Starkare än PIPPI!!

Alla känner väl till Pippi Långstrump och hur stark hon var...?!

Men hur många känner till min äldsta syster?

I mina ögon är Pippi bara en svag kopia av hennes styrka. Den är så obeskrivligt stor att den går inte att förklara.

Inte heller hon kan förklara den, för hon har aldrig kunnat prata!
min syster föddes för snart 53 år sedan med en sjukdom som jag fortfarande aldrig riktigt förstått mig på.

Ett fel på femte kromosomen gjorde att hon aldrig riktigt kom igång som hon skulle i livet. Livet ville annorlunda och livet är ibland orättvist! Jag klagar ofta på saker som är rätt banala och ovidkommande. Alla klagar ju förstås utifrån vad de känner och tycker känns jobbigt just då...men min syster klagar inte!

Trots alla krämpor och fel som tillkommit har hon bara tagit det och gått vidare i livet.

Från början var hon en tjej som kunde vara uppe och gå men var aldrig livlig. Ett förstorat skulderblad (som som ni säkert sett att Svenne i "Svenne o Lotta" har) hade hon, grav scolios. Det i sig är alltså inget livsavgörande. Men i hennes fall har också försvagade leder och muskler gjort att hon med åren inte kunna vara uppe och gå några längre sträckor.

Ett liv i rullstol, som någon annan kör är det som har funkat.

Min syster föddes för snart 53 år sedan och när jag var liten var jag med min mor och hälsade på henne där hon bodde ganska ofta. Då kommer jag ihåg att hon var uppe och dansade alldeles själv, hon älskade att dansa då. Det bästa hon visste var att se program på TV med musik, då dansade hon så det stod härliga till.

Det har inte heller fungerat sen dess. För säkert 25-30 år sedan släppte hornhinnorna på henne. Efter ett par operationer gick det inte längre och hon blev blind!

Hon blir svagare i musklerna, men hörseln och musiken kunde man inte ta ifrån henne. Hon fortsatte att lyssna på och älska musik, även om hon inte kunde vara uppe och dansa så mycket mera.

För snart 53 år sedan föddes min syster, och och de flesta av dessa år har hon levt hos helt underbara människor som kunnat ta hand om henne dygnet runt. När jag var liten bodde hon på ett hem i Kristianstad, men för säkert 20 år sedan flyttade hon till Bromölla, för de la ner hemmet hon bodde på i Kristianstad.

I Kristianstad hade hon hjälp av en fantastisk människa som var lika full i livet som i fanken:) Hon tog med min syster på allt man kunde tänka sig. Med henne vid sin sida hade hon aldrig tråkigt.

Men när hemmet i Kristianstad las ned kunde hon inte flytta med.

Min syster saknade henne mycket...

För tre år sedan när hon fyllde 50 så överraskade vi min syster med ett besök av hennes gamla hjälpreda. Min syster sitter vid ett bord i sin rullstol och är i sin egna lilla värld, nynnandes på en entonig låt som hon alltid gör. Na NA NA NA, Na NA NA NA, när plötsligt hon kommer in i rummet och säger "Hej Susanne!"

Hela rummet tystnar och Min syster också... helt plötsligt spricker hon upp i världens största leende som inte går att ta fel på. Hon börjar åla sig i stolen och vill upp. Hon känner så väl igen denna röst som hon lärt sig att älska genom alla dessa år tillsammans.

Jag tror att det är sällan jag varit så tagen av ett möte som då!

Som jag sa har min syster inte bangat för något! Styrkan den tjejen har går inte i ord att beskriva.

Det är sedan många år hon som är den äldsta som någonsin har överlevt den sjukdom, som jag inte kan förklara, som hon har! Jag tror att hon överlevt den näst äldsta med 20 år!

Hjärtat som finns inuti Min syster skulle göra vilken elitidrottare avundsjuk å det grövsta. Det fanns ingen sjukdom som kan knäcka henne...

...eller jo, det finns ju alltid något!

För ett antal år sedan, som om inte "livet" hade försökt med alla möjliga och omöjliga sjukdomar, så fick hon också cancer, bröstcancer!

Hon opererade bort ena bröstet, och allt verkade bra i flera år! För ett år sedan kom det tillbaka och denna gång spred det sig.

Eftersom Min syster inte ger upp i första taget, så kopplar hon helt enkelt bort funktioner i stället. Sluta vara uppe, sluta äta, sluta dricka...

Min syster vägde igår säkert inte mer än en liten flicka på 8-10 år. Man kan säga att hon gått ett fullt varv, hon var tillbaka på den position hon började på när hon blev sjuk...

Min syster skulle om en månad och en dag fylla 53, hon var den äldsta som någonsin överlevt denna sjukdom, men till sist...cancer tar vem som helst, när som helst.

Min syster var starkare än jag...Min syster hade aldrig gjort något fel...Min syster...blir en tillgång i himlen!

Natten till idag dog min syster, hon orkade säkert längre, men livet ville annorlunda. Inte för att hon klagade...hon låg med sin filt över huvudet och klagade inte alls.

Natten till idag fick min mor hålla sin dotter i handen när hon drog sitt sista andetag.

Farväl systra mi!