Hej!
Mitt namn är Lennie och jag har ett beroende...
Så där nu är det ute!
Jag har försökt smyga med det och jag har försökt få bukt med det, men jag klarar det helt enkelt inte längre.
Min familj har vetat en längre tid, men av hänsyn till mig har de valt att hålla tyst om det. Det kan ju svärta ned även dem om det kommer ut. Men eftersom det börjar påverkar min vardag känner jag att det är lika bra att jag kommer ut offentligt med mitt beroende.
Jag har under många år försökt få ner användandet men det håller bara under en viss tid. Vanligtvis håller det under den ljusa tiden på året. Men när det, som nu, börjar mörkna, faller jag snabbt in i den vanliga trallen igen.
Värst var det för ett år sedan då jag hade ett kombinationsberoende. Det har jag blivit av med för magen klarade inte av det.
Men nu har jag det värsta kvar...
Jag vet i ärlighetens namn inte hur jag ska klara detta utan hjälp längre. Tyvärr har jag inte svärföräldrar som riktigt tar det på allvar. De köpte t o m en stor ranson som skulle räcka länge trodde de. Hur nu ens egna svärföräldrar kan vara så öppna med detta vet jag inte.
Nu räckte det inte så länge, men det visste jag ju. Har jag väl tagit en så är jag fast, det är ju så det börjar!
Som jag sa kan jag under stunder ha full koll på detta beroende. Under sommaren är det ju annat som tar ens intresse och jag kan hålla tankarna på annat. Men sedan kommer minnena tillbaka... bara en... det är ju inte så farligt...jag klarar det denna gång... om jag inte tänker på njutningen så går det nog bra...bara en...till... det är ju inte någon som ser mig...ahhh så härligt... nej jag klarar det inte...jag åkte dit i år igen.
De finns ju överallt, man behöver ju inte längre åka in till storstan för att få tag på de små härligheterna. De går ju att få tag på överallt, t o m här i byn, HELT ÖPPET. De blir bara fler och fler, de kommer i alla sorter i alla varianter. flytande, sega, hårda, mjuka. För tusan den ena en större njutning än den andra!
Snälla familjen förlåt mig...jag har ätit upp alla pepparkakorna...IGEN. Jag vet att de skulle räcka längre, men det går bara inte. Det är nog jag som ätit upp skorporna med pepparkakssmak, pepparkaksfilen, pepparkakskolorna, samt druckit upp vattnet med pepparkakssmak, jag vet inte, jag är inte mig själv längre... Jag försöker bara stå emot och helt plötsligt finner jag mig själv stående med en tom burk i händerna!
Men jag har i alla fall blivit av med mitt kombiberoende, pepparkakor OCH clementin. Clementinen gick hårt åt magen, phu det var inte mina pepparkakor som gjorde det;) Tillsammans med kall mjölk en helt oslagbar kombination.
Tänk när julmusiken börjar, hur ska man klara sig att inte bara kränga pepparkakor då'rå.
PS: Mina svärföräldrar vet om min passion (för det är ju en passion och inte ett beroende:) så de köpte upp en av varje burk pepparkakor de kunde hitta och gav mig i julklapp. Härliga människor!!)
Prenumerera på Fånga Gäss med håv
Inlägg
Alla kommentarer
tisdag 12 november 2013
söndag 10 november 2013
En längtan efter...
Det finns en sak som vi bara inte kan stå emot, det är en vattendelare jag vet, men vi är för, absolut för!
Det är så att vi redan nu börjar planera lite lätt för hur vi ska lösa allt som ska göras till JUL:)
Redan här tror jag att många av er börjar himla med ögonen och känna att stressen är ändå stor nog jag slutar att läsa nu. Men jag tänkta att jag kunde hjälpta till lite med att planera åt er, vi gör ju den ändå så varför inte dela med oss.
Alltså...med risk för att ni ska idiotförklara mig så kommer det då här.
Min excellplanering börjar nu med att planera planerandet. Ett bra planerat planerande gör planerandet planerat och inte helt spontant. Det gäller ju att få till ett julfirande UTAN stress och MED härliga minnen för både barn och vuxna.
Alltså det är inte så att jag har kontrollbehov eller så...? Men någon måste ju ha tänkt att man skulle använda excell till något, eller hur!
Det är ju så mycket man ska hinna med och så mycket man ska hinna göra.
Det är ju inte heller så att vi har stora ambitioner, absolut inte... det är ju bara så att man gärna vill göra pepparkaks deg, för det är ju så enkelt. Sen ska man ju baka ut denna deg som man alltid gör för stor. Eftersom barnen har blivit bättre på att utnyttja degen med stansarna så går det lite snabbare för varje år. Men första året tror jag att vi bakade i tre fyra timmar. Eller vi och vi. Vi (barnen och jag) bakade i en timme, sedan var jag tvungen att baka färdigt i två timmar till för att bli av med resten av degen.
Vi gör Två pepparkakshus runt advent. Ett som vi fyller till oigenkännligt med godis och krossar direkt till fikat på kvällen. Och ett så konstnärligt vi kan som vi äter först till tjugonde Knut!
Marsipanfigurer är ett måste för "någon" på IKEA har tagit fram helt otroligt bra marsipanfigursmojänger. Baka lussekatter bakar vi för det är något speciellt med den där lukten... jul godis i övrigt kan man ju inte bara inte göra eller hur? Egna praliner med hallonganasch Mmmmmmmmmm. Finns formar till det på IKEA också...samma "någon" som gjort dem faktiskt:)
Sedan ska det ju lysa härligt och mysigt ändå från första advent, då måste ju fönstren vara rena (usch vad tråkigt, hur mycket man än planerar!)
Och vi överdriver ju inte, det är ju inte så... men julmusik spelas ju faktiskt inte mer än en gång om året, den gången mellan man börjar i slutet av November till då man slutar i slutet av December, det är ju ingenting!
Vi brukar, för säkerhets skull, ha tre granar! Men vet ju inte var tomten landar och man har ju hört att han har bråttom så han ska ju inte behöva leta efter den, eller hur. I år har vi hittat en plats till som nog ska få en liten (?) gran, så granhandlaren, du vet vem du är, var beredd:)
Och visst hänger ni också granarna i taket?!
VA, hänger ni INTE granarna i taket?
Varför hänger ni inte granarna i taket?
Ni sätter säkert inte in dem till Lucia heller då?
Firar ni jul alls egentligen:)
Vad då? Varför vi hänger granarna? För att har stått upp hela livet, de förtjänar att få hänga lite fritt också!
Allvarligt talat är det för att de ska stå helt rakt och inte riskera att ramla. Vi hänger den med dubbel, (trippel på den största) ståltråd i en krok i taket. Sedan sätter vi en STOR kruka med vatten under full med vatten. Första dagen brukar de dricka ungefär 5-6 liter vatten. Nu känner ni att er lilla julgransfot som rymmer 2 dl vatten känns lite liten, eller hur?!
Nu har jag ju inte ens pratat om all städning eller andra saker som ska handlas in till julen. Så planering och start redan nu är ett måste.
Nu inser jag också att jag inte alls hjälper till att planera åt er... men ni kanske inte ens vill ha fyra granar, choklad upp till armbågarna, pepparkaksdeg som kommer ut ur öronen, kristyr under naglarna, knäck undanstoppat överallt det får plats, rim som inte går ihop eller julmusik som kommer ur varenda högtalare hela dagarna? Ledsen då kan jag inte hjälpa er:) Det är så det ska vara, jag älskar jul!
Hur kan det då går så in i hela havet snett för en person undrar ni!?
Glädjen att under en hel månad ha YBERSNÄLLA barn är ju helt fantastiskt. Det finns ju inget ett barn som fortfarande har kvar tron på tomten inte skulle göra för att riskera att komma på "stygglistan". Så ju tidigare man börjar desto längre har man fantastiska barn omkring sig. Om detta sedan kommer till att slå tillbaka om och när de inte har kvar tron vet jag inte, jag har nämligen kvar min tro:)!!
Jag älskar att under så lång tid få göra saker med min familj som vi alla gillar. Baka pepparkakor, baka pepparkakshus, göra julgodis, pynta granar, spela musik, öppna kalendrar, titta på julfilm, sätta fram tomtar och allt annat som hör julen till, det är underbart.
Jag tror att detta är ett minne barn får med sig hela livet ut. Åtminstone har jag dessa minnen från min barndom, det sitter kvar.
Det starkaste jag har är en känsla av ljus. Vi firade alltid julen hos min farmor och farfar. De bodde i Hammarslund utanför Kristianstad. När jag var liten fanns det inte så oerhört mycket belysning överallt som det finns nu. Mitt minne som är så starkt förknippat med julen är de gatlampor som lyste i Hammarslund. Innan dem såg man inget ljus efter dem såg man inget ljus. När vi närmade oss med bilen öster ifrån började man se lamporna från avstånd, de glimmade som stjärnor. Träden som fortfarande fanns kvar i stor mängd vajade framför lamporna och gjorde att det såg ut att blinka och glimta just som en stjärna. Det spelades säkert någon jullåt på bilradion. Det är fortfarande något jag tänker på varje gång jag passerar Hammarslund som numer är tre-fyra gånger så stort som i slutet av 70 talet.
När ögonen glittrar på barnen här hemma kring jul får jag samma känsla av lugn och glädje som jag kände dessa jular hos farmor o farfar.
Så att planera inför julen är något jag ser fram emot ungefär från slutet av Januari. Jag är ju inte helt skadad, jag är faktiskt lite trött på det några veckor i början av Januari:)
Det är så att vi redan nu börjar planera lite lätt för hur vi ska lösa allt som ska göras till JUL:)
Redan här tror jag att många av er börjar himla med ögonen och känna att stressen är ändå stor nog jag slutar att läsa nu. Men jag tänkta att jag kunde hjälpta till lite med att planera åt er, vi gör ju den ändå så varför inte dela med oss.
Alltså...med risk för att ni ska idiotförklara mig så kommer det då här.
Min excellplanering börjar nu med att planera planerandet. Ett bra planerat planerande gör planerandet planerat och inte helt spontant. Det gäller ju att få till ett julfirande UTAN stress och MED härliga minnen för både barn och vuxna.
Alltså det är inte så att jag har kontrollbehov eller så...? Men någon måste ju ha tänkt att man skulle använda excell till något, eller hur!
Det är ju så mycket man ska hinna med och så mycket man ska hinna göra.
Det är ju inte heller så att vi har stora ambitioner, absolut inte... det är ju bara så att man gärna vill göra pepparkaks deg, för det är ju så enkelt. Sen ska man ju baka ut denna deg som man alltid gör för stor. Eftersom barnen har blivit bättre på att utnyttja degen med stansarna så går det lite snabbare för varje år. Men första året tror jag att vi bakade i tre fyra timmar. Eller vi och vi. Vi (barnen och jag) bakade i en timme, sedan var jag tvungen att baka färdigt i två timmar till för att bli av med resten av degen.
Vi gör Två pepparkakshus runt advent. Ett som vi fyller till oigenkännligt med godis och krossar direkt till fikat på kvällen. Och ett så konstnärligt vi kan som vi äter först till tjugonde Knut!
Marsipanfigurer är ett måste för "någon" på IKEA har tagit fram helt otroligt bra marsipanfigursmojänger. Baka lussekatter bakar vi för det är något speciellt med den där lukten... jul godis i övrigt kan man ju inte bara inte göra eller hur? Egna praliner med hallonganasch Mmmmmmmmmm. Finns formar till det på IKEA också...samma "någon" som gjort dem faktiskt:)
Sedan ska det ju lysa härligt och mysigt ändå från första advent, då måste ju fönstren vara rena (usch vad tråkigt, hur mycket man än planerar!)
Och vi överdriver ju inte, det är ju inte så... men julmusik spelas ju faktiskt inte mer än en gång om året, den gången mellan man börjar i slutet av November till då man slutar i slutet av December, det är ju ingenting!
Vi brukar, för säkerhets skull, ha tre granar! Men vet ju inte var tomten landar och man har ju hört att han har bråttom så han ska ju inte behöva leta efter den, eller hur. I år har vi hittat en plats till som nog ska få en liten (?) gran, så granhandlaren, du vet vem du är, var beredd:)
Och visst hänger ni också granarna i taket?!
VA, hänger ni INTE granarna i taket?
Varför hänger ni inte granarna i taket?
Ni sätter säkert inte in dem till Lucia heller då?
Firar ni jul alls egentligen:)
Vad då? Varför vi hänger granarna? För att har stått upp hela livet, de förtjänar att få hänga lite fritt också!
Allvarligt talat är det för att de ska stå helt rakt och inte riskera att ramla. Vi hänger den med dubbel, (trippel på den största) ståltråd i en krok i taket. Sedan sätter vi en STOR kruka med vatten under full med vatten. Första dagen brukar de dricka ungefär 5-6 liter vatten. Nu känner ni att er lilla julgransfot som rymmer 2 dl vatten känns lite liten, eller hur?!
Nu har jag ju inte ens pratat om all städning eller andra saker som ska handlas in till julen. Så planering och start redan nu är ett måste.
Nu inser jag också att jag inte alls hjälper till att planera åt er... men ni kanske inte ens vill ha fyra granar, choklad upp till armbågarna, pepparkaksdeg som kommer ut ur öronen, kristyr under naglarna, knäck undanstoppat överallt det får plats, rim som inte går ihop eller julmusik som kommer ur varenda högtalare hela dagarna? Ledsen då kan jag inte hjälpa er:) Det är så det ska vara, jag älskar jul!
Hur kan det då går så in i hela havet snett för en person undrar ni!?
Glädjen att under en hel månad ha YBERSNÄLLA barn är ju helt fantastiskt. Det finns ju inget ett barn som fortfarande har kvar tron på tomten inte skulle göra för att riskera att komma på "stygglistan". Så ju tidigare man börjar desto längre har man fantastiska barn omkring sig. Om detta sedan kommer till att slå tillbaka om och när de inte har kvar tron vet jag inte, jag har nämligen kvar min tro:)!!
Jag älskar att under så lång tid få göra saker med min familj som vi alla gillar. Baka pepparkakor, baka pepparkakshus, göra julgodis, pynta granar, spela musik, öppna kalendrar, titta på julfilm, sätta fram tomtar och allt annat som hör julen till, det är underbart.
Jag tror att detta är ett minne barn får med sig hela livet ut. Åtminstone har jag dessa minnen från min barndom, det sitter kvar.
Det starkaste jag har är en känsla av ljus. Vi firade alltid julen hos min farmor och farfar. De bodde i Hammarslund utanför Kristianstad. När jag var liten fanns det inte så oerhört mycket belysning överallt som det finns nu. Mitt minne som är så starkt förknippat med julen är de gatlampor som lyste i Hammarslund. Innan dem såg man inget ljus efter dem såg man inget ljus. När vi närmade oss med bilen öster ifrån började man se lamporna från avstånd, de glimmade som stjärnor. Träden som fortfarande fanns kvar i stor mängd vajade framför lamporna och gjorde att det såg ut att blinka och glimta just som en stjärna. Det spelades säkert någon jullåt på bilradion. Det är fortfarande något jag tänker på varje gång jag passerar Hammarslund som numer är tre-fyra gånger så stort som i slutet av 70 talet.
När ögonen glittrar på barnen här hemma kring jul får jag samma känsla av lugn och glädje som jag kände dessa jular hos farmor o farfar.
Så att planera inför julen är något jag ser fram emot ungefär från slutet av Januari. Jag är ju inte helt skadad, jag är faktiskt lite trött på det några veckor i början av Januari:)
tisdag 5 november 2013
Inte bara naket!
Vet inte om jag ska bli smickrad eller rädd!?
Att blogga har ju sina fördelar. Man får tillfälle att skriva av sina innersta tankar och man får tillfälle att ge sin syn på saker och ting helt oemotsagd och det är ju inte ofta annars:)
En annan sak är ju att man själv får tillfälle att rannsaka sig själv om vad man egentligen tycker och tänker.
Att det är många som läser vad man skriver är ju fasligt roligt också förstås. Att folk följer det man läser är ju lite lockande och ibland får man lite kommentarer både på sida och mailat till sig som är uppmuntrande.
Som tur är (?) har jag inte så mycket följare så att kraven har vuxit "out of control" så att jag måste uppdatera hela tiden. När jag skriver är ni en hel del som går in och läser och det är jag tacksam för:)
Men man blir ganska förvånad över alla "andra" som är inne och "läser" på ens blogg.
Det är ju snart dags att berätta på allvar att man är gift, för HERRE JISSES vad många sidor med nakna "fruntimmer" med egna hemsidor som är inne och kommenterar och tycker att man ska läsa deras hemsidor.
Hur vet jag detta... ...jag är ju nyfiken för kattsingen. Men bara VÄLDIGT LITE nyfiken. (Och sedan får jag ju ett mail så fort någon är inne och kommenterar på min blogg). För så fort man klickar på någon av dessa sidhänvisningar så möts man av rent groteska bilder.
Numer har jag lärt mig att det är INTE ALLS mig de är ute efter:( ;) Bara reklam, äsch... jag som var populär där ett tag...!
Så när man ser en adress man inte känner igen så håller man sig långt ifrån klickknappen och spanar vidare efter seriösa läsare, för ni finns också, många av er också.
Så jag fortsätter skriva för mig själv och er som verkligen vill läsa och så får jag väl acceptera att jag inte alls är hottast på nätet och är jagad av 28 ryska tjejer som vill träffa mig, 14 personer från mitt närområde som söker kontakt, 31 unga tjejer från Polen och Tjeckien och 1 från Haparanda.
Framför allt är jag glad när min fru är inne och läser och hon behöver inte skicka några bilder... eller det kansk... ...nej hon behöver inte skicka några bilder...!:)
Att blogga har ju sina fördelar. Man får tillfälle att skriva av sina innersta tankar och man får tillfälle att ge sin syn på saker och ting helt oemotsagd och det är ju inte ofta annars:)
En annan sak är ju att man själv får tillfälle att rannsaka sig själv om vad man egentligen tycker och tänker.
Att det är många som läser vad man skriver är ju fasligt roligt också förstås. Att folk följer det man läser är ju lite lockande och ibland får man lite kommentarer både på sida och mailat till sig som är uppmuntrande.
Som tur är (?) har jag inte så mycket följare så att kraven har vuxit "out of control" så att jag måste uppdatera hela tiden. När jag skriver är ni en hel del som går in och läser och det är jag tacksam för:)
Men man blir ganska förvånad över alla "andra" som är inne och "läser" på ens blogg.
Det är ju snart dags att berätta på allvar att man är gift, för HERRE JISSES vad många sidor med nakna "fruntimmer" med egna hemsidor som är inne och kommenterar och tycker att man ska läsa deras hemsidor.
Hur vet jag detta... ...jag är ju nyfiken för kattsingen. Men bara VÄLDIGT LITE nyfiken. (Och sedan får jag ju ett mail så fort någon är inne och kommenterar på min blogg). För så fort man klickar på någon av dessa sidhänvisningar så möts man av rent groteska bilder.
Numer har jag lärt mig att det är INTE ALLS mig de är ute efter:( ;) Bara reklam, äsch... jag som var populär där ett tag...!
Så när man ser en adress man inte känner igen så håller man sig långt ifrån klickknappen och spanar vidare efter seriösa läsare, för ni finns också, många av er också.
Så jag fortsätter skriva för mig själv och er som verkligen vill läsa och så får jag väl acceptera att jag inte alls är hottast på nätet och är jagad av 28 ryska tjejer som vill träffa mig, 14 personer från mitt närområde som söker kontakt, 31 unga tjejer från Polen och Tjeckien och 1 från Haparanda.
Framför allt är jag glad när min fru är inne och läser och hon behöver inte skicka några bilder... eller det kansk... ...nej hon behöver inte skicka några bilder...!:)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)