Hur viktigt är en insexnyckel egentligen?

I går skjutsade vi en kompis så långt iväg som vi kunde och vågade. Sen fick han paddla hem där ifrån.

Ni frågar er kanske vad han hade gjort oss för ont för att vi skulle vara så elaka och spela honom ett sådant grymt straff, men det var faktiskt helt frivillig. 

Inte bara frivilligt, helt planerat och efterlängtat också ska jag säga, helt vansinnigt men sådana är de, de där friluftsmänniskorna:) 

Nåväl, allt var planerat in i minsta detalj. Ska man paddla kajak (tror jag det var?:)) så är det ju inte så att man kan packa med allt det där som känns bekvämt på resan. Man får välja lite mer noggrant kan man ju säga. Man får välja sådant som man helt enkelt måste ha, inget annat. INGENTING får glömmas bort, det går ju inte att liksom åka hem efter det eller så.

Vi packade in allt i bilen och satta "monsterkajaken" på taket. Jädrar vad långa de är! 

Nu körde vi till Kalmar slott. Det var en underbar dag. En sådan där dag man bara känner att man vill ut och paddla lite:) Ankbajset låg tätt vid nedstigningsplatsen och vågorna slog inte överhuvudtaget in mot strand. Lugnet bara sänkte sig över de två som stod och iakttog den tredje som med liv och lust stod och förtvivlat försökte få plats med all sin packning i en liten (rätt lång som jag sa) smal sak han kallade sin båt! 

Tre hål öppnades upp med hjälp av helt vattentäta lock. Vinden tilltog inte men havet gungade nu lätt utanför stranden där vi allihop stod. Barnskrik bröt av den annars helt lugna idyll vi befann oss vid. Kalmar slott låg blott ett stenkast ifrån oss. Våra andetag kunde nästan fukta de perfekt lagda stenarna i dess kraftiga skyddsvallar... på något sätt verkar det som om hela tjottaballongen gav en nästintill poetisk inramning. Vet inte varför, men det kändes så in i hela havet perfekt att ge sig ut just i dag. Nog med konstiga meningar!

IIIIIIIIIIIINTE för att jag skulle ge mig på något sådan helt vansinnigt som att paddla härifrån, men jag kunde på något sätt ändå förstå. 

Tillbaka till packningen, allt har sin bestämda plats. Det är bara det att den platsen tydligen skiftar från gång till gång. Saker plockades ner och plockades upp för att sedan packas ned någon annanstans. Jag tänkte för mig själv att det här kommer ju aldrig att gå, vi tar hem hälften av allt han tagit med sig igen.  

Men se det behövde vi inte. Till sist hade allt packats ned och locken stängdes. Jag skulle nog utan att överdriva kunna säga att allt packades ner med sådant exakthet att en myra hade känt aningens obehag. Här var inte plats för ett hårstrå ens en gång. 

Nu skulle bara Isexnycklen fram och paddlarna skulle monteras ihop.

Insexnyckeln...den är...den är... jag vet att den är med.

Den är... nu ska vi se...

Det är i de här lägena man inte kommer med något av alla de dräpande kommentarer som man annars kunde tänkt sig lägga in, det är helt enkelt inte... så bra:) 

Insexnyckeln är någonstans i någon av de väskor, påsar, burkar eller säckar som minutiöstslagt på sin, på millimetern, rätta plats. Det var bara att börja packa upp igen. Den ligger säkert i den här...nähä...men här ligger den, det kommer jag ihå...nähä. Men denna då? Inte här heller.

OK, jag vet att jag packade neeeee... jag vet också att jag alltid glömmer något! 

Det är inte så att någon av er har en insexnyckel i fickan? Frågan kom lika självklar som förvånande. Den förvånade liksom också honom! Vem går omkring med en insexnyckel i fickan?

Nu är ju den frågan inte så dum som den vid första åhörande låter. Jag jobbar ju på ett företag där just en insexnyckel spelar en ganska stor roll. Och, ja, det har hänt att jag gått omkring med en sådan i fickan utan att just veta varför. 

Men nu, neeeeej, ledsen, jag har ingen! 

Vid det här laget är allt upplockat ur kajaken och ingen insexnyckel är hittad.  

Naaaaj, ska vi åka him dau, ellor? Tänker man medan vår vän desperat ser sin dröm flyta förbi metern framför honom. Skulle hela expedition ta slut innan den ens hade börjat?  

Nej då, inte stoppar detta en helt desperat kille som inte tänker släppa sin dröm i första taget. Han tar till slut fram sin multifunktions tång/skruvmejsel/pincett/fil/kniv/mm/mm för att se om det inte helt mirakulöst lagts till en insexnyckel i helt rätt storlek under natten. OCH DET HAR DET inte alls det gjort, men med hjälp av diverse verktyg gömda inuti denna lilla skapelse så får han till slut ihop sina paddlar, phuuuu. Äntligen får han ge sig iväg. 

Med slottet som bakgrund och ackompanjerade av ett gäng ankor, släpar han ut sin kajak i vattenbrynet. Sätter sig tillrätta, i med bena, täck över hålet med en liten kilt ( :) ) och så bryt vattenytan med sin kolfiberpaddel, just ihopsatt under ren desperation, och paddla iväg.  

Vi står kvar ett tag och ser honom glida iväg, helt lugnt och stilla. Han ska nu paddla i 15 mil, på ett par dagar. Kalmar lämnar han bakom sig och slottet, det majestätiska, blir snart allt mindre, tills det till slut blir... (nu var jag där igen, det var alldeles för vackert för att inte bli poetiskt...sluta nu:) ) 

Men den där insexnyckeln, vet vi fortfarande inte var den är:)