Den var i alla fall bred!

När man kommer fram till hotellet och den enda skylt på Engelska man ser är er som sitter utan för hotellet och säger:

”Slip carefully when walking back in slop”

Då vet man att man inte är i närheten av människor som kommer att kunna hjälpa dig i en krissituation. De kommer att kunna skrika på dig på kinesiska, men det hjälper ju föga.

Att jag stod i ett motlut på väg upp till hotellet förklarar i o f sig att skylten ville säga att man skulle se upp så att man inte halkade i backen, men lika kul är Goolges automat översättningar, eller vad de använder här borta, för detJ

Detta inträffade för ett par gånger sedan på en av våra resor i Kina när vi var lång från alla kommersiella skyltar på engelska men bilder på glada människor i dyra glasögon som dricker Coca-cola. Eller där vägskyltarna skrivs på både kinesiska OCH engelska för att underlätta för oss västerlänningar.

Det var första intrycket vi fick av denna stad som jag inte har en aning om vad den heter, av ovan nämnda anledningJ

Men hotellet var en upplevelse utan dess like. När du kommer in i detta hotell som är helt malplacerat i denna stad (en verkligt ”skitig” arbetarstad, utan att lägga värdering i det). Här ligger alltså ett hotell med all lyx du kan tänka dig…på ytan!

Marmor, stenfigurer, vattenspel inomhus, 15 m receptionsdisk… och så vi! Vi var just då de enda där!

Detta var ju på ett ställe där inte många reste. Hotellet var nästan nyöppnat och på sina ställen satt skyddsplasten kvar för att inte skada ytorna. Det är för övrigt väldigt vanligt här i Kina att man inte tar av skyddsplasten på saker. Det ser vi ofta på våra hembesök, t ex på kylskåp där blå plast sitter på dörrarna.

Vi fick hjälp att checka in av våra kinesiska resekamrater, och vi fick våra rum.

Ungefär då borde man ju anat ugglor i mossen.

Vi blev hänvisade till trapporna eftersom hissen tydligen inte var riktigt i bruk ännu! Nu hade vi ju vars en stor väska lus ett handbagage med oss, var! Ska man upp på tredje våningen är det ju inte så många trappor egentligen, men eftersom vårt rum inte låg i denna flygel följde ju också en promenad på, som det kändes 5 minuter för att nå rummet.

Kändes lite onödigt stort det här hotellet!

Väl på rummet märker jag ganska snabbt att detta rum inte var ett ”no smoking” rum som det mycket väl stod utmärkt på dörren. Det låg nämligen fimpar kvar i den SAKKOPP som stod utplacerad i rummet. OM man nu mot förmodan skulle missa den odör av cigarettlukt som fortfarande låg tät.

Nu ska vi se…vad heter jag vill byta rum för att ni lurade in mig i ett rum som någon, trots ni sagt att det var ett icke rökarrum, hade rökt i, och de hade rökt ganska mycket för inte så himla länge sedan…på kinesiska nu igen?

Ah, jag tror jag går ner igen och försöker göra mig förstådd!

Alltså ner med en stor väska plus ett handbagage igen. Det är ju 5 minuter från flygel till flygel och tre trappor ner!

Jag visar med fingrarna och askar och gör allt jag kan för att få dem att förstå att jag fått ett rökarrum.

De bara viftar och visar på ”no smoking” skylten som också står i receptionen!

”Man får inte röka här”! Sorry sir!

Nej, jag tänkte ju det, men ändå, kom med mig…viftar och försöker få dem att förstå. Till sist kommer de med mig upp på rummet. De förstår vad som hänt och börjar prata (vanligtvis skrika) till varandra. Man vet aldrig om de är arga eller de bara pratar i vanlig ton till varandra.

De ber mig vänta här.

Ett par minuter senare kommer de upp med en kille som plockar ut askkoppen!

Tack men det luktar liksom fortfarande!

Då nickar de och ler. Då kommer samma kille tillbaka igen med en sprayflaska och börja spraya och fylla hela rummet med något som tar bort lukten. Vad det var i den flaskan vet jag inte men det funkade. Det luktade inte ens i gardinerna efter det.

Sen var det det där med lyset på toaletten. Lampan över handfatet funkade inte. Den skulle normalt lysa upp både toalett, och handfat, men som sagt mörkt. I duschen funkade tydligen lyset. Tänder man där kan man ju försöka använda det. Att gå ner igen och förklara att lampan ovan för handf… ah ni fattar. Det kändes inte möjligt att få upp dem igen och fixa det.

Något att äta kanske? Vi var ju lite hungriga när vi kom, men min kollega hade redan gått och lagt sig, eftersom det var sent.

Jag letade mig ner i receptionen igen för att hitta något att äta. Nepp, inget där. Tittade ut, fanns det någonstans att köpa något enkelt, en supermarket, liten market, hål i väggen? Nepp Lägg dig hungrig.

Kul ställe det här.

Innan jag går och lägger mig brukar jag försöka läsa mail och meddela mig hem var jag är och så. Internet ingår i vanliga fall överallt var man kommer och så var också fallet här.

Jag försökta tyda mig fram till hur jag skulle göra, Wifi var inte alternativet utan det var nätverkssladd som gällde. Jodå, sladd fanns i lådan som bilden visade. Under skrivbordet skulle det finnas ett uttag för sladden.

Jag böjer mig ner och tar undan papperskorgen, OK, om denna sladd ska in i det hålet…så bör denna sladd vara något större än så här. I väggen är där ett hål som ser ut att vara gjort av en hammare modell slägga. Lite längre in i väggen, ca 10-15 cm visar det sig att själva dosan faktiskt finns kvar. MEN jag förmodar att den tidigare gästen redan testat och inte fått det att funka? Med tanke på hålets storlek tror jag att han kände att han gärna velat ha uppkoppling där och då?! Jag bryr mig inte om att testa, det drar lite ur hålet så jag ställer tillbaka papperskorgen igen!

Sussa gott!

Jag drar för gardinerna, de mörkläggande, så att jag inte vaknar innan jag ska i morgon. Tänk om de räckt hela vägen från vänster till höger. Det hade ju varit mycket bättre. Åtminstone om man tänker sig att ljuset inte ska komma in ÄNDÅ!!

Jag har berättat innan i min blogg om de hårda sängar som ibland finns här. Denna är hård. Hård, bred och vääääldigt kort. Säkert alldeles utmärkt till en kines, men till en onödigt lång svensk, noooooo! Om jag inte kryper ihop lite så befinner sig mina vader utanför sängen. Hade täcket varit lite längre hade det ju kanske funkat, men icke.

Nåväl, jag är så trött att jag ändå somnar.

Frukosten så här långt ut är ju inte riktigt anpassad efter västerlänningar. Det jag hittar som jag överhuvudtaget skulle kunna tänka mig att äta eller dricka är… … Pepsi Cola. Det finns inte ens en brödbit utan att den är fylld med något köttigt eller liknande.

Så frukost… tar vi senare!

Upp och hämta väska och vidare på vår jobbresa.

Nere i receptionen möter jag min kollega, som säger ” Vilken natt, satte du också en stol under dörrhandtaget?”

VA, ska man sätta en stol under dörrhandstaget?

Ja där sprang ju folk och knackade på min dörr och erbjöd tjänster hela kvällen.

Herre jisses, stol under dörrhandtaget sak man alltså ha!

Men det var ju billigt här, sa han. 180 RMB bara (ganska lika i Svenska)…men de tar inte kort!

Förlåt, tar de inte kort. Hur hade de…? Lugn säger han jag har pengar, phu!

Tar mig fram till receptionen och säger att jag vill checka ut. Lägger fram pengar, får kvittot med minen skulle det där räcka? Tror du?

Tittar på kvittot, 230?? Varför ska jag betala mer än mig kollega? De börjar förklara, men vi förstår ju ingenting förstås. Som tur är har vi ju folk med oss som är kineser. De lyssnar och vänder sig sedan om till mig och säger.

Du fick ju ett uppgraderat rum, ditt var bättre än vårat. T ex hade du en bredare säng!

Jag kunde ju inte annat än att hålla med, sängen var bred!

Resten av resan var lite enklareJ