Läsandets fröjd

En kompis och jag satt och pratade häromdagen om läsandets härliga makt och kraft. Vi kom på att vi hade ungefär samma inställning till att läsa.

Ni vet den där känslan av att den här tryckta fantasin bara ligger där framför en och liksom lockar på en. Man studerar omslaget, begrundar bilderna och titeln en stund. Man känner sig delaktig i den eftersom man själv valt att just denna ska bli den som får äran att öppna mina sinnen. Den ska förhoppningsvis bli en del av dig. Du vet att du läst annat av samma författare och att just denna stilen passar mig.

Man vet att man kommer att få en härlig stund eller två med att bara känna trycksvärtan slå emot en när man öppnar uppslaget:)

Man insuper under en stund känslan av en helt nyöppnad orörd trycksak. Jag säger trycksak för man vill ju ha den tryckta fortfarande, det är liksom inte samma sak med en digital.
Ingen lukt som slår emot en som en frän känsla i näsan. Inget fladdrande i luggen när man vänder blad i hast för man kan inte vänta på att få läsa fortsättningen. Ingen känsla när man liksom gnuggar pappret med fingrarna, eller när man glider över ryggen och känner att den aldrig varit öppnat förut, leendet sprider sig över läpparna...

Lukterna lägger sig och ävetyret kan börja. Vad ska vi få se, vad ska vi få veta denna gång som vi inte visste eller kände förut. Vem ska råka ut för något man inte önskar sin ovän. Hur kan man lösa problemen på bästa sätt. Vem ska bli kär... vem ska tappa kärleken...för att sedan hitta den igen. Man vet ju aldrig riktigt säkert...ska detta slutet bli som man önskar eller ska det lämna allt öppet för mig att undra över...?

Man lutar sig tillbaka, tar ett djupt andetag... andas sakta ut...låt det skölja över mig... Låt det ta vid som jag har längtat så efter...

...Varje vecka likadant Kalle Anka & co. Och varannan vecka med Knasen. Hur skulle ett liv se ut utan serier:)?