Pappa kan väl fixa?!

Man försöker ju lösa det mesta till det bästa.

Men i bland är det bara så att någon annan är lite bättre på att göra det bra.

T ex försöker vi ta hand om våra barn tillsammans och det går alldeles utmärkt. Vi lagar god och näringsrik mat till dem, som de kan säga att de inte gillar. Men vi älskar dem ändå:)

Vi försöker läsa för dem med olika röster när vi läser böcker för dem. Då kommenterar de så här. Det räcker om du pratar med din vanliga röst pappa, det blir bättre. De är för gulliga.

Vi leker med dem, då och då. Och då gör man det ju inte alltid rätt eller hur.

När de är sjuka så turas vi om att trösta dem med blandad framgång. Det är ju trots allt så att Mamma är bäst i vissa lägen.

Pappa som jag är försöker jag ju bryta in ibland för att visa att det går bra med mig också. Oftast går det ju bra det också.

Idag har vi en lite sjuk son, vår yngste.

Han blev sjuk idag när vi var och tränade fotboll. Eller, det var ju inte fotbollen som gjorde honom sjuk förstås. Nej, han har varit vaken sedan 4 i natt och hostat.
Alltså han blev lite kräkig, som han sa, när han började springa runt med de andra fotbollshjältarna i dag på träningen.

Senare på dagen fick han även feber.

Hostan har vi försökt avhjälpa med olika saker under dagen och det har hjälpt, sådär!

Så när han efter sängdags ropar och jag går bort till trappan för att höra vad han vill, så säger han... du får nog hämta mamma!

Va, pappa är ju här nog kan väl jag hjälpa dig?

Ok du behöver inte hämta mamma, jag är jättehostig säger han och efter det lägger han på en ljudkuliss av 25 sekunder hostande som ömsom går upp i falsett och ömsom går ner i gurgel...

...Jag hämtar mamma älskling, vänta lite!

Mamma är ju trots allt bäst i vissa lägen:)