Tyfon eller Phantom?

Ibland bara händer det som de säger i reklamen. Men det är faktiskt sant, ibland händer det.

Nu önskar jag att jag kunde säga att trissvinsten slagit in och att jag är ekonomiskt oberoende från och med nu, men så är inte fallet. Men ”I felt like a million dollars today”.

Det är inte ofta det händer, i mitt fall har det aldrig hänt och det hände på den värsta av dagar, åtminstone om man räknar jobbdagar och hur länge vi har jobbat och vilket väder vi haft.

Sitter just nu på tåget hem från Hangzhou som ligger en timmes snabbtåg (snabbtåg förresten, vi har snittat 50 km nuL i en halvtimme) från Shanghai där vi bor just nu. Tyfonen som skulle slagit till i går natt passerade oss ännu längre söder ut och splittrades ganska snabbt vad jag förstår. Men det regn den förde med sig kom i stora mängder.

238 mm regn är en del när det kommer under kort tid vill jag lova. Vi satt i bilen, (mer om den sen) när molnen slutligen bestämde sig för att släppa allt på en gång. Det har regnat lite till och från hela dagen, men inte i så stora mängder åt gången.

Men nu kom då allt det sista på en gång. Det var som och någon där uppe höll på att skura golv och vred ur sin enorma skurtrasa rakt över oss. Det regnade blött, mycket och länge.

Eftersom det inte regnat på ett tag (eller vad vet jag, jag har bara varit här sedan i går) så blir allt snorhalt när det regnar. Man kan knappt stå på benen när det börjar. All betong och asfalt löser upp smuts och avlagringar och man blir som Bambi på hal is.

Under vår 2 timmars bilresa hit har vi kört förbi inte mindre än 4 olyckor på vägen, varav tre var inom en km. Så det verkar inte som om någon är van, alternativt utmanar de ödet lite väl mycket.

Nu var det ju inte det som ”plötsligt hände”, det var det inte, för detta har de pratat om i dagar nu så vi var ju lite förberedda. Nej, det som plötsligt hände var att vi, utan att få någon som helst förvarning, befann oss i en ROLLS ROYCE!

Kan ni tänka er, en splinkans ny Rolls Royce stod helt plötsligt framför oss när vi skulle åka iväg för att äta lunch med dem vi var och besökte.

Vem av er har också suttit i en Rolls Royce Phantom helt chockad, sträck upp en hand!?

Det första vi ser när vi kommer ut är en ”pansarbil” modell Presidenten av USA’s bil stå framför oss med öppna dörrar. Dörrarna öppnas inne ifrån mittstolpen både bak o fram. Bara det är ju en häftig känsla. Jag lovar att motorhuven räckte mig upp till midjan, jag är två meter lång om ni undrar!

 

Den lilla huvprydnaden kommer upp ur fronten, helt magiskt.

 

 

Väl inne försöker jag nå dörren för att stänga den…nej, nej tryck bara på knappenJ HAHAHA, jag tryckte på knappen och dörren gled igen. Samtidigt ser jag hur vår förare tillika ägare av bilen stiger in, sätter sig ned och allt som han kommer att behöva åker ner lite grand från att tidigare varit upphissat så att han lätt och enkelt kommer in! Ratten bara glider ner och stannar strax ovanför knäna på honom!

Väl inne satt jag och en kollega med ett leende från öra till öra utan att kunna sluta. Vi sitter mjukt nedsjunkna i ett par säten i läder som är så mjuka att ni inte anar, de riktigt omsluter oss, armstöd på just precis exakt rätt ställen, både till höger och vänster, så att de inte känns i vägen eller att de inte skulle vara tillräckliga.

 

 

Vi testade varenda knapp som fanns tillgängligt för oss, vilket inkluderade de elstyrda stolar, individuell värme i stolarna. Knappar som vi tryckte på som vi absolut fortfarande inte vet vad de ska användas till, varsin MUTEknapp till radion, individuell klimatkontroll.

 

 

Ett litet kylskåp fanns mellan våra båda säten, och två andra saker att öppna som vi inte riktigt vågade öppna, Valnötsinredning på dörrar och inredning. Vinröd skinnklädsel från tak till golv samt mjuka tuftade mattor på golven, tonade rutor, som sig bör! Framsätena fram var så långt fram att inte ens jag kunde nå dem om jag ens sträckte på mig, jag hade kunnat ta mig in i bilen liggandes dubbelvikt och ändå inte haft några problem.

 

 

I bilen som säkert väger tre ton kändes ingenting av omvärlden. Vi körde över gupp, på allmänt dåliga vägar, igenom sirener och det regnade. I bilen kändes INGENTING, bilen krängde inte ens när vi körde på vägbulor den bara skred över, när poilsbilar körde förbi hördes det bara … … … … INGENTING. Det var en helt otrolig känsla. Jag bara tog tag i den lilla joysticken som fanns under lucka nummer ett, förde den något bakåt, stolen lutades lite till och jag bara satt där och njötJ

Fast den där sminkspegeln som satt bredvid oss förstod jag inte hur man skulle komma åt. Inte för att jag just då behövde den, redan färdigsminkadJ, men den satt väldigt olämpligt till. OM man nu MÅSTE klaga på något

Varför i hela havet köper man en sådan här bil och kör med den i dessa områden?

 

 

För att man kan och att man har råd förstås. Är man snuskigt rik i detta land så ska man ju visa det. Vi har åkt häftiga bilar förut, men detta tog priset.

När vi kom utanför bilen såg vi att de t o m med tänkt på att man alltid skulle se RR på fälgarna på rätt håll alltid (eller när bilen stod stilla) alla fyra fälgarna såg ut så här

 

 

När vi sedan skulle hem (till tåget som jag nu sitter på först och främst) fick vi istället åka en annan bil, som egentligen var en buss! HALLÅ, man har ju fått lite krav nu, åka BUSS, hmpffffff!

Nu visade det ju sig att denna buss hade individuella säten också, varav flera med massage. SÅ OK, JAG SITTER VÄL HÄR och surar med massagen på, och lite extra värme, 26 grader, nej 28 förresten. Mmmmmmmen tro inte att jag är glad! Undrar om jag inte skulle ta och sätta på burret under rumpan också, Mmmm…nej det blev för bra det, har ju inte hunnit gå på toa sedan i morseJ Eftersom vi lämnade hotellet vi 6.45 i morse och klockan vid det här laget var 18.30 var det ju lite lagrat! Men fälla upp fotstödet måste man ju, enkelt tryck på knappen… ahhhhhhh!

”Plötsligt händer det”, det är sant och det behöver inte alltid vara så fantastiskt mycket som gör en salig. Ibland räcker det med en häftig upplevelse och en massage inbyggd i bilstolen för att man ska glömma att man innan man kommer i säng för dagen har jobbat 14 timmar!

Det är ett hårt liv, men NÅGON måste ju göra det!