Inte tänka på spindlar, INTE tänka på dem

I dag ska vi stressa runt lite snabbare eftersom planet till Xiamen går i eftermiddag, kväll vid 18 tiden. Vi ska träffa en leverantör som vi inte jobbat så länge med. Här ska också bjudas på mat. Leverantören vill ju gärna bjuda flott heter det. Behövs inte alls tänker vi, ett glas vatten blir bra, men inte. Vi tas till en ”skjul”, jag lovar det ser inte klokt ut. Här ska vi alltså äta. Visst, lokalbefolkningen ser inte ut som de skulle hoppa på en, men det är inte här de rika bor. Hur är maten då tänker man. Man är ju bortskämd västerlänning och kan väl inte äta var som helst. Jo då det kan vi, men det var inte kul. Hur många olika rätter kan man göra av fisk? Jag tror att de 20 vi fick, inte var några av dem.

En av fiskarna som såg rätt så bra ut skulle jag testa… Det var inte kul, det kan jag säga. Om ni tänker er att man tar ett fiskskinn och fyller det med amerikansk Yello som är något utspädd i vatten så börjar ni komma nära. Smaken var helt obefintlig så koncentrationen var helt och fullt på konsistensen. Jag vet inte hur jag ska ta mig ifrån detta. Jo, jag kan tänka på något som tar bort tankarna, jag tänker på spindlar. De som känner mig vet att det ska väldigt mycket till för att jag över huvud taget ska skapa ordet spindel i mitt huvud! Alltså ni som förstår min fobi mot dessa hemska kreatur förstår också att detta måste varit jobbigt, yes, det var det! Jag har för mig att mitt under allt detta var jag också tvungen att tänka på en lycklig dag då jag med nakna fötter springer över en sommaräng. Solen skiner och glassen hägrar. Allt för att tvätta bort tanken på spindeln, för den började ta över nu, det ville jag ju absolut inte. Tänk om jag hade börjat tro att jag hade en i munnen... AAAOOOOUUUU pttppttpttwiiiiii, ursäkta, jag ska bara springa omkring och hoppa och sjåpa mig lite i panik...
...
...
...
Tillbaka, jag kunde inte släppa tanken på att jag hade en i m... ... vänta, hopp hopp, vänd ut o in på kroppen åååååååå tebaks igen, ryyyys och fy... nu så tillbaks till storyn!

Vad jag än tänker på så växer denna jädrans Yello i munnen. Panik är i underkant och jag tittar på min kollega som gjort samma misstag. Vi kan ju inte bara spotta ut… jo det kan vi ta mig tusan. Det går inte, jag lovar det har vuxit till dubbla storleken, hur tusan gick det till. Svälj hälften och ut med andra hälften. Snälla, bara hälften, jag lovar att jag sväljer andra hälften. Ok, jag kunde till slut spotta ut hälften, det gick. HAHAHA jag bara lurade mig, jag spottar ut andra hälften också, att jag är så lättluradJ När allt var över så kommer frågan om någon vill ha ris, gissa om det fanns. Bara en sak, man KAN få ris att smaka tråkigt också, det är bara till att blanda det med massor av fett och citrongräs. Se där en oätlig rätt till, jag är hungrig men kommer aldrig att erkänna det, då kommer de in med mer mat som vi såg i spannarna utanför! 

Allting går i övrigt smärtfritt och vi kommer både fram och tillbaka utan problem. Bilresandet börjar ta ut sin rätt och tillsammans med att tidsskillnaden fortfarande inte riktigt satt sig så är man trött. Shenzhen har varit trevligt men nu känns det bra att kunna fara vidare Nu är vi snart vid flygplatsen och så bär det av igen!