gång skulle vi vidare där ifrån till Shenzhen. En nätt resa på ca 8,5 timmar plus ca 3-4 till innan vi kom till Shenzhen. Eftersom vi rest med SAS innan visste vi ungefär vad som väntar. Men det här var planet var mindre än väntat. Varför kan vi få ett plan a la jumbo när vi åker till Frankfurt men ett plan av typen inrikesplan när vi åker till Kina? Ca 2 m människa känner med alla djurtransporter som alla gnäller över i TV.  

Kände ändå att det var ganska lyxigt när man väl kom in med egen bildskärm och allt. Massor med filmer, spel och kameror både under och framför planet. Kunde bli ganska bra. Vi blev placerade längst bak vilket var en miss. Närmast toaletten var vi utsatta för ständig köbildning bredvid sätet, sover inte folk någonsin. Men ok 200 resenärer och två toaletter så vad väntar man sig. Också kök och vilorum för flygvärdinnor och stewarders var här bak. Ständigt liv och rörelser med andra ord. 

När första filmen, (legenden Zorro) var över kände man att, eftersom klockan var runt 24 att man var lite trött. Men eftersom flygplansstolar generellt är gjorda för folk under 1.8m så fick man testa många positioner innan man till sist gav upp och struntade i att försöka sova! 

Väl framme i Peking kommer nästa steg. Som i alla asiatiska länder behöver folk arbeta. Därför har man väldigt mycket folk som kollar ens biljetter och säkerhet innan man får gå ombord igen. Vi kunde inte heller få vårt bagage att sändas direkt till vår slutdestination. Någon måste ju kolla att vi inte lagt till något i bagaget, i det låste och för oss helt omöjligt att komma in i lastutrymmet, under färd!! Hur nu det skulle gå till. Men visst hämta ut bagaget går ju bra Det är ju bara ett par kontroller innan vi är där. Eftersom vi har fyllt i fyra olika inreseblanketter så vet vi ju att vi har några kvar att dela ut. Första är en försäkran om att jag inte har några sjukdomar. Nej då inte är jag på något sätt sjuk, det fyller jag i. Jag går förbi första kontrollen och lämnar denna lapp. Damen i disken såg för en gång skull ganska glad ut. Men titta på lappen varför skulle man göra det, knappt ta i den, någon kan ju vara sjuk!! 

Nästa blankett är en försäkran om att jag som fått visum och har pass verkligen är jag. Till denna disk är det alltid långa köer. Den obligatoriska viftaren sitter i disken, honom/henne känner man igen på att de alltid har en massa stjärnor och dekorationer på sina axlar. Men intresserade av vad de gör är de sällan. Viftare kallas jag dem för att de sällan hinner lämna en resenär innan vänsterarmen går och han vill ha fram en ny, som om man nödvändigtvis vill vänta längre. Jag tror att det inte ofta man tänker att här i denna folkmassa av hundratals eller tusentals andra trivs jag, det är så mysigt att bara stå och bli uttittad att jag vill stanna så länge det bara är möjligt!  

OK, väl framme så säger jag artigt good afternoon, svaret blir som vanligt: - Hmpffff!!

Nåväl, jag talar inte dessa språk och det KAN vara internationellt för hur trevligt det är att just jag vill komma in i deras land för att antingen spendera mina pengar eller se till att deras inkomster inom export ökar. Men om den meningen kan förkortas Hmpffff, måste jag verkligen lära mig detta språk, det verkar effektivt! 

Nu har jag fortfarande två kvar, men förstår att den ena nog ska vara till hemresan, bäst att lägga den någonstans där jag vet var den är. Jag kommer inte ihåg var det var just nu men det löser sig nog?!?!

Dags för nästa kontroll, vad har man i väskan, inget farligt hoppas vi? Nej då inget alls kolla min lapp!! Visst lämna den till nästa annars arbetslösa stackare med meningsfullt arbete. Äntligen är jag ute ur detta. Nu ska vi bara checka in igen så att vi kan komma med nästa plan till Shenzhen.  

Inrikesplan i asiatiska länder är alltid stora, mycket folk ska fraktas runt och då behövs stora plan. Inga problem här heller kan man tänka, men ack så fel man kan ha. Efter ett tag, när vi suttit och väntat i planet i 45 min, började man undra. När man såg sig runt var planet inte av senaste snitt. Det mesta var väldigt slitet. Armstöd och säten var fläckiga och slitna. Min bricka gick inte att ta ner utan milt våld och ansiktet på den person som vände sig från sätet framför mig var milt sagt frågande. När sedan säkerhetsvisningen skulle till att hållas funkade inte bältesdemonstrationen. Det gick helt enkelt inte att få upp. Men rask som flygvärdinnan var kastade hon den helt enkelt i sätet framför sig och gick över på viktigare saker. Det fick med sig en massa klickande då alla kände ett stort behov av att testa sitt bälte, funkade mitt?? 

Annars gick det bra, vi behövde ju bara genomlida tre timmar på detta plan. När vi äntligen var på väg upp undrade man om det var en övningskörning, vingligare än så går nog inte utan att planet lägger sig på rygg! På väg ner gick det bättre och vi kom fram utan problem. 

Då kom nästa problem förstås, eftersom vi var över en timme sena fanns där ingen och väntade på oss. Vi väntade en stund sedan började de att svärma. Alla ägde helt plötsligt en taxibil!? Priserna varierade i höjd men började på 200 vad de nu heter i detta landet. Men eftersom de var flera så behövde vi bara vänta, de prutade helt själva. Till sist var priset nere i 100 likvärdiga dollars. Ok, vi måste ju till hotellet vi åker med honom. Vi börjar gå…det här ser inte ut som ett taxiställe, det är väldigt mörkt här. Var är din bil? Här borta är den säger han och en bil kommer körande, helt utan någon synlig taxidekal förstås. Vi måste ha kvitto försöker vi. Ja, ja inga problem påstår han. Men vi kan inte åka med denna bilen, det är ingen taxi! Jo då kolla här säger han och visar en id-bricka helt på kinesiska! Mycket hjälp det var.

Nej, vi kommer inta att åka med dig! Va, varför inte, jag är billig. Jo, då säkert men vart tar han oss?? Vi bestämmer oss för att chansa med en riktig bil istället och skyndar oss där ifrån. Han kan inte förstå oss men är inte otrevlig när vi skyndsamt tar oss från de mörka delarna av denna parkering. 

Stående i kön till taxi hör vi plötsligt någon som ropar på oss, det visar sig att de som skulle ha hämtat oss har haft problem med föraren och är sena. Eftersom vi också var det gör det ju nu inget, vilken tur att vi inte åkte med ”frigör era plånböcker taxi AB”. Nu sitter vi lugnt med folk som åtminstone säger sig komma från vårt kontor 

Nu med tidsskillnad är helt plötsligt en hel dag till gången och vi har sett slutet av tisdagen 21/2