Ska det vara så svårt att få kinamat i Kina

Efter en natts sömn utan några stora problem att vända tiden till natt så är det frukost. De är alltid härliga på hotell, man har så mycket att välja på till frukost så man får problem. Lika bra att äta det man är van vid hemifrån! Men visst kan det slinka ner ett par tjocka pannkakor och lite frukt också. 

I dag ska vi ut på leverantörsbesök. Det är alltid intressant. Vi får se hur våra produkter tillverkas och det är ju ofta få förunnat. Men vi har också ett uppdrag naturligtvis och det måste vi lösa. Här i Kina har vi med oss ett par inhemska medarbetare. De tar sig västerländska namn så att vi lättare ska förstå vad de heter. Det är tur det, vi frågade vad de egentligen hette, jag håller mig till det västerländska det går att uttala! Man kan inte uttala så många konsonanter efter varandra utan att vricka tungan ändå! 

De får välja helt själva vad de vill heta vilket är ganska roligt. En heter som ett basketlag i NBA (Orlando)! En annan heter Conan. Undrar var han fått det efter:). En har valt ett namn men vi är eniga om att döpa om honom till "nervo". Det finns inget som bara går att säga, -visst det gör vi, utan att först säga, -nja, men om himlen trillar ner eller helvetet fryser vad händer då?

Har aldrig varit med om dess like till nervös människa. Expressen eller Aftonbladet, vilket ska jag välja? Det skulle troligen ta kål på honom!? 

Hos denna leverantör skulle vi även äta lunch. Tänk kinamat till lunch, lyxigt. Visste NI att man inte äter kinamat i Kina, varför kallas det då kinamat för? Det vi fick var inte på något sätt oätligt men inte vad man är van vid. Inget var som vanligt friterat eller väldigt mört och enkelt. Nej, de sämsta bitarna har de tillagat, på ett i o f sig delikat sätt. Men små bitar med så mycket brosk och ben i, var hittar de allt. Och enbart pinnar. Visst hemma kan man ju åtminstone se ut som om man kan, men i Kina med kineser? Omöjligt.

Äta ris med pinnar, löjligt. Inte var detta lika klibbigt som på restaurangen hemma heller. Nej, ett vanligt helt o-klibbigt ris är det, hur tusan får man upp det på pinnarna? Nåväl efter en stund har man prickskjutit så pass så att man fått i sig lite men mätt är ju synd att säga. Min kollega hittar en stor fin köttbit i en hönsgryta. Hon kunde ju inte veta att man bara hackar ner en höna i en hönsgryta, rakt av. Att biten visade sig vara näbben och inte en köttbit gjorde att hon kunde välja fritt sedan, det kunde inte bli värre, tyckte hon!

Vad tusan är kinamat egentligen? 

Denna leverantör har mycket affärer i USA, men engelskan är det tydligen sämre med. Det mesta går på kinesiska och sällan översätter de till oss. Vi får hela tiden säga till att det här förstod vi inte. Men när vi säger något så lyssnar de noga och försöker förstå. 

Ett långt besök tar till sist slut och vi beger oss hem. En färd genom Kina kvällstid är ganska intressant. Till skillnad från de flesta andra asiatiska länder vi har varit i har detta land anammat neonljus. Väldigt mycket lampor é de, överallt i varje by (by är det när de är så få som BARA 3-400 000 som bor där!) 

På kvällen vill kontoret här nere bjuda oss på mat. Vi sa att det gjorde vi gärna men de kanske kunde ta oss till en restaurang med lite val på mer västerlänskt stuk på maten.

Visst det skulle de göra. När ska man lära sig att bara för att de nickar, skrattar och säger att de förstår så har de ingen aning om vad man sagt??!!

Givetvis kör de oss till ett VÄLDIGT lokalt ställe. Här är bara lokalbefolkning. Jag lovar de har aldrig sett vita människor här innan. Menyer fram, på kinesiska! Ok, försök lita på att de beställer så att vi kan äta. Det går lite bättre, de har nog ändå förstått att vi ville ha lite annan mat än den vi fick till lunch. Vi fick t ex riskorn som satt ihop:) vilket gjorde det mycket lättare att få i sig.

Vi tar oss naturligtvis tillbaka med bil. Åkning med all sorts transportmedel i asiatiska länder medför livsfara det har man ju lärt sig, men här är det annorlunda faktiskt. Visst, de kör fortfarande som galningar men de undviker galant alla bucklor i bilar och bussar. Full fart är enda hastigheten men det går ju bra, så det är ok. Dock är det en irriterande sak som gör att man inte vill köra själv. Då menar jag inte att skyltarna är på kinesiska vilket i o f sig är aningen svårt, det är användandet av helljus. Det är normalt med helljus sedan BLNKAR de med halvljus, vilken heldåre kom på det?

Men det gör ju att sovandet i bilen blir desto nödvändigare.  

Kineser har väldigt många ljud för sig. De harklar sig ljudligt och snyter sig ut genom fönsterrutor (nedvevade!) och håller hela tiden på med något konstigt i ljudväg. Detta gör det naturligtvis lite svårare att kunna somna. 

Hemma och kollar mail och hur det har gått i OS. Snart har man nog kommit ifatt tidsmässigt också. Vi får se hur det blir i morgon, sista dagen i Shenzhen och sedan vidare till Xiamen.