Ingen aning hur det funkar

För en massa år sedan gifte jag in mig i en släkt som delvis härstammar från Torsö som ligger på Listerlandet.

Det är ett väldigt mysigt litet ställe med väldigt få bofasta. 

Men eftersom det inte är så många bofasta här så är det ju svårt att få någon vanlig verksamhet att gå runt. Lite fiske o entreprenad är väl sådant som man med "olika medel" kan få att gå runt. 

Men på denna lilla halvö ligger en affär som säljer cyklar. Jag har sett den i alla år som jag har varit med, ca 20 nu!

Denna verksamhet är jag så avundsjuk på. 

Jag har, och jag har kontrollerar med min fru, ALDRIG, sett en enda kund i denna affär. Jag jobbar ju själv i en kedja som ser som sin största uppgift här i livet att vara för de många människorna. 

Hur tänker denna affärsinnehavare? Är han för de många, men de många har inte förstått det? Eller är han för de många men de många bor någon annanstans?

I vilket fall så måste jag jag säga att han måste kunna lära oss ett och annat. Som sagt, inte en kund på säkert 20 år ( troligen har jag missat någon) och ändå står där ständigt helt nya cyklar i hela affären, redo att säljas.  Jag förstår inte hur han lyckas.

Antingen har han helt sjuka marginaler på sina cyklar, så den han sålde sist, 1993, fortfarande ger honom mat på bordet. ELLER så e han så jäkla rik att han inte behöver ha några kunder. 

I vilket fall...skulle jag vilja byta med honom:) Tänk er själva, inte ett kundklagomål... På 20 år! Det är det inte många som slår, samt att man inte direkt sliter ut sig. 

Ska det vara så svårt

Så här i grillningstider får man ju lite kreativa tankar. 

Jag som många andra älskar ju att grilla, i synnerhet på sommaren. Vem älskar inte doften av att grannarna har sprutat på för mycket tändvätska och hela kvarteret luktar som om en tankbil sprungit läck. 

Det är liksom aldrig bara en som grillar, alla kör igång ungefär samtidigt. Här i kvarteret är det oftast när jag kommer hem från jobbet, eftersom jag kommer ganska sent. 

Då ser man en faslig massa män ute på sina uteplatser med grillredskap i högsta hugg. Antalet kvinnor är ju väldigt liten. Hemma hos oss grillar nog faktiskt frugan lika ofta som undertecknad, så ni förstår ju hur udda jag är!!

Men som sagt, lite kreativa tankar får man ju som skulle underlätta för oss alla. I synnerhet för oss småbarnsföräldrar!

Ni vet de där vattenmelonerna som finns utan kärnor, det är ju inte helt naturligt! Det finns ju även kärnfria vindruvor. 

Skulle det vara för mycket begärt att man skulle kunna få benfri kyckling? Jag tycker det är då svårt att rensa de där jäkla bitarna från kött. Den som kommer på benfri kyckling borde få Nobelpris (eller gå direkt i fängelse utan att passera gå!!) 

Bästaste dagen!

Alla har väl någon dag i veckan som är lite extra bra!

De flesta har kanske t o m samma dag som jag, fredag, som sin favorit dag. Min favoritdag är för att vara mer exakt fredag eftermiddag kl 17! Då är livet som bäst och ingenting är längre ifrån än nästa jobbdag.

Efter det går det bara utför... om man nu väljer att se det från den negativa sidan. Det är ungefär lika kul som att man inte hann passera midsommar innan första kommentaren man hatar kom..."Jaha nu vänder det, nu blir det bara mörkare!"

Är inte det det, under hela året, tråkigaste kommentar man någonsin kommer att få höra.

Att man däremot två sekunder efter 21 dec (ungefär) säger "Jaha, nu vänder det, nu blir det bara ljusare!" det köper jag jag rakt av.

Positivism är något vi inte lider av att höra för mycket av:) Så efter fredagen måste jag säga att det fortsätter i samma härliga anda i säkert 48 timmar:)!

Men åter till bästa dagen i veckan, fredagen, eller taco dagen, "fredasmys", eller rakt av fyfanvasköntnuärdetsnarthelgigendagen. Det är inte lätt att överträffa denna dag...om det inte vore för en annan dag under året...som man kanske ängtar lite extra till...vet ni, kan ni gissa:)?

I morgon börjar jag semestern:):)!!! Men man måste vara ärlig och säga att semestern börjar först efter helgen! Det är superviktigt, först helg sen semester. Så I detta fallet är det en Söndag som är årets bästa dag för mig. Konstig tanke för söndagen är ju inte dagen utan ångest normalt:) "upp tidigt i morgon igen"! Men nu SEMESTER, tackar, jag orkade just precis hela vägen fram denna gången också!

Hoppas att jag kommer ihåg alla mina 38 lösenord på jobbet när jag kommer tillbaka?!!

Någon ÄTER UPP mina skor!!!

Idag har varit en sådan där dag man egentligen aldrig vill uppleva.

Vi har varit på begravning och det är ju aldrig något som man direkt längtar efter att vara med på. Längtar o längtar, vad jag menar är ju att en begravning är ju ganska definitiv och efter det är bara tomhet. Så också i detta fall. Min storasyster är nu begraven och hon kan äntligen springa och röra sig, se, prata och sjunga igen. Himlen har något att vänta sig. Efter att inte ha kunnat göra något av det jag skrev under ca 50 år så finns där ju ett litet uppdämt behov av att spralla av sig nu när hon äntrar himmeln:)

Men det var inte det jag ville berätta om, även om det är en fin tanke:)

Nej, vad jag vill ta upp idag var en liten läskig sak som hände med min klädsel. Som vanligt när det är sådana här tillställningar vill man ju klä upp sig lite extra. Och så tänkte jag även denna gång. Kostym, vit skjorta och slips. En lavendelfärgad slips denna gång. Vi hade valfri klädsel så en annan färg än svart på slipsen kändes rätt:)!

Inte nog med det. Jag tänkte också att jag minsann skulle ta ett par av mina svarta skor som jag inte använder så ofta.

Det är ett par skor som jag första gången använde när vi gifte oss, jag och frugan. Det är ett par enkla men sköna läderdojor med en bra sula som man både kan dansa med, gå altargången fram i samt då gå på begravningar i. Eftersom det tursamt inte är så ofta man varesig gifter sig eller går på begravningar så är det inte använda så flitigt. De är helt enkelt "gådda" väldigt få mil i om man säger så.

Dessa skor ska jag ha! De var lite dammiga, så jag fick ta och putsa upp dem lite. Mmmm, ser fortfarande helt nya ut. De till o med känns nya fortfarande när man tar dem på sig.

De passar perfekt till min kostym och man känner sig så där välklädd ut när man går omkring i dem.

Lustigt egentligen att man får en helt ny hållning när man är så där välklädd. Eller åtminstone tycker jag att man får en helt ny känsla när man får vara välklädd. Ibland kan jag roa mig med att tänka på folk som går omkring så där "häftigt" i uniformer och kostymer eller andra högtidsdräkter, om de skulle se lite kaxiga ut nakna? Nu tänker jag inte direkt på nakenheten utan just på det att de inte har kläderna som stöder dem i deras "smarta" och "häftiga" gångstil!

Nåväl, jag går nog också lite fränare med kostym än utan.

Nu var det det där med gången. Vi kör till kyrkan, som ligger i min barndomsby Gualöv, vilket är en vacker liten kyrka från 1100-talet. Vi går in, en halvtimme före utsatt tid och sätter oss i bänkarna.

Vi sitter där och småpratar lite tyst, så där man bara gör i en kyrka. Det är bara vi och min övriga familj, men vi viskar ändå till varandra så vi inte ska störa någon annan... vem?? Kantorn är ju där förstås, men jag tror inte att hon är vidare känslig heller.

I vilket fall tittar jag ner på mina skor när klockan närmar sig 13 och begravningen ska börja. Då ser jag något konstigt med dem... där är något som saknas!

Vad f.. (visst jag vi är i kyrkan) kattsingen är sidan av sulan. Det ser ju ut som något/någon har tagit en tugga av min sko!

Men vad i hela havet (nu börjar jag komma in i att jag är i kyrkan) är klacken? Halva baksidan av den är ju borta! Hur är det med andra skon...?

DÄR ÄR DET JU ÄNNU VÄRRE. Hela baksidan av klacken, höger sida av sulan hänger löst och underdelen av sulan håller "as I speak" bokstavligen på att gå upp i rök...

Jag ska ju snart gå upp och lägga en blomma på kistan... kan man gå i strumplästen, för det är väl det enda som återstår om ni inte skyndar på här.

Jag börjar titta mig omkring för att se om jag kan hitta den rumpnisse, väsen, eller den lilla jädra råtta som uppenbarligen måste hålla på att ta tuggor av mina skor. De var ju perfekta när jag lämnade hemmet. Vad håller på att hända?

Dags att gå upp, det är inte så långt som tur är! Jag svävar fram, jag liksom leviterar genom rummet, vilket känns som rätt med tanke på var vi är. Jag vågar knappt sätta ner fötterna, jag lämnar ju spår efter mig...

Svår stund framme vid kistan där jag också känner att skorna håller på att ge upp fullständigt. Att de skulle ta min systers död så hårt!

Tillbaka i bänken och jag tror ingen såg att jag fick balansera tillbaka på små delar av skor som tidigare varit så stolta. Som tidigare varit så i blickfånget!

Efter kyrkan ska vi gå den grusade gången till bilen, jag känner stenarna under mina fötter, men känslan är ju inte likt att gå barfota vid en sjö direkt. Jag tittar efter mig och ser att jag lämnar spår vid varje steg, ska de hålla hela vägen hem till mina föräldrar?

De håller och jag kommer dit först av alla! Jag får gömma undan dem när jag kommer in.

När vi ska hem får jag ta på dem en sista gång, då är det ännu mindre kvar av mina tidigare bröllopsskor. Något/någon tycker verkligen om att ta stora tuggor på mina skor.

Man kan lite poetiskt säga att jag inte bara begravde min syster idag, när jag kom hem fick jag ta farväl av mina nästintill oanvända skor också. De fick också gå vidare. Undrar om det kan vara så att min syster håller på att ta över mina nya skor..del för del?

I så fall, håll till godo, det är väldigt bra skor...slit dem... med hälsan:) Du är värd dem och miljoner andra saker!!

INTE idag!!

En verkligen svensk sak är ju att prata om vädret!

Man har liksom inte riktigt något annat riktigt samtalsämne än att prata om vädret. Alla andra samtalsämnen är bara ämnen man tar till när vädret är avklarat.

Denna sommar t ex har man avklarat att det faktiskt har varit ganska bra, det har ju bara regnat ett par gånger. När det väl regnat har det inte kommit så mycket.

"Det är väl skönt att det är varmt och skönt"?

"Ja, men tänk på bönderna"!

Alltid ska man tänka på dessa bönder!

De tänker aldrig på mig när jag ska ha sommarfest ute (nåväl i tält men ändå) och himlen öppnar sig.

De kan helt enkelt luta sig lugnt tillbaka och tänka, vad skönt, nu tickar pengarna in.

Det är ju inte det att jag inte unnar dem att grödorna växer och att de inte behöver köra runt med sina Pariserjul till bevattningsstationer. Men det måste väl finnas någon rättvisa. Vi behöver våra bönder, men det är lätt att glömma när man ligger bakom deras traktorer på en tvåfilig väg, eller när man kör, en vacker dag, rakt in i en odör som är omänsklig och man för sent upptäcker att de lagt ut gödsel. Det går ju aldrig att ändra reglagen i bilen så att inte luften utanför kommer in.

Då, vi de tillfällena, är det lätt att tycka att det åtminstone är skönt att det är sol ute och att det är härligt varmt. Regn är det sista man vill ha.

Jag ska egentligen inte säga mer om bönderna, för jag tycker verkligen att de är beundransvärda, men är det inte så att när det väl börjar regna så klagar de också. De ska alltid ta in någon hö eller något just då!

Men som sagt, vem har inte suttit hos frisören, åkt taxi, stått i kön, eller någon annanstans där man "tvingas" prata med folk som man inte normalt pratar med eller kanske inte känner överhuvudtaget.

"Vilket väder vi fått", är en supersäker inledning på en diskussion med vem som helst faktiskt.

MEN jag tror att min kollega har missuppfattat detta lite.

Som vi väl ändå får erkänna så har ju denna sommar hittills varit fantastisk. Solen har värmt och molnen har kommit och gått, men inte mycket regn har kommit.

Så när regent faktiskt strilade ner utanför fönstren på jobbet häromdagen och han ställer sig och tittar ut och med hög röst säger "Va, FAAN! Det regnar ju alltid, kan det aldrig vara lite fint väder"??!

Då tycker jag faktiskt att han har lite selektivt minne, det var ju faktiskt torrt ute så att dropparna som kom ner aldrig ens nådde marken utan torkade ut redan innan de slog i marken.

Tänk så mycket vi svenskar anstränger oss för att få prata om vårt dåliga väder och hur fint det var när man var liten!:)

NEEEJ... var tittar man??

Jag har ett jobb där jag får möjlighet att göra de mest omväxlande saker.

Idag t ex har jag varit med i ett morgonprogram i Canada! Det kan ju verka lite märkligt?! Iof var det en inspelning som ska sändas längre farm i höst men ändå. Och det handlade om ett julsortiment, så hela inspelningsplatsen såg ut som det var 20 grader kallt utanför fönstret och ton med snö låg på marken!

Men det är inte bara märkligt, det är en konstig upplevelse också. Tänka sig att vara med i ett program som ska sändas för att inspirera andra att baka, i mitt fall!

Lilla jag, inspirera andra:) häftigt!

Men att göra en inspelning som denna, hur det skulle vara hade jag ingen aning om. Jag tänkte mig innan att det kanske skulle vara flera timmar i sminket, sedan någon som klär upp en. VIP salong till fikat innan inspelningen samt egen loge efteråt där man kan vila upp sig...

Nu blev det ju inte riktigt så!

I ren företagsanda, vårt företag är ju känt för att vara kostnadseffektiva:), så kom vi dit, kollade in platsen för inspelningen, mötte programledaren (Tänk att Canadas svar på Ernst inte är riktigt lika lång, lite kraftigare, heter Carl men är precis lika intresserad av design som just nämnde svenska programledare!) hälsade på kameramannen... och kör igång!!

VA, var är vindruvorna, champagnen (jag vet att jag inte dricker champagne, men det handlar ju om principer här!!) alla påsar med mutor??

Men vem behöver det... men ett litet äpple då? Nähe inte det. Egen sådan där regissörsstol med mitt namn? Inte det heller nej...kan jag få ett glas vatten? ok det gick bra! Tack!

Då så, då har jag fått igenom alla mina krav för att ställa upp! Vissa principer har man ju som sagt, jag ställer ju inte upp hur som helst för vad som helst. MINST...ett glas...vatten ska jag ha!

Nåväl, med halsen uppsmord av ett uppfriskande glas vatten så kör jag igång!

Intervjun går som en dans, faktiskt, trodde jag skulle vara mer nervös. Ända fram till den där punkten då man likt två nykära ungdomar ska avsluta en dejt. Svetten börja bryta ut och man vet inte var man ska titta någonstans. Men man vill ju inte vara den som tar bort blicken först, för att i så fall döda det där speciella ögonblicket som bara kan skapas mellan två nykära ungdomar, det ögonblick som skapats just där just då. Nu var vi ju inga ungdomar och vi var inte kära (lugn frugan, ingen fara...han var inte min typ;))

Programledaren ska säga tack så mycket och vi tar i hand för att sedan avsluta... MEN varför slutar kameramannen inte att filma? Han bara fortsätter och inte nog med det han går närmre med kameran...och där står jag och ler...och tittar på programledaren...som ler och tittar på mig...som fortsätter att le och titta på programledaren...som ler... ... och så fortsätter det i, vad som känns en halvtimme... Vad fasen gör man nu då?

Helt plötsligt svänger han kameran mot artiklarna och säger, thank guys!

Phu, jag började tro att nästa steg skulle vara en middagsinbjudan och en farvälkyss, för så länge stod vi och tittade på varandra. Nu vände vi bara huvudet och tittade på vad för intressanta andra saker de satt upp i rummet.

Jodå, annars gick det bra som sagt!

Till nästa gång måste jag komma på lite snabba repliker som man kan lägga in så att det inte blir så konstigt!

Tysk språkkurs!

I år valde vi att inte fira midsommar i Sverige. Vi åkte söder ut, över vattnet och in i Tyskland för ett par dagar.

Det är inte det att vi inte gillar midsommar men vi tänkte ändå att vi ville uppleva något nytt nu när vi var lediga ett par dagar.

Tyska har ju alltid varit ett språk som jag inte varit speciellt intresserat av.

Å andra sidan har det varit ett språk som jag av någon anledning trott mig förstå utan att kunna tala det.

I skolan valde jag franska, för att jag skulle efter det gå på restaurangskola... fattar ni logiken?

Så här i efterhand inte jag heller. Men då var det för att jag skulle ha lättare att lära mig köksfranskan! Det är ju inte så att man direkt måste ha fulla kunskaper i franska språket för att laga mat, men att kunna uttala det korrekt kunde ju vara fränt?!

Nu hade vi ju en lärare i franska som började lektionerna med; "Bonjour, nu ska vi gå igenom glosorna ni hade i läxa"!

Och

slutade med "det var allt för idag, vi ses i morgon"!

Nu kan man ju i o f sig säga att, om du vill lära dig något får du ta eget ansvar, men är man mellan 13-15 år gör man ju normalt allt för att komma undan, inget undantag här.

Så mycket mer än att jag kunde uttala orden klanderfritt var väl min franska inte mycket att hurra för.

Tror faktiskt att jag enbart kan presentera mig och säga varifrån jag kommer och var den byn ligger bredvid för större stad! (vad man nu har för nytta av det när man bor i en metropol:))

Sen kan jag också säga ett ord som jag tror betydde småskollärare, det var så jäkla svårt att uttala att det tog mig nog tre år innan det satt, sen satt det:)

Men som sagt tyska, det var ett språk jag inte var särskilt intresserad av.
När jag jobbar i kiosk på somrarna var där ofta tyskar och handlade mat. De snackade tyska och jag svenska, så vad var problemet. Vi förstod ju varandra ändå.

Men nu på senare år har jag fått grepp om tyskan till fullo.

Det är inte alls svårt!

Det enda man behöver göra är att i händelseord form lägga till Ge innan det svenska ordet och i slutet av ordet byta ut A eller E mot EN. Och i bestämd form lägga till engesweren efter det svenska ordet.

Ingen problem som helst.

Alltså ett exempel.

Jag ska läsa en bok = Jag ska geläsen en bokengesweren. I promise, alla förstår! Vill man sedan lägga till överkurs med ish och allt det där för att stila, visst det funkar säkert också, men lägg till GE och ENGESWEREN så är din lycka gjord och Tyskland ligger för dina fötter!

Alternativ midsommar

När man säger midsommar, tänker de flesta på allt det där som här sommaren till. Sol, varm vind, solglasögon och nubbe. Att det sedan allt för ofta blir regn, smällkallt, regnkläder och ösregn har man ju vant sig vid. 

I år har det varit lite blandat väder o de flesta har väl fått åtminstone en nubbe till sillen?!

Midsommar betyder ju också att man äntligen får dricka så in i helsike av sprit att man inte ens kommer ihåg att det är midsommar längre. Av någon anledning så är det just denna dag som de flesta tål tre gånger så mycket sprit som de normalt gör:)?!

Eftersom vi spenderar denna midsommar i Tyskland så har vi ingen aning om vad som försiggår hemma. Eftersom bara en av oss överhuvudtaget dricker alkoholhaltigt så blir det jobbigt för frugan att hänga på en tredubbel konsumtion själv, även om vi är i Tyskland:)! Så vi har en alternativ midsommar. Jag och barnen har haft work out. Jag tryckte och de hoppade. Betänk problemen efter att dessa kort var tagna...då hoppade frugan på och hjälpte barnen

Jag är ju helt slut nu, jädra midsommar att vara jobbig!

Hutter hutter

Idag fick jag ett MMS från min fru som gjorde att jag frös fullständigt till is. Tanken på att detta kunde hända hade alldrig slagit mig!

Jag blev vettskrämd bara av tanken på att det kunnat drabba mig. Hur skulle jag ställa mig till denna nya information jag fått?

Jag har ju ändå varit med några år nu men det här var nog det värsta jag varit med om. Skulle man bli ledsen eller skull man bara låta det bero?

Hur går man vidare efter en information som denna? Jag har ju aldrig hunnit förbereda mig riktigt på det, jag hade ju inte väntat mig att det skulle någonsin hända mig, det är ju sådant som händer andra!

Jag vet att det hände min far en gång när jag var liten, men det var ju så länge sedan, men tror ju att man lär av misstagen!

Men i o f sig har jag ju aldrig utgett mig för att kunna ta sådana här situationer särskilt bra, jag har aldrig klarat detta särsklit bra, hur gör jag nu när det hänt mig? Har ni några tips och idéer på hur jag tar tag i mig själv och går vidare?

Jag vet att jag inte är ensam, det händer varje dag, det läser man ju om i tidningarna. Det är ju t o m med så att det ökar varje år sommaren börjar komma i antågande. Midsommar är ju som alla vet ett ypperligt tillfälle, det har man ju hört under hela uppväxten.

Man tisslade ju om vilka har gjort det och var gjorde de det. Vilka gjorde de det med och var det skönt?

Som liten tyckte man ju bara att de (som gjorde det) var supertuffa, att de vågade. Utan att bry sig om de runt om bara gjorde de det.

Ah jag vet inte, jag har liksom inte vågat... och nu är det min tur att bli utsatt.

Jag fick ett MMS av min fru...mitt blod frös till is...hade det till slut hänt mig...

MINA BARN HAR BADAT I HAVET! INNAN MIG!! HUR TUSAN GICK DET TILL! Är det bara för att jag är en badkruka som min fru brukar säga. JA, vem tusan badar när det inte ens är 20 grader i vattnet. Är det att vara badkruka eller r det att vara rädd om juvelerna, de får ju inte förfrysas!

 

 

 

Stampa i takt!!

Efter ett par dagar med ledigt från bloggen inser jag att jag inte bör ta ledigt, det händer bara hemskheter. Jag har berättat om dem och ska inte älta mer om det! Men jag är ju ganska skrockfull så jag tror jag stannar här bakom tangenterna ett tag till nu!

Jag har säkert inte berättat om min skrockfullhet eller andra konstigheter för er förut?!
Jag vet att jag har pratat med en kollega en gång om detta om hon pustade ut och kände vad det var skönt att hon inte var ensam om att vara skrockfull och samtidigt ha en massa andra egenheter:)!

Jag kan till exempel berätta om ett par egenheter jag har om ni lovar att inte berätta dem för någon;)

Visste ni till exempel att det högsta antal ord som (åtminstone som jag har sett) någonsin funnits i en undertext på TV har funnits i ett Dallasavsnitt från 80 talet. Det kommer i ett program just då JR går ut ur hissen och in i den restaurang som låg på toppvåningen i en skyskrapa nära deras kontor! Det visste ni inte va:)?

Jag är besatt av att räkna saker och det ska helst gå jämnt ut. Eller helst, jag gör allt för att det ska gå jämnt ut. Som en kuriosa kan jag nämna att det hittills i detta blogginlägg har skrivits 224 ord, vilket är toppen:)

En annan sak i kombination är att få ihop antal ord eller bokstäver samtidigt som man kan Zick-Zacka mellan dem på ett naturligt sätt. Inser att det är helt omöjligt för er att fatta vad jag menar men gör det inte mindre viktigt;)!
Det är helt sjukt jobbigt när det inte går jämnt ut och jag försöker desperat hitta något som jämnar ut ekvationen!

Att gå på de vita strecken på ett övergångsställe och inte gå på brunslock, går väl under begreppet skrock och är kanske inte så ovanligt (?!) så det är väl inte så intressant, men likväl något jag lever efter!

En sak som är betydligt tråkigare är att det sällan blir vinst för mitt favoritlag om jag ser de på TV. Problemet är väl störst om jag zappat mellan kanalerna om jag har haft lite tur och det går bra för mitt lag...då försvinner helt plötslig turen. Då måste jag börja zappa igen för att komma in i vinnarstråket igen, det kan ta skitlång tid...ibland en hel säsong!

Stampa med foten tills det känns som om stampen verkligen taget och att jag hela tiden är noga med att tröja och byxor är sträckta. När jag lägger huvudet på kudden kan jag göra om "läggningen" på kudden hur många gånger som helst innan den känns rätt, går väl under begreppet "nubörjardetblisåsjuktatthanskanoginteberättamerinnanhanblirinspärrad" så det ska jag inte nämna.

Mackor och fil med müsli går under gammal vana. Min fru blir riktigt arg om jag inte äter något annat när jag är på hotell... jag är ju på hotell rätt ofta. Där finns jättegod müsli och fil...men även annat, så jag lovar att jag äter annat också:)!

Men innan jag lämnar er vill jag ge er lite möjligheter att själv öva upp er skrock. GÅ aldrig upp för en mörk trappa, SPRING, vem vet vad som finns bakom! (Eller går det under tramsigheter?)

Siste man över ett övergångsställe får... ...bevisat för sig att man var långsam. Men var inte sist, skynda dig över!

(nu behövdes det ungefär 7 stamp i takt till en trevlig liten låt innan det var bra:) Helt obefogat jag tyckte bara det var trevlig med lite stamp i takt till en låt!) Jag lovar att jag egentligen är rätt frisk, jag är inte sjuk på något sätt...tror jag? Nejdå jag är frisk som en nötkärna!

Och till alla er som verkligen räknade orden innan och är på väg att skriva in till mig, jag vet...där var 225 ord. Inte bra...men det var vad där blev.

Tack för idag!

Starkare än PIPPI!!

Alla känner väl till Pippi Långstrump och hur stark hon var...?!

Men hur många känner till min äldsta syster?

I mina ögon är Pippi bara en svag kopia av hennes styrka. Den är så obeskrivligt stor att den går inte att förklara.

Inte heller hon kan förklara den, för hon har aldrig kunnat prata!
min syster föddes för snart 53 år sedan med en sjukdom som jag fortfarande aldrig riktigt förstått mig på.

Ett fel på femte kromosomen gjorde att hon aldrig riktigt kom igång som hon skulle i livet. Livet ville annorlunda och livet är ibland orättvist! Jag klagar ofta på saker som är rätt banala och ovidkommande. Alla klagar ju förstås utifrån vad de känner och tycker känns jobbigt just då...men min syster klagar inte!

Trots alla krämpor och fel som tillkommit har hon bara tagit det och gått vidare i livet.

Från början var hon en tjej som kunde vara uppe och gå men var aldrig livlig. Ett förstorat skulderblad (som som ni säkert sett att Svenne i "Svenne o Lotta" har) hade hon, grav scolios. Det i sig är alltså inget livsavgörande. Men i hennes fall har också försvagade leder och muskler gjort att hon med åren inte kunna vara uppe och gå några längre sträckor.

Ett liv i rullstol, som någon annan kör är det som har funkat.

Min syster föddes för snart 53 år sedan och när jag var liten var jag med min mor och hälsade på henne där hon bodde ganska ofta. Då kommer jag ihåg att hon var uppe och dansade alldeles själv, hon älskade att dansa då. Det bästa hon visste var att se program på TV med musik, då dansade hon så det stod härliga till.

Det har inte heller fungerat sen dess. För säkert 25-30 år sedan släppte hornhinnorna på henne. Efter ett par operationer gick det inte längre och hon blev blind!

Hon blir svagare i musklerna, men hörseln och musiken kunde man inte ta ifrån henne. Hon fortsatte att lyssna på och älska musik, även om hon inte kunde vara uppe och dansa så mycket mera.

För snart 53 år sedan föddes min syster, och och de flesta av dessa år har hon levt hos helt underbara människor som kunnat ta hand om henne dygnet runt. När jag var liten bodde hon på ett hem i Kristianstad, men för säkert 20 år sedan flyttade hon till Bromölla, för de la ner hemmet hon bodde på i Kristianstad.

I Kristianstad hade hon hjälp av en fantastisk människa som var lika full i livet som i fanken:) Hon tog med min syster på allt man kunde tänka sig. Med henne vid sin sida hade hon aldrig tråkigt.

Men när hemmet i Kristianstad las ned kunde hon inte flytta med.

Min syster saknade henne mycket...

För tre år sedan när hon fyllde 50 så överraskade vi min syster med ett besök av hennes gamla hjälpreda. Min syster sitter vid ett bord i sin rullstol och är i sin egna lilla värld, nynnandes på en entonig låt som hon alltid gör. Na NA NA NA, Na NA NA NA, när plötsligt hon kommer in i rummet och säger "Hej Susanne!"

Hela rummet tystnar och Min syster också... helt plötsligt spricker hon upp i världens största leende som inte går att ta fel på. Hon börjar åla sig i stolen och vill upp. Hon känner så väl igen denna röst som hon lärt sig att älska genom alla dessa år tillsammans.

Jag tror att det är sällan jag varit så tagen av ett möte som då!

Som jag sa har min syster inte bangat för något! Styrkan den tjejen har går inte i ord att beskriva.

Det är sedan många år hon som är den äldsta som någonsin har överlevt den sjukdom, som jag inte kan förklara, som hon har! Jag tror att hon överlevt den näst äldsta med 20 år!

Hjärtat som finns inuti Min syster skulle göra vilken elitidrottare avundsjuk å det grövsta. Det fanns ingen sjukdom som kan knäcka henne...

...eller jo, det finns ju alltid något!

För ett antal år sedan, som om inte "livet" hade försökt med alla möjliga och omöjliga sjukdomar, så fick hon också cancer, bröstcancer!

Hon opererade bort ena bröstet, och allt verkade bra i flera år! För ett år sedan kom det tillbaka och denna gång spred det sig.

Eftersom Min syster inte ger upp i första taget, så kopplar hon helt enkelt bort funktioner i stället. Sluta vara uppe, sluta äta, sluta dricka...

Min syster vägde igår säkert inte mer än en liten flicka på 8-10 år. Man kan säga att hon gått ett fullt varv, hon var tillbaka på den position hon började på när hon blev sjuk...

Min syster skulle om en månad och en dag fylla 53, hon var den äldsta som någonsin överlevt denna sjukdom, men till sist...cancer tar vem som helst, när som helst.

Min syster var starkare än jag...Min syster hade aldrig gjort något fel...Min syster...blir en tillgång i himlen!

Natten till idag dog min syster, hon orkade säkert längre, men livet ville annorlunda. Inte för att hon klagade...hon låg med sin filt över huvudet och klagade inte alls.

Natten till idag fick min mor hålla sin dotter i handen när hon drog sitt sista andetag.

Farväl systra mi!

Jag älskar...

...glass

Jag tycker att glass är nästan lika gott som choklad. 

Men skillnaden på choklad, som jag egentligen inte bryr mig om hur den ser ut eller heter så gäller det omvända på glass!

Jag vill ha glass med lite tanke bakom, jag vill ha glass med lite kärlek bakom!

Finns det sådan glass frågar ni?! Visst finns det det. Men låt mig börja med en glasstest vi gjorde på jobbet för ett par år sedan. 

Vi skulle testa alla nyheter från ett visst märke under sommaren. Jag och en kollega satte ihop en liten lista på vilka sorter vi skulle testa och när. 

Testen började och på en femgradig skala fick första glassen 2!

Nästa 1,5...följande 2,5 osv

Efter sex glassar hade fortfarande ingen av dem fått mer än 3 på en femgradig skala! Visst är det konstigt?!

Gillar inte alla glass? Eller kan det vara så att de som gjort denna glass inte gillar glass?

Eftersom jag arbetar som produktutvecklare inom ett annat område så vet jag ju lite om vad som behövs för att ta fram produkter. (Tror jag åtminstone:)) att man gillar det man tar fram är ju liksom ett fundament!

Glassarna fick ganska dåliga omdömen överlag och det kan ju aldrig varit meningen?

Efter det testet skickade vi in resultatet till företaget. Vi var ändå ca 40 som testade varje gång...vi hörde aldrig av dem, på något sätt:)! Antar att de verkligen inte vill ha feedback, utan gör glassar för sitt egna höga nöjes skull?!

Sen testade vi glass helt ovetenskapligt från ett annat lite större glassbolag, helt utan att räkna ut ett snitt eller något hamnade de flesta mellan 4-5 på skalan vilket bevisar att kärlek bakom glass lönar sig! För det finns bevis på att det finns kärlek bakom denna glass, de har nämligen tillkommit en dam i deras logga:)!

Men... Inte heller detta är riktigt bra nog. För mig gäller ännu bättre glass om det ska vara riktigt bra. 

Då gillar jag ändå den nya dammsugarsmaken, bananchoklad på riktig (!) banan, saltlakrits samt alla andra glasar med kladd i man kan hitta hos  "lågpris" bolagen. 

För mig är det en glassort som gäller och den ska avnjutas i solsken i en park tillsammans med någon man älskar! 

Den har det bästa av två världar som både min fru o jag tycker om. Choklad, i form av vita chokladbananer, bananglass med fudge bitar och valnötter i!!

Ni säger antagligen...yuack, men då har ni inte testat. 

Så nu går vi ut och köper in en Chunky monkey från Ben&Jerry's:) och njuter i solskenet!!

Om jag vore...

Om jag vore berömd skulle jag också kunna köra i bussfilen

Om jag hade obegränsat med pengar kunde jag köpa bara dyra saker

Om jag vore igenkänd skulle fotograferna skapa min historia

Om jag vore född till att regera skulle jag bygga en fasad

Om jag vore tvingad till åsikt hade jag gett en annans bild av verkligheten

Om jag vore otillgänglig vore jag ständigt påpassad

Om jag vore intresserad av familjeliv som känd skulle jag få kämpa

Om jag vore gladlynt skulle jag få kritik

Om jag vore allvarlig skulle jag få kritik

Om jag vore skämtsam skulle jag få kritik

Om jag vore allt detta, skulle jag vara avundsjuk på någon eller något?

Om jag inte vore allt detta, vad hade jag då?

Tvingats att köra på vanliga vägar?

Bara köpa det jag verkligen vill ha och har råd med?

Ta mina egna familjekort o skapa min egna historia?

Släppa min fasad ibland och låta livet styra mig?

Kunnat ha en egen åsikt som jag kan välja att stå för eller inte?

Vara tillgänglig för alla som behöver mig?

Ha möjlighet till ett normalt familjeliv?

Vara gladlynt, allvarlig eller skämtsam precis som jag vill?

Det finns säkert många saker med ett liv i sus o dus som man skulle vilja uppleva. Men att leva under ständigt lupp som vårt kungahus gör vet i kattsingen om man vill eftersträva. 

Jag är övertygad om att tankarna ibland går mot att någongång få uppleva ett "vanligt" liv även hos dem! 

Att leva i ständig bevakning är nog inte trevligt alls. 

Gör det bästa av ditt liv där du får uppmärksamhet och bli igenkänd av de som står nära dig. "Regera" där det behövs och ge din åsikt om den behövs. Var tillgänglig för dem som behöver dig, ditt familjeliv blir vad du gör det till! Dina barn ger dig din historia så ta hand om dem på bästa sätt. Släpp din fasad, den är inget du behöver, var dig själv. Skratta, gråt och var allvarlig just som du behöver när du behöver. 

Men tro aldrig att du kan köpa allt för pengar hur mycket du än har och tro aldrig att du får köra i bussfilen:)

Jag är fan höjdrädd...

...och det är ju inte så smart när man är två meter lång!!!

Ni som hängt med i bloggen ett tag kommer ihåg när jag berättade om när jag besökte, den då, högsta byggnaden i världen. 101 tower i Taipei, Tawain. Det är en sjukt hög byggnad. Vill ni läsa om det läser ni det här http://www.lenniestankar.blogspot.se/2013/04/fritt-faaaall-iiiiiiiiiiiiiiiiii.html

Alltså, högre än så gick ju inte att komma just då! Men inte tyckte jag det var supersupersuperläskigt att titta ut genom rutorna där inte.

Det var ju långt innanför rutor och staket! Kanske skulle det vara lite läskigt att gå på den "bro" som är gjord helt av glas och går mellan två delar av ett höghus i Kina ca 400 meter upp, det tror jag nog.

Jag har dock aldrig tyckt att det varit särskilt kul att gå omkring på taknocken på mitt hus och ställa in TV-antennen och sådana tramsiga grejor. Finns ju folk som får betalt för att utsätta sig för det. Eller frågar man sin farsa...jag frågar min farsa för jag är för snål för det förstnämnda:)

Men höjdrädd, nej det tycker jag inte att jag varit. 

Rädd för höjder är ju inte det samma som att vara rädd för att ramla ner och halvt eller helt slå ihjäl sig, eller hur. Så rädd för höjder...nej..ramla ner och slå ihjäl sig...ja!

Min farsa hade t o m en gammal jobbarkompis som gjorde just det...ramla ner och slog ihjäl sig...som tur var kunde de väcka honom till liv igen på väg till sjukhuset. Men han ramla ner...och han slog sig faktiskt riktigt duktigt.

Så jag förstår inte varför mina barn inte fått det sunda förnuftet att inte vara rädda för att ramla ner. De förstår kanske inte det ännu...men deras pappa är så in i baljan nervös så fort de går ut på balkongen här där vi tillfälligt bor på semester. 

Tio våningar upp, är det helt omotiverat... en balkong?!?!?! Balkongen har man väl på höjder man kan ramla ner från, dvs aldrig högre upp än tredje, eller andra...eller va fan, balkong...va e de för nått skit. Helt utan inglasning! Vad är det för fel på att titta inifrån ett fönster.

Sen ska man komma på det idiotiska att man KAN HÄLSA FRÅN ETT FÖNSTER TILL BALKONGEN!! Då får man ju helpanik. Ska man hänga ut genom ett fönster för att hälsa från tionde våningen! Eller hänga ut är kanske att överdriva lite. Jag tittar ut genom fönstret så att ögonen nätt o jämnt kommer utanför, men ändå! Det är ju högt. Och där står sonen med näsan över räcket och vinkar glatt! 

Håll för tusan ner näsan under räcket!

Nu har jag slutat gå ut på balkongen...den knakar när jag går ut...när kollades dessa sist? Varför finns det inga sådana där "denna balkong testades, så att de inte trillar ner med dig fortfarande sprattlande på, senast .... och sen en datum, likadant som i hissar? 

Jag håller mig här vid balkongdörren, jag är ju skitlång...då är det ju ännu längre ner. Tänk om vinden tar tag i mig och jag blåser ner...

...Sen så såg jag en kille som stod på ett fönsterbleck och tvätta fönster idag också! På andra våningen, han ber ju om att jag ska få mardrömmar i natt...

...Sen har de byggt världens högsta slänggunga på Gröna Lund, har Aldrig tyckt om Gröna Lund!

Jag har nog fan höjdskräck ändå! Skit också, jag som är så lång, det blir ju jobbigt!

Gnuggar skinnet

Vi har den stora glädjen att besöka vår huvudstad denna helg!

Denna stad har stora möjligheter för både stora och små. Vi har just idag inriktat oss på de små.

Vi har varit runt och tittat på allt det där som barn vill se, tror vi. De är ju supertrötta mest hela tiden för att vi går så mycket:) de vill mest äta glass och fika. 

Vi har möjlighet att låna en lägenhet som ägs av min frus moster. Den är en bra lägenhet lite i "skymundan"! Den ligger alltså inte mitt i smeten utan ute i Årsta. Det är som att bo i Tollarp och åka in till storstan Kristianstad när man vill handla:) ungefär samma avstånd, men lite skillnad förstås,

I Årsta kan vi vara lite för oss själva och här är lite tystare än inne i city.

Det är här jag har haft det mysigt hela förra natten, då jag gnuggade skinnet hela natten. Jag vet inte hur jag orkade faktiskt. Frugan var också väldigt frågande när vi vaknade i morse! 

Men hon var helt nöjd förstås...hon klagade inte alls!

Vad skulle hon klaga för, hon hade ju det härligt hela natten. Lite ont i ryggen bara när hon vaknade, inte konstigt ju!

Men jag var ju helt "sleten". Tänk er själva...gnuggade en hel natt!

I natt tänkte vi att vi skulle byta, min fru o jag! Hon gnuggar skinnet och jag bara slappnar av. Det ska bli skönt!

Jag bara ligger och slappar i den underlag av bäddsoffan som vi sover i...skinnbäddsoffan ska då tilläggas.

Alltså jag fattar inte hur jag kunde övertalas att sova direkt på skinnkuddarna. Jag har ju glidit runt o gnuggat dem lena hela natten. Lakan ligger ju inte direkt still på skinn! Fy tusan vad jag har fått kämpa för att jag inte skulle ha allt i en klump under mig. Varför ska allt samlas i en boll?

Nej, nu blir det förhoppningsvis jag som sover i slafen bredvid,  med den "riktiga" madrassen, säkert 2 cm tjock. Den ligger nog still, hur ska den kunna röra sig, den lär ju vara platt som en pannkaka efter jag lagt mig på den

Nu får vi se om frugan gnuggar skinnet i natt i stället?!:)

David mot...Kabe

Den där viljan...!

Ibland kan ju viljan försätta berg, det har man ju hört talas om. Men att se det i verkligheten är ju helt klart intressant!

De flesta har säkert någon gång sett något som verkar, vid första åsyn, helt omöjligt, men sen helt plötsligt funkar det.

Det kan ju handla om den där myran som släpar på en "stock" om man jämför med den lilla figuren.

Det kan ju också handla om den där lilla noicy kricket pistolen i "Men in black"!

Idag, för mig, handlade det om de små hästkrafternas kamp mot den stora, stora dragvikten, hur de klarar av backarna utanför Jönköping fattar inte jag:)!!

Mannens lott

Man kan tänka sig att mannen i huset gör lite som han vill. Men om man är en man som jag, och skratta inte ni har det likadant allihop, så är det ju då inte så!

Först och främst vill jag bara understryka att detta är ironi och inte allvar, (min fru kan ju läsa detta!!!)

I dag är det festligheter i den by vi bor i, det är ett jädrans "hallabaloooo" som vi skulle säga om vi var snäppet äldre än vad vi nu är. Typ över 40 som min fru!

(återigen... ironi...i fall frun läser det!!!)

Det är i vilket fall både tivoli och Dans i "parken" och det brukar dra massor med folk. I synnerhet som vädrets makter verkligen är med oss. Det är en massa grader över normalt fast klockan är sent på kvällen.

Eftersom mannen i huset har jobbat hela dagen, slitit för brödfödan, så att säga, så förväntar man ju sig att maten står på bordet när han kommer hem! Särskilt eftersom frun har varit ledig!

Men eftersom allt inte var hemma ringer frun till mannen (läs jag) och beställer det som saknas! Mannen (läs jag) stannar till och handlar.

Nu är väl en bra plats att påminna om att det handlar om ironi, ifall frun läser detta;)

När mannen i huset kommer hem märker han att frun i huset duschar och att maten inte är färdig, så manen (läs jag) hjälper frivilligt till med det. Eftersom han är mannan i huset bestämmer han helt enkelt att det blir bäst så:)!

Sen ska mannen i huset minsann gå och träna fotboll med laget som han (läs jag) tränar. Så är det bara, inget frun kan säga om det (som tur är godkänner hon det:))

När mannen i huset kommer hem igen har redan frun i huset klätt om sminkat sig och gjort sig om möjligt ännu vackrare (hon kan ju läsa detta...)

Tillsammans med sin trevlige bror går de ner på festligheterna i byn tillsammans med alla vännerna.

Mannens lott är i detta att ta hand om och natta tre vildbattingar på 6-8 år som absolut inte vill gå och lägga sig utan fortsätta leka.

Mannen i huset bär för dagen en tunika och tajts, en silverschal till detta sätter pricken över i'et.

Men "mannen" (läs jag) i huset trivs storartat, han får gå och plocka lite och lyssna på barnen som har störtkul. "Mannen" i huset har inget emot detta alls:)

Och det säger jag inte BARA för att min fru kanske läser detta:)

En böjelse/svaghet/last

Som ni läst tidigare dricker jag ju varken sprit, öl eller vin. 

Men helt utan svaghet är jag inte! Min fru och mina barn vore för enkelt att säga även om det är sant. Nej min stora svaghet är choklad! 

Jag bara älskar choklad. Förr i tiden var det ju bara ljus choklad som gällde, den
där mörka bittra, var bara något som gamla männsikor åt. Det var ju sådant man åt för att vara lite "fin"!

det var innan jag testade på en diet, som höll på att kosta mig livet. Kanske inte  så allvarligt, men vid tidpunkten kändes det så!

Jag testade på LCHF, och första veckan skulle man rensa kroppen hela på kolhydrater. För att göra det riktigt åt jag inga överhuvudtaget. Efter en vecka knöt magen ihop sig helt och hållet och jag krampade och skakade som en liten hör på golvet. Inte kul just då i alla fall:)

Nåväl, till veckorna efter åt jag mer kolhydrater! Men efter som jag inte åt något socker alls, smakade till sist, i övrigt helt smaklösa saker, sött och gott!

Jag som aldrig gillat nötter o mandel, åt med förtjusning. 

MÖRK CHOKLAD...herre min je vad gott! det var ju så sött helt plötsligt att 85%  var rena mjölkchokladen.

Även sen jag slutat med det där LCHFätandet har min passion för mörk choklad fortsatt. Jag har alltid, inte alltid men ni förstår, en bit mörk choklad med mig i bilen så att jag håll mig pigg när jag kör, (pendlar ju en bit varje dag). 

Idag var igen undantag, men ett misstag som jag inte bör göra igen! Jag har den i min innerficka och den har jag lagt i bilen eftersom det är väldigt varmt och jag behöver den inte!!!

Alltså, det är där jag slutade att tänka! Efter tre timmar kommer jag tillbaka till bilen och kör för att hämta mina barn  skola o dagis. Det första min yngste son säger när han kommer in i bilen är, "pappa...? Varför... Är det så kladdigt här.."
Va, vadå kladdigt menar du? "kolla här,"
Ooooooooooj vad mycket choklad där är överallt. 

Alltså har vi nu lärt oss att choklad smälter i värme...om det nu var någon som

mot förmodan inte REDAN VISSTE DET!!

Diskriminering

Alltså allt gick som vi ville:)!!

Inget avslöjades i förtid och presenterna föll i god jord!!

Nu sitter vi på en uteservering och svettas mitt i Kristianstad. Knappt det går att tro, helt underbart:)

Hur många gånger på ett år slår två så bra saker sig samman till en. En jämn födelsedag, min älskade frus, och bästa vädret nån'sin??!! Fantastiskt! 

Men lite diskriminerad känner jag mig, jag har väl barnasinnet kvar, ser jag verkligen så gammal ut. För tusan, jag är YNGRE än henne där, mitt emot;)!!

Varför har inte jag fått något sugrör??

Fy för kunskap

Jag och grabbarna har ett problem.

Problemet är inte längre att vi inte vet, utan att vi faktiskt vet. Kunskap kan ibland vara ett problem, ibland en börda och ibland ett rent helvete.

I vårt fall är det inte direkt ett helvete, det måste jag ju tillstå, kanske inte ens en börda om jag ska vara riktigt ärlig.

Men likaväl ett problem!

Ett litet problem eller ett stort problem är då frågan? Jag det återstår ju att se inom ett par timmar. Eller faktiskt när jag tänker efter större delen av morgondagen också.

Att jag kan hålla en hemlighet, det tror jag att jag kan lita på. Jag har faktiskt börjat lita på mig själv när det gäller hemligheter. Det händer allt som oftast att jag brukar i smyg berätta saker för mig själv, saker som jag vet att jag knappt kan hålla för mig själv, bara för att kolla om jag klarar det. Jag har klarat mig alldeles utmärkt faktiskt.

Men när det kommer till mina söner...där har jag inte ännu samma tilltro!

Min fru o barnens mamma fyller år i morgon. Inte vilken dag om helst utan en jämn sådan. Då måste vi ju försöka anstränga oss lite för att få till lite bra presenter även om vi sagt att vi ska åka utomlands till hösten. Presenter på sin stora dag hör ju till.

Saker är inhandlade och vi har fixat inslagningen. Var ska vi då göra av dem?

Vi har inte så jättemånga ställen att gömma saker på som hon inte känner till, och hon är lite nyfiken av sig. Nu har vi hittat ett toppenställe att gömma sakerna på som hon aldrig kommer att hitta, det är så bra att jag vågar lova att jag skulle kunna gömma en frolic för en hund där utan att hunden skulle hitta den:)

Men det gäller ju att alla är överens om att vi inte ska säga något om var de är innan det är dags att överraska...här kommer problemet in.

Våra söner är starka i viljan, men jag tror minsann att min fru har ett knep i rockärmen som jag inte har koll på. När det är hennes tur att gå och lägga barnen är det ett himlens liv, stoj och kiv där uppe, på ett normalt positivt sätt. Idag kan det vara ett hot mot demokratin! Det kan vara så att hon kittlar dem tills de berättar.

Jag tror att jag måste upplysa henne om barnkonventionen innan det är dags att gå och lägga dem ikväll, alternativt att jag tar det säkra före det osäkra och lägger dem själv!

Det återstår att se i morgon om vi lyckats, grattis älskling i förskott:) Jag förmodar att du läser detta innan måndag och därför säger jag inte mer nu...