Läsandets fröjd

En kompis och jag satt och pratade häromdagen om läsandets härliga makt och kraft. Vi kom på att vi hade ungefär samma inställning till att läsa.

Ni vet den där känslan av att den här tryckta fantasin bara ligger där framför en och liksom lockar på en. Man studerar omslaget, begrundar bilderna och titeln en stund. Man känner sig delaktig i den eftersom man själv valt att just denna ska bli den som får äran att öppna mina sinnen. Den ska förhoppningsvis bli en del av dig. Du vet att du läst annat av samma författare och att just denna stilen passar mig.

Man vet att man kommer att få en härlig stund eller två med att bara känna trycksvärtan slå emot en när man öppnar uppslaget:)

Man insuper under en stund känslan av en helt nyöppnad orörd trycksak. Jag säger trycksak för man vill ju ha den tryckta fortfarande, det är liksom inte samma sak med en digital.
Ingen lukt som slår emot en som en frän känsla i näsan. Inget fladdrande i luggen när man vänder blad i hast för man kan inte vänta på att få läsa fortsättningen. Ingen känsla när man liksom gnuggar pappret med fingrarna, eller när man glider över ryggen och känner att den aldrig varit öppnat förut, leendet sprider sig över läpparna...

Lukterna lägger sig och ävetyret kan börja. Vad ska vi få se, vad ska vi få veta denna gång som vi inte visste eller kände förut. Vem ska råka ut för något man inte önskar sin ovän. Hur kan man lösa problemen på bästa sätt. Vem ska bli kär... vem ska tappa kärleken...för att sedan hitta den igen. Man vet ju aldrig riktigt säkert...ska detta slutet bli som man önskar eller ska det lämna allt öppet för mig att undra över...?

Man lutar sig tillbaka, tar ett djupt andetag... andas sakta ut...låt det skölja över mig... Låt det ta vid som jag har längtat så efter...

...Varje vecka likadant Kalle Anka & co. Och varannan vecka med Knasen. Hur skulle ett liv se ut utan serier:)?

The mother of ALL ostron...i min mun!!!

Att man inte lär sig

Liten repris från vecka 10 i år under en tjänsteresa

Ying - Yang, plus - minus, Naturens sätt, kallade det vad du vill. Men på något sätt jämnar allt ut sig i sinom tid. Jag nämnde att jag haft lite tur på sistone. Anser fortfarande att jag ligger på plus. Men att jag inte lärt mig. Så många gånger jag suttit ner och ätit i Kina och skickligt manövrerat emellan det ätliga och oätliga på bordet. Denna gång fick jag tillbaka.
Vi äter japanskt och det ...är mitt enda försvar, inte ofta jag äter det. Men helt plötsligt kommer ostron in i storleken av en kamelpuckel. Nåja hur svårt kan det vara, ostron har jag ju ätit. SMÅ SÖTA OSTRON då förstås. Detta var ju ostronen från H******t, the mother of all ostron!

 

(Ok, jag vet att det inte var just det här ostronet...Jag hade ju inte sinnesnärvaro nog att ha kameran uppe. Det här känns som en sådan där söt liten miniatyr i jämförelse... )

Lika bra att stoppa in hela med en gång. Kan säga att det inte är lika bra alls!! Det är mitt absoluta nummer två på listan över det värsta jag någonsin ätit i Kina! Det växer, både i munnen och paniken! Alltså smaken är ganska god de första... ... låt säga två sekunderna, sen kommer den lite sega känslan blandat med "kan jag svälja den hel utan att kvävas" tanken. Ingen idé, tugga, tugga, tugga, panik, tugga, svettas, tugga. A va fan hur får jag ut de värsta bitarna utan att de, som sitter bredvid ser. Vem bryr sig ut med så mycket som känns segt. Phu! Färdig, inte ens en liiiiiten kräk. Bra jobbat.
Nästa sak? Ahhhhhh grillspett med...låt se vad menyn skrev... Beef. Inga problem. In med pinnen och av med en bit... Härlig smak. Men fan vad segt. Ska det vara så här. Inte tusan ska det vara så här med beef?!. Har de stoppat på resterna av det där jäkla ostronet. Tittar mig omkring och ser att samtliga har samma känsla. Svälj! Wow snabbt som tusan ner med detta, tänk inte mer på det... Men vad kan det ha varit. Var är menyn nu igen? Beef, det står ju beef. Men vad står det mer, varför läser man inte allt. Står det verkligen vad jag tror det står och inte ens brydde mig om efter att ha läst beef. Det står f*n intestine... Inälvor, tarmar, take your pick, jag tänker aldrig äta det igen!!
Så Kina två-två, men jag anser mig fortfarande ligga i ledningen efter att ha fått tillbaka min telefon från en av de 2 miljoner taxi förare som finns här!!

Dementi åååå det grövsta

Alltså jag måste bara få säga en sak. Det där jag sa om att jag skulle vara rädd för spindlar i mitt förra inlägg. Tsssssss löjligt skulle jag vara rädd för spindlar. Ha, jag skrattar dem rakt i, nåja kanske inte rakt i ansiktet, men, jag är väl man!

Jag skulle väl inte vara rädd för något så enorm..., litet och löjligt som en, fet äckli..., liten spindel.

Jag har t ex sett många spindlar när vi bodde i vårt gamla hus med en sådan där källare som de trivs superbra i. Jag har sett dem genom fönstret. Massor med spindlar har jag sett... alltså jag brukade ju inte stå där och kolla, men en massa spindlar var där... har jag hört, eller sett menar jag.

Och nu t ex när min fru ser en spindel, vem kallar hon på? Eller ringer kanske jag skulle säga, för oftast har jag också sett den och hinner springa iväg en bit. Men ändå, hon är snabb på att slå mitt nummer och jag är dum nog att ta telefonen med...jag kommer tillbaka... efter en lagom lång stund så att den ska få en chans att komma undan. Jag anser att alla ska få en chans att komma undan, spindlar kan få ett par tre chanser anser jag.

Men min fru, HON är rädd för spindlar. Hon står liksom kvar och ropar på mig och liksom bara tittar på den, ja jisses. Men jag, jag är inte rädd, jag är bara hänsynsfull. Det är ju liv... ahh där går kanske gränsen, men det är ju ett liv.

När hon nu lyckats få tag i mig efter att ha sett en spindel, jag är ju väldigt upptagen, men inte rädd, absolut inte rädd. Då tar jag bara på mig min spindelutrotarutstyrsel för att göra mig redo att ta bort den ur vår värld. (jag har en gammal kompis som jobbar på anticimex som kanske inte riktigt har samma klädsel, men ändå).

Det är helt vanliga grytvantar, man tejpar lite runt kanterna så att de inte tar ett jättehopp och klättrar in där. Man har ju hört talas om de jätteläskiga (om man nu var rädd för dem) superhoppande spindlarna. Gärna en liten tunn jacka över så att man inte får den klättrande rakt på skinnet. Egentligen bara det. Sen tycker jag ofta att det är lite kyligt, det är manligt att tycka att det är kyligt ibland! Så en mössa som man kan knyta under hakan är ju skönt. Oftast kommer ju spindlarna på sommaren men mössor har man ju alltid till hands?! HAR man skidglasögon tycker jag att det är så fräckt... vem vill inte se ut som Stenmark! Det kan man ta på sig för att vara lite manligt!!

Att jag stoppar ner byxorna i strumporna är ju bara en försiktighetsåtgärd. Det hade vilken riktigt man som helst förstått. Jag är ju så lång och att hinna ner dit om olyckan (läs att spindeln klättrar in under byxorna) är ju inte troligt. De är ju snabba som f*n. För att komma upp lite grand kan man stoppa in fötterna i ett par skor.

Det är allt, det är väl inget konstigt. Sen tar du bara en slägga med långt skaft och slår till alldeles så där nätt så att inget annat går sönder. En slägga är ju manligt, så jag är ju manlig och inte rädd, jag sa ju det!!

En annan hänsynsfull sak jag gjort mot det där läski... långbenta varelserna är att jag såg till att den hade det bra där den satt på väggen. Väggen i fråga var på väg in till vårt sovrum mitt i natten. Där kan man ju inte slå till dem med slägga. Det är manligt, men det väcker tyvärr för många! Jag såg till att den inte trillade ner och skadade sig. Den hade det bra och jag visste var den fanns i flera timmar. Vi hade det så trevligt. Jag stod som förstena... en bit där ifrån och han/hon/den/det satt på sin plats.

Inte ramlade den ner o skadade sig. Den satt så stilla att den inte ens märkte skon som kom farande genom luften från ca 4 meters avstånd... tänk att det kan finnas så mycket blod i en sådan liten.

Alltså jag var inte rädd, jag var bara tvungen att sikta väl, ca två timmar, men sedan träffade jag direkt på första tofflan... Det var tusan vad färg täcker dåligt nu för tiden... Hur mycket ska man behöva lägga på innan det täcker lite blod?

Men inte var jag rädd...varför finns det inget kortnummer a la 112 till spindelutrotare? Bara en allmän fråga alltså!! Inte för att jag behöver någon!

Inte tänka på spindlar, INTE tänka på dem

I dag ska vi stressa runt lite snabbare eftersom planet till Xiamen går i eftermiddag, kväll vid 18 tiden. Vi ska träffa en leverantör som vi inte jobbat så länge med. Här ska också bjudas på mat. Leverantören vill ju gärna bjuda flott heter det. Behövs inte alls tänker vi, ett glas vatten blir bra, men inte. Vi tas till en ”skjul”, jag lovar det ser inte klokt ut. Här ska vi alltså äta. Visst, lokalbefolkningen ser inte ut som de skulle hoppa på en, men det är inte här de rika bor. Hur är maten då tänker man. Man är ju bortskämd västerlänning och kan väl inte äta var som helst. Jo då det kan vi, men det var inte kul. Hur många olika rätter kan man göra av fisk? Jag tror att de 20 vi fick, inte var några av dem.

En av fiskarna som såg rätt så bra ut skulle jag testa… Det var inte kul, det kan jag säga. Om ni tänker er att man tar ett fiskskinn och fyller det med amerikansk Yello som är något utspädd i vatten så börjar ni komma nära. Smaken var helt obefintlig så koncentrationen var helt och fullt på konsistensen. Jag vet inte hur jag ska ta mig ifrån detta. Jo, jag kan tänka på något som tar bort tankarna, jag tänker på spindlar. De som känner mig vet att det ska väldigt mycket till för att jag över huvud taget ska skapa ordet spindel i mitt huvud! Alltså ni som förstår min fobi mot dessa hemska kreatur förstår också att detta måste varit jobbigt, yes, det var det! Jag har för mig att mitt under allt detta var jag också tvungen att tänka på en lycklig dag då jag med nakna fötter springer över en sommaräng. Solen skiner och glassen hägrar. Allt för att tvätta bort tanken på spindeln, för den började ta över nu, det ville jag ju absolut inte. Tänk om jag hade börjat tro att jag hade en i munnen... AAAOOOOUUUU pttppttpttwiiiiii, ursäkta, jag ska bara springa omkring och hoppa och sjåpa mig lite i panik...
...
...
...
Tillbaka, jag kunde inte släppa tanken på att jag hade en i m... ... vänta, hopp hopp, vänd ut o in på kroppen åååååååå tebaks igen, ryyyys och fy... nu så tillbaks till storyn!

Vad jag än tänker på så växer denna jädrans Yello i munnen. Panik är i underkant och jag tittar på min kollega som gjort samma misstag. Vi kan ju inte bara spotta ut… jo det kan vi ta mig tusan. Det går inte, jag lovar det har vuxit till dubbla storleken, hur tusan gick det till. Svälj hälften och ut med andra hälften. Snälla, bara hälften, jag lovar att jag sväljer andra hälften. Ok, jag kunde till slut spotta ut hälften, det gick. HAHAHA jag bara lurade mig, jag spottar ut andra hälften också, att jag är så lättluradJ När allt var över så kommer frågan om någon vill ha ris, gissa om det fanns. Bara en sak, man KAN få ris att smaka tråkigt också, det är bara till att blanda det med massor av fett och citrongräs. Se där en oätlig rätt till, jag är hungrig men kommer aldrig att erkänna det, då kommer de in med mer mat som vi såg i spannarna utanför! 

Allting går i övrigt smärtfritt och vi kommer både fram och tillbaka utan problem. Bilresandet börjar ta ut sin rätt och tillsammans med att tidsskillnaden fortfarande inte riktigt satt sig så är man trött. Shenzhen har varit trevligt men nu känns det bra att kunna fara vidare Nu är vi snart vid flygplatsen och så bär det av igen!

Plötsligt i Pakistan...

...hittar man ett, tydligen, tråkigt jobb

 

 

 

 

Ja, ja alla jobb kan ju inte vara lika roliga.

Ett som måste vara kul är att köra denna lastbil, hur kan man INTE dra på smilbanden när man sitter i denna skapelse?

 

Ska det vara så svårt att få kinamat i Kina

Efter en natts sömn utan några stora problem att vända tiden till natt så är det frukost. De är alltid härliga på hotell, man har så mycket att välja på till frukost så man får problem. Lika bra att äta det man är van vid hemifrån! Men visst kan det slinka ner ett par tjocka pannkakor och lite frukt också. 

I dag ska vi ut på leverantörsbesök. Det är alltid intressant. Vi får se hur våra produkter tillverkas och det är ju ofta få förunnat. Men vi har också ett uppdrag naturligtvis och det måste vi lösa. Här i Kina har vi med oss ett par inhemska medarbetare. De tar sig västerländska namn så att vi lättare ska förstå vad de heter. Det är tur det, vi frågade vad de egentligen hette, jag håller mig till det västerländska det går att uttala! Man kan inte uttala så många konsonanter efter varandra utan att vricka tungan ändå! 

De får välja helt själva vad de vill heta vilket är ganska roligt. En heter som ett basketlag i NBA (Orlando)! En annan heter Conan. Undrar var han fått det efter:). En har valt ett namn men vi är eniga om att döpa om honom till "nervo". Det finns inget som bara går att säga, -visst det gör vi, utan att först säga, -nja, men om himlen trillar ner eller helvetet fryser vad händer då?

Har aldrig varit med om dess like till nervös människa. Expressen eller Aftonbladet, vilket ska jag välja? Det skulle troligen ta kål på honom!? 

Hos denna leverantör skulle vi även äta lunch. Tänk kinamat till lunch, lyxigt. Visste NI att man inte äter kinamat i Kina, varför kallas det då kinamat för? Det vi fick var inte på något sätt oätligt men inte vad man är van vid. Inget var som vanligt friterat eller väldigt mört och enkelt. Nej, de sämsta bitarna har de tillagat, på ett i o f sig delikat sätt. Men små bitar med så mycket brosk och ben i, var hittar de allt. Och enbart pinnar. Visst hemma kan man ju åtminstone se ut som om man kan, men i Kina med kineser? Omöjligt.

Äta ris med pinnar, löjligt. Inte var detta lika klibbigt som på restaurangen hemma heller. Nej, ett vanligt helt o-klibbigt ris är det, hur tusan får man upp det på pinnarna? Nåväl efter en stund har man prickskjutit så pass så att man fått i sig lite men mätt är ju synd att säga. Min kollega hittar en stor fin köttbit i en hönsgryta. Hon kunde ju inte veta att man bara hackar ner en höna i en hönsgryta, rakt av. Att biten visade sig vara näbben och inte en köttbit gjorde att hon kunde välja fritt sedan, det kunde inte bli värre, tyckte hon!

Vad tusan är kinamat egentligen? 

Denna leverantör har mycket affärer i USA, men engelskan är det tydligen sämre med. Det mesta går på kinesiska och sällan översätter de till oss. Vi får hela tiden säga till att det här förstod vi inte. Men när vi säger något så lyssnar de noga och försöker förstå. 

Ett långt besök tar till sist slut och vi beger oss hem. En färd genom Kina kvällstid är ganska intressant. Till skillnad från de flesta andra asiatiska länder vi har varit i har detta land anammat neonljus. Väldigt mycket lampor é de, överallt i varje by (by är det när de är så få som BARA 3-400 000 som bor där!) 

På kvällen vill kontoret här nere bjuda oss på mat. Vi sa att det gjorde vi gärna men de kanske kunde ta oss till en restaurang med lite val på mer västerlänskt stuk på maten.

Visst det skulle de göra. När ska man lära sig att bara för att de nickar, skrattar och säger att de förstår så har de ingen aning om vad man sagt??!!

Givetvis kör de oss till ett VÄLDIGT lokalt ställe. Här är bara lokalbefolkning. Jag lovar de har aldrig sett vita människor här innan. Menyer fram, på kinesiska! Ok, försök lita på att de beställer så att vi kan äta. Det går lite bättre, de har nog ändå förstått att vi ville ha lite annan mat än den vi fick till lunch. Vi fick t ex riskorn som satt ihop:) vilket gjorde det mycket lättare att få i sig.

Vi tar oss naturligtvis tillbaka med bil. Åkning med all sorts transportmedel i asiatiska länder medför livsfara det har man ju lärt sig, men här är det annorlunda faktiskt. Visst, de kör fortfarande som galningar men de undviker galant alla bucklor i bilar och bussar. Full fart är enda hastigheten men det går ju bra, så det är ok. Dock är det en irriterande sak som gör att man inte vill köra själv. Då menar jag inte att skyltarna är på kinesiska vilket i o f sig är aningen svårt, det är användandet av helljus. Det är normalt med helljus sedan BLNKAR de med halvljus, vilken heldåre kom på det?

Men det gör ju att sovandet i bilen blir desto nödvändigare.  

Kineser har väldigt många ljud för sig. De harklar sig ljudligt och snyter sig ut genom fönsterrutor (nedvevade!) och håller hela tiden på med något konstigt i ljudväg. Detta gör det naturligtvis lite svårare att kunna somna. 

Hemma och kollar mail och hur det har gått i OS. Snart har man nog kommit ifatt tidsmässigt också. Vi får se hur det blir i morgon, sista dagen i Shenzhen och sedan vidare till Xiamen.

Det trodde jag aldrig (nu rättstavad repris från Kina i år)

Det trodde jag aldrig (Skriven v 10 2013)

Det här visar sig vara den konstigaste resa jag någonsin varit på!!
Först tillåter SAS att vi ändrar slutdestination på vår resa trots att det absolut inte går att göra så. Vi kommer dit vi behöver när vår original flight blir inställd och vi inte längre hinner till vårt första möte. SAS ställde upp och hjälpte inte stjälpte!
Sedan blir jag bestulen på min Iphone det första som händer när jag kommer in till Kina. Två gånger ringer vi (personal på hotellet) upp taxibolaget som får tag på rätt förare (det finns ju säkert bara 3 miljoner att välja på) som absolut inte har min telefon. När jag sedan går till den lokala polisstationen för att anmäla förlusten. Pratar han först i 15 minuter om vad som ska göras med en som också lyckligtvis kan engelska! Sedan ringer han taxibolaget, pratar med dem, lägger på, säger sedan (på kinesiska som blir översatt till mig) Telefonen kommer hit snart!! Who would have thought that. Kinesisk polis som lägger över en halvtimme på att hjälpa mig. Sedan säger han... China police good, right:)! ...Swedish police also good!
Två obegripliga händelser på samma resa. Jag ska vara här i två veckor, vad månde hända nu!!

Hur många lappar behövs för att komma in i Kina?

Mitt första besök i Kina vecka 8-9 2006 (Tänk på det innan ni tänker att jag borde veta:)) 

Måndag 20 feb 

Att Kina var en bra bit ifrån Sverige visste jag, men att resan intryckt i ett liten plan kan vara så lång var en ny upplevelse. SAS skulle ta oss från Köpenhamn till Peking. Denna gång skulle vi vidare där ifrån till Shenzhen. En nätt resa på ca 8,5 timmar plus ca 3-4 till innan vi kom till Shenzhen. Eftersom vi rest med SAS innan visste vi ungefär vad som väntar. Men det här var planet var mindre än väntat. Varför kan vi få ett plan a la jumbo när vi åker till Frankfurt men ett plan av typen inrikesplan när vi åker till Kina? Ca 2 m människa känner med alla djurtransporter som alla gnäller över i TV.  

Kände ändå att det var ganska lyxigt när man väl kom in med egen bildskärm och allt. Massor med filmer, spel och kameror både under och framför planet. Kunde bli ganska bra. Vi blev placerade längst bak vilket var en miss. Närmast toaletten var vi utsatta för ständig köbildning bredvid sätet, sover inte folk någonsin. Men ok 200 resenärer och två toaletter så vad väntar man sig. Också kök och vilorum för flygvärdinnor och stewarders var här bak. Ständigt liv och rörelser med andra ord. 

När första filmen, (legenden Zorro) var över kände man att, eftersom klockan var runt 24 att man var lite trött. Men eftersom flygplansstolar generellt är gjorda för folk under 1.8m så fick man testa många positioner innan man till sist gav upp och struntade i att försöka sova! 

Väl framme i Peking kommer nästa steg. Som i alla asiatiska länder behöver folk arbeta. Därför har man väldigt mycket folk som kollar ens biljetter och säkerhet innan man får gå ombord igen. Vi kunde inte heller få vårt bagage att sändas direkt till vår slutdestination. Någon måste ju kolla att vi inte lagt till något i bagaget, i det låste och för oss helt omöjligt att komma in i lastutrymmet, under färd!! Hur nu det skulle gå till. Men visst hämta ut bagaget går ju bra Det är ju bara ett par kontroller innan vi är där. Eftersom vi har fyllt i fyra olika inreseblanketter så vet vi ju att vi har några kvar att dela ut. Första är en försäkran om att jag inte har några sjukdomar. Nej då inte är jag på något sätt sjuk, det fyller jag i. Jag går förbi första kontrollen och lämnar denna lapp. Damen i disken såg för en gång skull ganska glad ut. Men titta på lappen varför skulle man göra det, knappt ta i den, någon kan ju vara sjuk!! 

Nästa blankett är en försäkran om att jag som fått visum och har pass verkligen är jag. Till denna disk är det alltid långa köer. Den obligatoriska viftaren sitter i disken, honom/henne känner man igen på att de alltid har en massa stjärnor och dekorationer på sina axlar. Men intresserade av vad de gör är de sällan. Viftare kallas jag dem för att de sällan hinner lämna en resenär innan vänsterarmen går och han vill ha fram en ny, som om man nödvändigtvis vill vänta längre. Jag tror att det inte ofta man tänker att här i denna folkmassa av hundratals eller tusentals andra trivs jag, det är så mysigt att bara stå och bli uttittad att jag vill stanna så länge det bara är möjligt!  

OK, väl framme så säger jag artigt good afternoon, svaret blir som vanligt: - Hmpffff!!

Nåväl, jag talar inte dessa språk och det KAN vara internationellt för hur trevligt det är att just jag vill komma in i deras land för att antingen spendera mina pengar eller se till att deras inkomster inom export ökar. Men om den meningen kan förkortas Hmpffff, måste jag verkligen lära mig detta språk, det verkar effektivt! 

Nu har jag fortfarande två kvar, men förstår att den ena nog ska vara till hemresan, bäst att lägga den någonstans där jag vet var den är. Jag kommer inte ihåg var det var just nu men det löser sig nog?!?!

Dags för nästa kontroll, vad har man i väskan, inget farligt hoppas vi? Nej då inget alls kolla min lapp!! Visst lämna den till nästa annars arbetslösa stackare med meningsfullt arbete. Äntligen är jag ute ur detta. Nu ska vi bara checka in igen så att vi kan komma med nästa plan till Shenzhen.  

Inrikesplan i asiatiska länder är alltid stora, mycket folk ska fraktas runt och då behövs stora plan. Inga problem här heller kan man tänka, men ack så fel man kan ha. Efter ett tag, när vi suttit och väntat i planet i 45 min, började man undra. När man såg sig runt var planet inte av senaste snitt. Det mesta var väldigt slitet. Armstöd och säten var fläckiga och slitna. Min bricka gick inte att ta ner utan milt våld och ansiktet på den person som vände sig från sätet framför mig var milt sagt frågande. När sedan säkerhetsvisningen skulle till att hållas funkade inte bältesdemonstrationen. Det gick helt enkelt inte att få upp. Men rask som flygvärdinnan var kastade hon den helt enkelt i sätet framför sig och gick över på viktigare saker. Det fick med sig en massa klickande då alla kände ett stort behov av att testa sitt bälte, funkade mitt?? 

Annars gick det bra, vi behövde ju bara genomlida tre timmar på detta plan. När vi äntligen var på väg upp undrade man om det var en övningskörning, vingligare än så går nog inte utan att planet lägger sig på rygg! På väg ner gick det bättre och vi kom fram utan problem. 

Då kom nästa problem förstås, eftersom vi var över en timme sena fanns där ingen och väntade på oss. Vi väntade en stund sedan började de att svärma. Alla ägde helt plötsligt en taxibil!? Priserna varierade i höjd men började på 200 vad de nu heter i detta landet. Men eftersom de var flera så behövde vi bara vänta, de prutade helt själva. Till sist var priset nere i 100 likvärdiga dollars. Ok, vi måste ju till hotellet vi åker med honom. Vi börjar gå…det här ser inte ut som ett taxiställe, det är väldigt mörkt här. Var är din bil? Här borta är den säger han och en bil kommer körande, helt utan någon synlig taxidekal förstås. Vi måste ha kvitto försöker vi. Ja, ja inga problem påstår han. Men vi kan inte åka med denna bilen, det är ingen taxi! Jo då kolla här säger han och visar en id-bricka helt på kinesiska! Mycket hjälp det var.

Nej, vi kommer inta att åka med dig! Va, varför inte, jag är billig. Jo, då säkert men vart tar han oss?? Vi bestämmer oss för att chansa med en riktig bil istället och skyndar oss där ifrån. Han kan inte förstå oss men är inte otrevlig när vi skyndsamt tar oss från de mörka delarna av denna parkering. 

Stående i kön till taxi hör vi plötsligt någon som ropar på oss, det visar sig att de som skulle ha hämtat oss har haft problem med föraren och är sena. Eftersom vi också var det gör det ju nu inget, vilken tur att vi inte åkte med ”frigör era plånböcker taxi AB”. Nu sitter vi lugnt med folk som åtminstone säger sig komma från vårt kontor 

Nu med tidsskillnad är helt plötsligt en hel dag till gången och vi har sett slutet av tisdagen 21/2

Hur du planterar ett träd i Indien

Först hittar du ett lagom "tanigt" träd som annars skulle användas till tandpetare eller något liknande. Det får inte vara för lätt, utmaningen ligger ju i att få något näst intill omöjligt att växa. Leta också upp fyra gärna fem Indier som bistår dig med planteringen. En måste på varje kort hålla en skylt som bevis på att du är du och inte en förfalskning som vill ta åt sig äran. Redan innan du kommer till planteringsplatsen måste du se till att få planteringsplatsen utmärkt på något sätt. Du vill ju inte plantera den "lite random" så där bara, exakt ska det vara. Om de kan gräva ett hål åt dig redan innan är det ju bra, men inget måste... ahh vad tusan kräv ett hål, gärna med lite stenar runt. Varför inte göra det fint redan innan?! (Obs, om du kan få med på skylten, som är viktig som jag sa, att du gör det för miljön är det extra cred!!)

 

Se sedan till att plantera stickan... f'låt trädet helt rakt. Minsta snedplantering kan medföra livsfara när det växer upp. Fallrisken vid uppväxten är stor eftersom marken troligen kommer att torka ut vid något tillfälle. Se också till att du har plats att plantera riktigt. Be gärna en av personale... f'låt igen Indierna vifta bort de andra nyfikna om de kommer för nära! Det här är ett kritiskt skeende, allt måste bli rätt här annars blir det fel hela vägen!

Sen måste du se till att göra så lite åverkan som möjligt på gräsmattan runt omkring. Det är helt ok att be om att få jorden levererad på duk. Att lägga den direkt på gräsmattan skulle kontaminera jorden och den blir fullständigt obrukbar. Det är viktigt att få jord med mycket näring, gärna sådan där näring du utvinner ur grus, gnejs och macadam. Se sedan till att du inte fyller på hela hålet själv, herre jisses det är ju ett jäkla jobb att fylla så stora hål själv, visa makten och hela handen och få hålet fyllt. OCH för guds skull, se till att skylten syns i bild!

Visa sedan vad som händer med dem som inte vaktar ditt träd. Ett "karatemove" eller två brukar vara fullt tillräckligt för att sätta skräck i dem. Låt dem inte tro att du inte har koll på dem. När de börjar le lite nervöst är du på rätt nivå!



Ha alltid extra jord omkring dig, det ser bra ut och det visar också att du har råd att slösa. Lite jord är ju inget för dig. Det är ju som luften du andas eller vattnet du dricker. För övrigt är det ju som alltid, rör aldrig vattnet med någon kroppsdel in eller utvändig. Om du inte sett insidan på dig själv innan så lär du göra det då. Ta inte heller för givet att ditt ståtliga träd heller vill ha detta vatten. Ta max 1 liter. Mer kommer det inte att behöva under sitt första levnadsår. Resten kommer att komma från diverse hundar, katter och andra djur. Detta "vatten" kommer att vara mycket renare!!

Men ok, om de envisas med att de just kokt vattnet eller att en av femtioelva gudar just rört vattnet kan du väl ta en liter till, MEN sedan är det STOPP. Och eftersom den förra killen misskötte sig grundligt med att hålla skylten synlig i förra bilden byter du ut honom omgående!

Så enkelt planterar du ett träd för miljön i Indien!

Hur mycket guld kan en kille behöva?

Fortsättning på äventyret vid pyramiderna från förra inläget...

Said kör mig till muséet. En bit där ifrån säger han att det inte är möjligt för honom att parkera vid muséet utan… nu börjar det igen. Jag skulle inte sagt något om flyt. Det är ingen fara försäkrar han. Han kommer att släppa av mig just utanför och sedan är det bara till att gå in. Bara, tänker jag. Är något så enkelt här? Vem hade rätt om inte jag, för en gångs skull? Jag går in på vägen mot muséet. Blir omgående stoppad. Vakten, eller polisen som de vill bli kallade trots att de egentligen bara är lokala vakter, hänvisar med händer och arabiska meningar bort mot andra änden av ett svart staket. Där finns en liten öppning istället. Den är för gående, den stora är för bussar! OK, det kan jag väl gå med på. Och där borta är också säkerhetskollen säger han plötlisgt på engelska! Visst kolla mig men skit i bussarna med 60 pers på, känns tryggt! 

Nåväl, jag går bort mot öppningen till den sittande vak.., förlåt polisen. Han är tydligen trött för han sitter kvar, tittar på mig och viftar förbi mig. Jippi, jag är säkrad! Jag är ingen sån som plötsligen tar en mumie med mig och sticker!! 

Fram till entrén går jag med två lika förvirrade engelsmän. Tror du inte där kommer en säkerhetskoll till! Vad tusan var den första till? Vad kan ha hänt under denna korta sträcka? Här är både larmbågar och tafsande. Det går bra jag kom igenom. Vi går vidare genom den trädgård som finns framför muséet mot grindarna in. Framme vid grinden… ticket please! Men va f**. 

Vad har jag hört det förr? Va, köper man inte det här? Nej det köper du vid ingången. Både jag och engelsmännen får gå tillbaka. Ställer oss i kön. Väldigt vad den var lång och vilken tid det tar. Halvvägs framme anar vi att något inte är rätt. Varför viftar alla med kameror? Vi frågar, jo sägs det, man måste ha tillstånd för att ta kort där inne. Biljettkassan är där borta. Go’natt, vi lunkar bort till den andra kassan. Visserligen inte så lång, men ännu en kö. Köper min biljet för 40 L.E. Går bort mot grinden igen. Jo då, nu går det bra, nu hade vi gjort rätt. Killen på stolen orkar t o m lyfta armen så högt att jag inte behöver böja mig för att ge honom biljetten. Lite malligt säger vi till några andra som misslyckats att biljetter köper ni där borta. Vi visar t o m rätt kö! Världsvan äventyrare börjar man bli. Jag går in.  

ÄNNU EN SÄKERHETSKOLL!! Den här sträckan är ju ännu kortare, men visst någon kan ju med ett välriktat kast på ca 450 m kastat in en liten dynamitgubbe. Visst jag tycker egentligen att det är bra, för om det händer något är man ju liksom inte med i matchen längre. 

Här finns det även en röntgenmaskin. Lägger över mobil och plånbok i väskan och lägger den på bandet. Går själv igenom bågen. Jodå det gick bra. Tar min väska och börjar gå, vad ska jag se förs...........Mister, mister, hör jag bakom mig. Vänta, har du en kamera i väskan. Ja, visst men den ligger tryggt där jag tänker inte ta upp den! Nähe se den gubben gick inte. Kameror får absolut inte medtagas. Alla de som stod i kö då? Visste han inget om. Där finns värdeboxar just utanför dörren. Va fasen ska det här aldrig ta slut? Men försöker jag de har redan rivit min biljett, (det som gick så bra denna gången). Du kommer in igen, säger han! 

Ut genom alla larmanordningar och ut genom dörren. Här är väl inga boxar. Där sitter en kille med en kasse, kan det vara honom de kallade boxen? Han ser ju inte alls stor och fyrkantig ut! In och fråga igen. Nej ända ute där du köpte biljetten till höger om den så finner du en lucka där ka....... stopp vi har varit där, jag vet, tack! Bort till kön, fram till luckan. Väl där förstår jag att det inte är några boxar alls, jag ska helt enkelt lämna in kameran till någon som lägger den på en hylla. I utbyte får jag en lite träskiva med ett nummer på. En liknande lägger han på kameran, vad säkert! Detta gå ju aldrig att kopiera! Nåväl, kan andra så kan väl svensken. 

In igen denna gång verkar de bara nicka igenkännande när jag kommer. Trevligt där kommer han igen, för tredje gången. Han gillar nog detta stället.

In genom portarna, låta killen se att jag inte har någon kamera och in i själva kärnan, dit jag kämpat så länge. Mycket sten här!

OK det är ju detta jag verkligen gillar att titta på men mycket sten är det, de liknar liksom varandra. Där står en del förklarande texter på en del av den. T ex kan det stå: Denna sten hittades 1799 av x under sin resa till x. ! Nej, vad spännande, var är det som Indiana Jones upptäckte? Var är historierna? Hade man haft guide hade man förstås fattat mer, men jag har fått nog av guider. Här finns säkert något utrymme man egentligen inte får vara på, jag går själv helt enkelt. Jag har ju vanan inne på att låtsa att jag är med i andras grupper. Jag smyger mig in i dem under anspelning av att jag läser lappar. Smart! Nu får jag veta mer.  

Men var är det jag egentligen kommit hit för, Tutankhamon, eller Tut Ankh Ammon som jag läser på någon lapp. Jodå på andra vånigen finns hans tillhåll. Jag måste ju ändå gå runt hela innan jag går upp. Väl uppe kan man gå in i The royal mummieroom. 70 L.E extra, hoppar över det, har man sett en har man sett alla. Jag ska ju se min kompis Tuttan. Går vidare och kommer in i hans avdelning. Herre min skapare vad prylar den killen hade. Hade ju behövt avvänjning av Dr Phil. T o m resesängar fanns tillgängligt. De skulle nog ut på en lång resa i sitt nästa liv? Statyer, smycken, verktyg, möbler och allt annat som kan behövas i nästa liv har de packat med åt honom. Även han hade en massa fejkade kistor som fungerade som ”lurgrejor”. En av dem hade tydligen innehållit hans inälvor, sjysst, så man vet var de är när man ger sig av till sitt nästa liv. 

I ett rum bredvid fanns det alla kommit hit för, Tutankhamons kista, eller sarkofag eller vad det heter. Även här hittar vi två för säkerhets skull. En liten och en lite större kista, pråliga till tusen. Fantastiskt vad de kunde uträtta redan på denna tid. Riktigt kul att se detta i verkligheten. Runt om i rummet låg alla hans egna tillhörigheter. Stavar och grejor som påstods ha använts av honom själv vid någon tidspunkt. Jag tror inte att de har några bildbevis, men det var ganska likt något jag såg på en sten i rummet bredvid..... 

I ett par montrar låg allt guld han var smyckad i. I en annan monter låg allt han hade på sig. En hel del guld faktiskt! Guldskor, guldfingertutor, guldtåtutor, guld, guld, guld. Killen måste vunnit både på lotto och joker samtidigt, med en jädrans pott till på köpet!

Men jäklar, jag har varit där i alla fall. Kul, något jag velat göra. Hoppas att jag kan ta med frun någon gång och stila med allt jag vet. Hur man tar sig förbi vakter, vilka köer man ska stå i. Var man får ha kamera med sig. Var man inte egentligen får gå trots alla NIKE, REBO....... Slutsats: lite äventyrare tycker hon nog att man är. 

Nu är jag på väg till flygplatsen. Har aldrig åkt här ifrån innan. Tycker inte om att göra saker jag inte gjort förut! 

Sverige-Egypten-Sverige

Over and out

Klart jag är japan, det ser ni väl...

Fortsättning på äventyret vid pyramiderna från förra inlägget...

Tillbaka till hålet. Min ”guide” säger vidare att jag ska gå ner i detta hål som är ca 5-6 m djupt! Här nere kommer jag att hitta något som är förbjudet för oss att se egentligen. Ska man ändå fastna i öknen kan man väl åtminstone få se lite spänning, tänker jag med äverntyrarångest i huvudet. Visst där är några huggna steg, men trappa vill man ju inte kalla det. Här är sand överallt, sand är ganska halt. Jag beger mig ner i varje fall. Väl nere tittar jag in. Beckmörkt, fasen vad spännande!(not) Längre in säger killen. Här är ganska lågt.

Jag tror jag stannar här. Säger jag. Men det är spännande de håller fortfarande på att gräva ut här nere, säger han. Hoppsan Kerstin, här klampar jag omkring, och de håller på att gräva ut här. Undrar vad straffet för att förstöra en utgrävning är här i Egypten? Jag tar ett kort och försöker lysa upp med blixten. Ser stjärnor…och någon form av grav, typ de vanliga som mumierna låg i. Men mest stjärnor, tänkte inte på att det var ganska mörkt på vägen ner och ögonen vant sig vid det. Jag tror inte det ska vara mer spänning här tänker jag och börjar konka upp igen. 

Killen tar emot vänder och går vidare.....?? Inga här, tänker jag. Helt övertygad om att jag skulle möta någon av beduinerna när jag kom upp. Åtminstone någon militärpolis som kom för att omhänderta mig för intrång på helig mark eller något. Nåväl, inte är jag besviken på det.

 

Kom, kom, jag ska visa mer. Jag får låna din kamera! Jo du, den dagen Tutankhamon säger till mig möjligen…inte i dag alltså. Men jag vill bara ta ditt kort framför detta stora gravhål som är framför dig!! Jisses han har tagit in mig till en av gravarna till ytterligare några fruar till några höga killar, vilka är avbildade på väggen där, säger han. Hålet där är den verkliga graven. Tycker du inte det är smart att begrava dem här i detta 4 m djupa hål med raka väggar? Där nere, ser du, går en gång ett par meter in för kistan.

Smart, får jag hålla med om eftersom den fejkade gravkammaren är större och just framför mig. Men ännu smartare är det att ta mig till ett hål det inte går att ta sig ur utan stege. Men ge mig kameran nu ska jag ta ett kort på dig. Jag kan ju åtminstone hoppas att någon ser korten och börjar leta,, tänker jag och ger honom kameran. Jag håller honom på ena sidan hålet och mig på den andra. Gick fint.

(Enda utgången är den jag har till vänster om mig, INGEN ska lura mig på min kamera:) Lägg märke till det något ansträngda leendet!)

 

Nu säger han att han inte har mer att visa utan vi går tillbaka. Blod och syre börjar komma tillbaka. Va, ska han inte råna mig eller något? 

Jodå, om du vill och tycker det var bra kan du betala vad du vill! Visst, tänker jag. Vissa betalar 200 vissa mer säger han. Ok, taskigt att du inte sa det innan, för jag betalar bara 100. Nu ska ni veta att jag ser riktiga människor igen. Sådana som hör när man skriker! Det känns tryggt. Men vi är fyra stycken säger han! Visste det, var är de, var är de?  

Det är möjligt morskar jag till mig men det hjälper inte, du får bara 100. Var är du ifrån, frågar han? Sverige, säger jag. Ok då, jag gillar svenskar, schweitsare och ett land till som jag inte kommer ihåg nu. Men engelskmän hatar jag och amerikaner. Är du nöjd så är jag nöjd. Är du nöjd, frågar han. Jag lever, jag är inte i en gravkammare som plötsligt stängts, jag är inte nerputtad i ett djupt hål, jag fick se människor igen. Jag är nöjd säger jag. Det känns ändå inte som något man rimligen borde göra, vad som helst kunde ha hänt. Men Araber ska ju vara ett ärligt folk!? Men jag har nog gjort alla de saker man läser om i tidningen och sedan säger ”Så där gör man ju bara inte, vilken jädrans idiot. Lika gott till honom att han landade i det där hålet…” Kan bara hålla, men ändå gör man det!  

För att vara lite extra tillmötesgående säger han att egentligen har vi varit på mark som är förbjuden. Man måste ha tillstånd från staten för att vara där, det kostar 2000 L.E att söka (ca 2500 skr). I o f s var där inte mycket fötter som hade gått där men inte kan det varit förbjudet.......? 

Nu hade jag Sfinxen kvar. Eftersom du nu inte har någon biljett... (har jag ju, det är ju bara det att min jäkla chaffis tog den när han betalade)..........måste du säga till, fortsätter han, de där inne att du tillhör en av grupperna. Visst jag som älskar att fuska, not. Varför kan inte något vara enkelt. Men sagt och gjort, araber är inte omöjliga. Fram till porten. No, no ticket, please. Nej jag tillhör den där gruppen där borta. Ok visar han med händerna. Gå in då! Gruppen framför mig visar sig vara en ganska stor grupp av japaner… av medellängd, det vill säga runt 1.55. I den gruppen kan man säga att jag utmärker mig. Det finns inte heller många blonda japaner, så ducka är ju inte lösningen. Jag vänder mig om och vakten tycker också det ser lite konstigt ut, men låter det vara.

Att titta på Sfinxen gick alldeles för enkelt, jag väntade hela tiden på ett misslyckande men det bara flöt. Ljuvligt nu är det raka spåret, tänker jag. Bäst jag letar upp Said så att han kan köra mig till muséet, det hinner jag med också. 

Passar på att ta en herrans massa kort när jag ändå är ensam, för dit tänker jag inte ta mig ensam igen. Bäst att föreviga varenda steg mot äventyraren inom mig.

 

Fortsättning följer...

 

Bildbevis

Hej igen!
(Har nu förstått att den inte vill visa sig i smartphones, testa en vanlig dator istället!)

Jag hittade en film på ett av de halvt hysteriska bröllopen jag var på. Här finns också de röda Luciorna med, med ljusstakar på huvudet och allt!

Berätta aldrig detta för min morsa...

Det finns vissa saker jag älskar att hata. Göra saker för första gången är en av dem. Jag är ingen äventyrare direkt. Jag gillar som sagt inte att inte ha full koll på vad jag ska göra. Denna dag var en sådan dag! 

Hela dagen i dag har jag varit ute vid pyramiderna. Ja, jag var ju på muséet också. Said körde mig runt, han är en av chaufförerna här i Egypten. Han håller på att lära sig Engelska, jag tycker att det går bra efter tre månader. 

Said betalade för oss och vi gick in. Jag såg alla tre pyramiderna. Först såg jag Den store Ankh, den var häftig. Said berättade så gott han kunde om det han visste. Jag var även inne och tittade på solbåten. Tänk att de tagit fram en båt gömd i sand under så lång tid. Vasaskeppet är snyggt men inte så välbevarat. Sedan begav vi oss ut till Sfinxen. 

Där började äventyret! 

Först sa Said till mig att han inte kunde köra mig ända fram utan att jag fick gå en bit. Helt OK tänkte jag. Han släppte av mig och jag gick... ca 10 m. Då kom första frågan efter min biljett!!?? Ja vad katten, den har ju Said. Efter lite dividerande om att min chaufför har biljetten, bara en sån sak, kommer jag i alla fall vidare. Närmare Sfinxen kommer nästa kille, biljetten! Snacka på igen, och verka helt ointresserad. Lyckades tydligen inte så bra, denna kille vägrar lämna mig utan utser sig som min beskyddare. Nåväl det kan väl vara bra att slippa fler frågor tänker jag… jisses vad dum man är!  

Ok han påstår att han ska visa mig lite mer än någon annan gör, låter bra! Han börjar prata och där är en hel del människor runt omkring mig. På hela stället kryllar det ju av folk så jag tänker att det kan ju inte vara något lustigt att gå lite här och lite där. Sedan tar vi oss längre och längre ut. Visst verkar det som om han visar mig lite som inte ligger på den vanliga rundan. Han tar mig runt längre och längre ifrån alla andra människor. Vi är inne på ett område han påstår att ingen egentligen får gå… Nog är vi nu helt ensamma! Men… 

Avtrycken från NIKE, REEBOOK och ADIDAS i marken avslöjar honom. I alla fall, kul att det inte är på den vanliga rundan. Jag får se en massa gravar som tillhört ingenjörer och hjälpredor, präster och annat högt folk som såg till att pyramiderna blev byggda. Längst ifrån all kommunikation med omvärlden tar han ner mig i en dal. Nu jäklar tänker jag. Här är ett par fruar till någon av någon begravd. Nu lyssnar jag inte så uppmärksamt längre utan försöker se till att jag har åtminstone ett par vägar ut härifrån. Lyckas inte hitta någon, ja ja, kul att komma till Egypten, får nog vara kvar ett tag! 

Framför mig har vi en utgrävningsplats. In i en gång och in i en krypta tar han mig. (Alltså jag vet, jag vet, kalla mig idiot om ni vill) Där nere vill han att jag ska gå, hur då? Där är ju ingen trappa. Hoppa ner kanske? Nej, men det är spännande ingen annan får ju gå här. Visst NIKE, REE... 

Ok, för att sammanfatta lite innan vi går vidare. Jag befinner mig alltså likt killen i The mummy, långt ifrån alla civiliserade, kanske t o m vanliga, svenskar, tillsammans med en kille som halvt övertygande säger till mig att jag kan lita på honom för att han är renad av Allah! Känner ni igen killen med lustig mössa i filmen. I verkligheten är denna utbytt mot en keps med reklam på! Det enda jag ser just nu förutom alla välhuggna stenar är öken och ett antal beduiner. Att de är ett par hundra meter bort och ligger och latar sig utanför sitt tält är inte tillräckligt, jag ser att de har en hel del vapen där också.

 

Fortsättning följer...

 

Iiiihhhhhh... den visste var den tog (eller spruta)

14/11 2005 

Dag två hos leverantör nummer två. Ägaren till detta är även inblandad i den första fabriken och en av de rikaste i Egypten. Jag visste inte om jag var hos en matthandlare eller hos presidenten. Jag har aldrig varit i ett hus som haft så här lyxigt utseende. Man måste få se bilderna för att förstå på riktigt. (Vilka jag inte riktigt så här långt efter vet var de är, tyvärr. Men tro mig sultanen av Bahrain hade varit avundsjuk!) Tre våningar och en ljuskrona som sträckte sig ända ner! Vilken pjäs det var! Ändå var den liten jämfört med den de tydligen hade på sitt andra kontor!! Som om inte denna räckte. Jag överdriver inte om den hade 10 000 prismor (per våningJ). De hyr in ett företag för att rengöra den emellanåt. Överallt fanns det gamla möbler (kanske i nytt utförande, vem vet?), och statyer av gamla präster kungar och vakter från det antika Egypten. (Hu för att vara kvar här på natten när de börjar röra på sig)

Jag skulle troligen kunna fortsätta om detta i evighet men måste fortsätta till fabriken. 

Fabriken var tydligen helt oöverblickbar! Skryt ligger verkligen för demJ Men vi fick åka golfbil, modell limousin runt på området! Det finns inte en enda gång som man inte är omgiven av 20-30 människor. Möjligen på toaletten. Toaletten på detta ställe var tydligen extrautrustad. Det märkte man först efter att man var färdig och började leta på den extra lilla manöverpanel som satt vid sidan av toaletten. Där fanns lite mer knappar än vad en normal kille från Sverige tycker är nödvändigt. Spola…spola…spoooola, ska man inte hitta en knapp som kan likna att man spola? Vad katten, man kan väl testa en random knapp för skojs skull! Snacka om att man blev generat chockad. Att en liten toalettjäkel skulle få en till att rodna! Inte hade jag väntat mig en liten rackans jetsråle rakt upp i de bakre regionerna! Aktade mig väldigt noga så jag inte rörde fler reglage eller kranar. Jisses, höll ju på att skita ner mig igen! En stråle rakt upp med kraft så man undrar om de ville rensa tarmarna på samma gång. (Dock fanns det både massagestrålar, intimstrålar, manliga, kvinnliga strålar såg jag senare på kvällen eftersom min egen toalett på hotellrummet visade sig ha samma utrustningJ) På tillrådan tvättar jag händerna både innan och efter toalettbesöket. Undrar just vad man har på händerna eftersom de inte vill att man ska närma sig de intima delarna utan kliniskt rengöring? 

I vilket fall överlever jag detta och all mat vi blir bjuda på. Äter grönsaker. Känns lyxigt eftersom man inte bör göra det i vissa länder. Hoppas jag håller mig frisk. Gurkan smakar helt otroligt mycket mer här än hemma. Tror jag ska fråga min lokala handlare efter Egyptisk gurka hädanefter. 

Vi försöker lägga om förpackningen även hos denna leveratör, får se hur det ser ut när det kommer fram. 

Ännu en timme i bilen hem efter en lång dag. Tar en liten alkoholfri drink (!) tillsammans med två andra kollegor. Sedan går jag upp och tvättar av mig lite, det är dags för ännu ett bröllop ikväll. Tänkte ta plats i glassbaren för bra sikt. Sicken antiklimax. Antingen var bruden väldigt nervös eller var äktenskapet ganska mycket arrangerat. Hon såg ut som om hon ville sjunka genom golvet. Musikerna och dansarna försökte så gott det kunde för att få igång henne att dans, men icke. Magdansarna gick på lite extra… inte en min som påminde om att detta var en trevlig tillställning. Brudgummen såg ut som en speedad gummiboll, han hoppade så gott han kunde framför bruden till även han gav upp. Men innan dess kändes det som om det var lite vadslagning på gång om han skulle lyckas studsa så mycket att byxorna trilla ner. Nja, det gjorde han ju inte! 

Bandet gick upp för trappan efter bara 10 minuter och slutade ganska snart efter det. De gick in i sitt rum igen. Kvar stod blomsterflickorna med korgarna fulla med kronblad som skulle ha kastats på brudparet, samt flickan som fortfarande höll i brudbuketten! Lite förvånad titta hon sig omkring, men sedan beslutade hon sig för att det var en fin bukett och gick i motsatt riktning med den! Ja, ja alla bröllop startar väl inte på topp i dessa länder. De måste tydligen lära känna varandra. Intressant att se skillnaderna i alla fall.  

Ska nog se om där är något på comedy channel innan jag somnar.  

Två dagar kvar. I morgon ska vi försöka hitta bra wellpapp. Lätt när killen vi ska prata med inte ens vet benämningarna på wellpappstandarden som finns.  

På onsdag ska jag försöka ta mig ut till Pyramiderna! 

15/11 2005 

I dag har vi lyckats fixa en ganska bra leverantör av Wellpapp. Provpackat lite. Ser bra ut. Inte mycket att orda om. I kväll är det naturligtvis bröllop igen, mycket trevligare än sist. Riktigt glada i hågen bjöd de upp till dans. De höll på så länge att till sist tröttnade magdanserskorna (faktiskt var det samma som i går och dagen innan dess och antagligen dagen innan dess!) och började gå upp för trappan. Det hjälpte inte. De stannade kvar och dansade. Magdanserskorna fick gå tillbaka och fortsätta. Kul dessa bröllop, händer alltid något nytt.

I morgon ska jag upp tidigt och checka ut. Sedan blir det kultur!!!!!

Varför har hon en ljusstake på huvudet?

Frukostbordet blir större och större på varje ställe man är på, detta slår alla rekord. Jag har lovat mig själv (eg. frugan) att jag ska äta mer än bröd mjölk och fil. Ganska lätt eftersom det inte finns vanlig mjölk och filen inte är att lite på. Rostat bröd är lite lyxigt. Var kan man få tag på en sån här ”rulltrappa” som brödet åker på? Det är ju skitkul och snabbt går det. Frukten tror jag man kan äta här, vilket inte är lika självklart överallt. Yougurtar som man inte ser i Sverige måste man testa. Massor med lättåtkomlig pålägg och amerikanska pannkakor! Det är kanon på hotell, hemma, nja, det hinns liksom inte med! 

Bilen som ska ta mig till nästa mötesplats hämtar upp mig 15 min för sent. Trafiken är hemsk här i Egypten, säger chauffören. Jag kan berätta en hemlighet, de har aldrig varit i Indien!!!! Nog kör de som idioter här men de tutar inte konstant, som för att påminna sig själv och andra att de inte kolat där bakom ratten. Inga kor eller reparationer av lastbilar var 500 meter syns till heller. Men här vågar jag sitta i framsätet, i Indien vågar man bara sitta i mittsätet bak - om man vill överleva menar jag! 

Dags för morgonens leverantörsbesök, vi ska besöka en av världens största leverantörer på mattor med tryck. De har en fantastisk anläggning med en otrolig utställning. Deras hiss som går utvändigt av huset lämnar dock lite att önska. Ibland öppnar den dörren så att man kan komma in. Ibland öppnar den t o m dörren så att man kan komma ut. I bästa fall går den hela vägen utan att lyset slocknar lyset och hissen stannar. Hur den kan hinna med allt detta på tre våningar går över mitt förstånd. Att de tycker att det är ju ok, den funkar ju ganska bra… ibland i alla fall, är ju också en konstig sak att säga!  

Leverantören däremot som är toppentrevliga har ändå det lite svårt med vad vi menar. Om jag ska citera en kollega, ”They are thick as a board”. Nåja han är ju Skotte och är ju normalt ”wet as a spongeJ”. Vet inte hur många gånger de sa, -Det har vi försökt, det funkar inte. När vi tvingar dem att testa går det naturligtvis! Vi har haft problem med förpackningar på ett par mattor från dem. Vi har ändrat lite på kvalitén. Det ser bättre ut här, nu har vi fixat lite förpackningar att skicka hem till Sverige för att se hur de ser ut när de kommer fram. Vi får hålla tummarna, mycket hänger på detta, för oss och för dem! 

Lång dag, endast ätit frukost och sedan inget. Varför äta när vi ändå bara jobbar? En kollega som håller på att dö av hunger kan inte vänta på att få komma hem och äta. Bara det att det är en timme hem med bil!  

När vi kommer hem går jag runt hörnet och äter på en restaurang som heter Felfela. (Obs inte på den restaurang som INTE tog Master längreJ) Lokal Egyptisk mat. Jag beställer på rekommendation av kyparen. Och får in en måltid för halva Tollarp. Jag tror inte jag sett så mycket mat på en tallrik på en och samma gång. (Det här var nog en ”vanlig” portion, ingen anpassad efter en klen turist) Hur i hela friden ska jag orka detta! Det visar sig ganska snart att det löser sig. Köttet är så segt att vid skrivande stund, ett par timmar senare, så kan jag fortfarande njuta av dessa egyptiska specialiteter!  

Både på dit och hemvägen som inte är längre än ca 250 meter blir jag erbjuden ca 10 taxibilar + en massa annat. Bland de mer udda sakerna är egyptiska kvinnor! Avstår!  

Däremot tänkte jag försöka få tag i lite papyrus när jag ändå är här. Tomma blad är det jag vill finna. Följer med en kille som säger sig veta att det ska finnas en fabrik som säljer det här någonstans, som om han inte varit där förut. Jag har ”tur” den är egentligen bara öppen en gång i veckan… just i dag!! Jo,då. Egentligen säger han att den inte är öppen ens så mycket.(När tusan är den då öppen, om den inte ens är öppen en dag i veckan?) Det är nog bara när sol och måne krockar med Ramses på väg till kyrkan, inte ofta kan ni tänka er.  

Vi är på väg så lång från alla upplysta vägar att jag börjar undra om jag kommer att komma tillbaka ut med fickorna fortfarande fyllda med alla väsentligheter som telefon, plånbok och kamera. Börjar nästan förbanna mig själv att man bär omkring på sådant här, när vi plötsligen är framme. Nå väl, jag går in kollar och köper lite får ner priset med ca 30%, känner mig nöjd (troligen grundlurad…men ändå) eftersom jag blir tillsagd att detta är signerade ark. (Jaja, jag vet att jag ville ha tomma ark. Men vill gudarna välsigna så vill de välsigna. Vem är jag att säga till gudarna vad de ska och inte ska kladda på?!) Det är det säkert men på hotellet finns det billigare osignerade ark. Fy farao, jag har ändå inte hört talas om dessa ”gudar” som signerat dessa! På hemvägen åker jag på lite parfym till frun också. Luktar helt otroligt gott. Utvunna av växter och utan alkohol!? Visserligen gör säljaren ett gott jobb att försöka tutta fyr på halva fabriken i sin iver att bevisa att det inte finns något alkohol i, utan att lyckas. Han sprang runt med tändaren i varenda flaska så jag trodde nästan att han skulle lyckas till sist, man har ju hört talas om dessa självmordbombare. Det måste ju finnas nybörjare även här som får börja öva  sin tjänst på en person för att sedan gå vidare till folkmassor… eller det går ju inte förstås!? 

Väl hemma är bröllopet i full gång. Jag är gift men jag har aldrig sett maken… han var så liten och bruden stod i vägen...:)!

Jag var tvungen att spela in lite med min kamera. Det var helt fantastiskt. De hade till och med en rödklädd Lucia, eller två egentligen. Luciorna hade en upp och ner vänd skål på huvudet, på den stack det en halv meter stång rakt upp och på den en femarmad!! ljusstake. De dansade o dansade och ljusen brann o rann. Stackare det måste ha gjort ont. Även om de hade blöta handdukar på huvudet. En orkester med trummor och trumpeter höll på att hylla och fylla oss alla med musik, en och samma låt, i säkert en halv timme. Alla dansade, sjöng och var glada. Det måste ha varit en ny låt som ingen hört innan, men jag tyckte att den blev gammal redan vid 16:e spelningen, vid 19:e tyckte jag mig nynna med igen och den satt som en permanent tatuering vid läggdags, TACK för det!! Glädjen gick inte att ta fel på i alla fall, alla bara glittrade. Blombladen flög genom luften och alla inblandade klappade och kunde inte stå stilla. När magdansen började var jag återigen glad för min längdJ! Att de kan vända ut o in på magen så där. Man ser ju nästan vad de ätit så tunn blir den. Det såg ut som om de gillade varandra också, brudparet alltså. Det var ju tur, det är tydligen lite föräldraplanerade bröllop här i Egypten också. 

Vi andra som inte var inblandade stod och kunde inte förstå att vi verkligen var med. Är det filminspelning? Man kunde nästan tro det eftersom allt spelades in mycket seriöst av fotografer med headset och allt. Han var nere och rullade sladdar i lobbyn innan det var dags. Jag hade hjärtat i halsgropen flera gånger när han sedan sprang där. Skulle han snubbla?

Detta pågick nere i lobbyn. Sedan efter det gick de upp och fortsatte firandet i ett annat rum på andra våningen! Där fick vi inte vara med! Kul! 

Comedy channel på tv och sedan sova. SEX kuddar, en av varje sort. Från mjuk till stenhård. Spara inte in på något för guds, förlåt, Allahs skull.

 

Funkar detta kortet överallt?

Egypten 12/11 2005 (Ja jag vet att det är längesedan, men det är ett härligt minne. Detta är första av flera minnen från denna resan. Kommer fler framöver! Betänk att jag inte rest så många gånger innan och definitivt inte själv... 

Ok, då bär det av till Egypten. Tänk vad fräckt att kanske få möjlighet att se på pyramiderna. Får väl se om det blir av. Färden till Kastrup började dåligt, tryckte ut fel biljett i Kristianstad. Kanske kunde man tänka sig att man skulle kunna tyda en tidtabell, men det kan ju vara svårt. Hur ska det bli att ta sig fram i Egypten??  

Visst jag kom fram till Kastrup utan problem i god tid. Alldeles för mycket tid över! För första gången köper jag SPRIT på flygplatsen! För att lugna alla så är den inte till migJ! Billigt var det ju också, man måste tänka på ”pocenten” som man sparar i mitt fall, strykan helt ovesäntlig. 

På planet sitter jag som tur är vid vingarna, den högra inte båda! Det är ju lite extra plats där. Visserligen får man ju också den stora äran att få en genomgång om hur man ska kasta ut den där lilla dörren vid ett eventuellt nödläge. ”Visst, visst, jag drar i handtaget och ser till att ta mig ut.” ”Vad gör jag av luckan sa du?” ”Ska den ända ut dit menar du!” Härligt med folk som förstår att bredden på axlarna är lika med att man är ett kraftpaket utan dess like! Hon måste ha dålig syn…! 

Bredvid mig ända ut till den vänstra vingen sitter helt otroligt släta människor!? Efter ett tag får jag reda på att de är ”laserkirurger”, vilket konstigt namn på ett arbete! De jobbar liksom lite med extreme makeover fast inte med hus utan med kroppen. Inte undra på att de sitter och ler hela tiden. Det går väl inte att få ner mungiporna. Undrar om de är levande varuprov på vad det kan prestera i extremfallen. Undrar varför de alltid är så solbrända. Undrar hur gamla de egentligen var? Tror i alla fall att den gråhåriga damen bredvid hade någon sorts klämma i nacken! Åtminstone har hon inte lutat sig bakåt på hela tiden. Det eller så spricker någon av sömmarna om hon gör så! 

Framme i Egypten går man till en bank på flygplatsen och köper… visum, eller ”visum” borde det vara. Egentligen är det nog bara en sorts turistskatt. $15 kostar det. Eftersom att köer är väldigt lokalt svenskt som det verkar så är det bara att ”slå” sig fram för att få uppmärksamhet. Tackar min längd för att jag kom fram snabbt. Efterhand som de stirrade på mig, log jag bara och rörde mig framåt tittade på nästa person lite leende som också tappade hakan över att få titta rakt upp, kom till slut fram utan att vare sig behöva putta eller puttas!  Inget kvitto får man heller. Men en trevlig viftning framför ansiktet som liksom talar om att det är färdigpratat här, gå vidare. Får försöka med en kopia på passet, så jag får ut pengarna när jag kommer hem! 

Josef, chauffören är där och hämtar mig. Om inte han varit där hade jag nog kunnat få skjuts av någon av de andra 536.223 Egyptierna som var där. Ingen fara jag tar mig lätt förbi allihop smal och smidigt som man är… Eller rättare sagt någon så lång som jag har de nog inte sett på år och dar. Färden tar drygt en timme och då kommer jag fram till mitt hotell full av info och nya lärdomar. Josef visar sig väldigt intresserad av svenskar och jag av egyptisk historia, så vi har mycket att tala om.

Le MERIDIEN PYRAMIDS, heter hotellet. Jag tror jag fick loggan helt rätt. Som oftast när man reser på lite udda länder bor man bra. Detta har allt man kan önska sig + bröllop varenda kväll!! Mer om det när jag sett ett! (Och det gjorde jag, här sparar man inte på något må jag säga, återkommer!) 

Tror jag tar en bit på en lokal restaurang och knyter mig efter det! Det har varit mycket resande i dag! Det fanns ju restauranger runt om det är ju bara till att gå ut och se vad som erbjuds. Tar mig förbi den beväpnade (!) vakten lätt, jag är inget hot som det verkar. Vidare mot killen med speglar på hjul som kollar under bilar! Vad tusan är detta, har jag kommit mitt i ett drama? Nej då det visar sig vara heeeeelt normalt, allt för vår säkerhet, ”det är väl bra”? Absolut, om man inte som jag aldrig upplevt detta innan. Heeelt normalt!! Jag kollar mig lite omkring för säkerhets skull…ser inte han ut som om han är lite skum? 

Ahh, nojig, sluta nu, ät istället! Jag går till ett ställe runt hörnet som klart och tydligt talar om på sin ruta att de tar kort, för pengar har jag inte hunnit ta ut än. Jag beställer och in kommer mat som räcker till mig, min familj och resten av släkten känns det som. När jag efter maten på pekar att det var ordentligt tilltagna portioner, skrattar han åt mig och säger. ”Jag såg ju att du inte var härifrån så vi tog bara lite mat till dig… Ni brukar inte orka mer.” jag kan säga att det knappt syntes på tallriken att jag varit där och i mitt tycke ätit så mycket att magen sprängdes. 

Betala och gå brukar nu vara det som återstår. Men inte om man som jag inte har något kort som de tar. Men, säger jag pekandes på dörren, ni tog ju Master. Det står där!  

Ja, där står det så, men det gör vi inte!  

Ok, vad tycker ni att jag ska göra då? 

Betala med ett annat kort, säger han! 

Lite svettig i handflatorna, efter att ha sett beväpnade vakter och speglar på hjul försöker jag med... Men det står där att ni tar Master! 

Ja, ja vi gjorde, men inte nu längre! Säger han. 

Tycker jag inte att jag ser den där skumma killen från hotellet stryka omkring där ute. Varför åker jag iväg på sådant här, jag kunde ju stannat hemma istället. 

Men jag tror att restaurangen bredvid tar Master, säger han! Om du ger mig ditt kort så kan jag gå över och höra… 

Eller kanske vi inte gör så, tänker jag. Jag tror att jag kan följa med och göra det, säger jag. 

Inte lika munter uppsyn, på honom. OK följ med då. 

In i restaurangen bredvid, in i köket, in i ett skåp under vasken! Upp med en maskin från Hedenhös, dra mitt kort… … Medges ej! Vad tusan! Testa igen… … Medges ej!

Ok om jag springer… … just det beväpnade vakter, kanske inte så smart. Testa igen… …köp klart tag kort… phuuuuuu! 

Undrar om room servicen är bra på detta hotellet? 

God natt!

Komma ihåg vad man gjort

Eftersom det kunde var roligt att se tillbaka på vad man egentligen gjort med sitt liv tänkte jag att det kunde var intressant att samla sina betraktelser i någon form, någonstan. Eftersom jag fick uppslag från några av er att göra det i bloggform så tänkte jag... varför inte. Inga löften om daglig uppdatering men några tankar och insikter kommer det nog att bli ändå om jag känner mig rätt:)!
Jag kommer att börja med att lägga in ett par betraktelser som jag gjorde vid mina första jobbresor. Både till Egypten och Kina händer det saker som var nya för mig. Indien vet jag inte om jag kommer ihåg något från tyvärr. Lite saker händer det också som i efterhand kan verka vara helt idiotiska och jag är glad att jag kom ur det helskinnad.
Andra saker är ju desto roligare och dråpligare och kan bara skyllas på kulturskillnader. Nåja jag gör det mycket för mitt eget minne men jag hoppas att mina minnen kan var lite intressanta att läsa även för någon annan.
Sedan kommer det lite repriser från senaste resan jag gjort, men det kommer först senare!
Tankar lite grand från ovan kallar jag min blogg i underrubrik. Det syftar naturligtvis på min längd och det är lite annorlunda saker man upplever som ganska lång. Huvudrubriken... ja lös det om ni kan:)!
www.lenniestankar.blogspot.com var adressen, sprid den fritt om ni vill
Vi hörs!