Jag borde veta...

När jag var yngre, så mycket yngre än idaaaag! Det blev ju en textrad, fast översatt:)!

I vilket fall när jag var yngre stod jag i mål i fotboll. Det var ju på den tiden inte så konstigt. Ställ den längsta i mål, då täcker man ju åtminstone ett av hållet i mål.

Jag fick frågan en gång när jag som knatte skulle åka iväg på match och tydligen ingen annan ville stå...som vanligt! Vår tränare Arne, (eldsjäl och fotbollshjälte i Gualöv:)) frågade om inte jag skulle stå i mål.

Ja...jag var ju inte stjärna ute på plan...så ja, varför inte, jag står.

Sagt och gjort jag får på mig ett par målvaktshandskar, ett par knäskydd i ull(?) med ränder på och en färgglad tröja.

Matchen startar och jag får en flygande start. Flygande som i raklång baklänges rakt ner i backen. Det tar nog inte mer än 20 sekunder till någon hårdskjutande troligen dopad 6 åring får på sitt livs skott ca 135 cm upp i luften och rakt in på den där saken som glasögonen hänger på. Gissa om det "bloa".

Men har man sagt att man ska stå, så står man ju. Så jag stod hela matchen, men har inget annat minne av den matchen än att jag lyckades ta första bollen som kom i min väg:)

Det där följde mig lite upp i åren. Senare när jag spelade juniorfotboll, spelade vi en match mot, tror jag (tro det eller ej), mot Tollarp! En hörna till det "andra" laget, som jag missbedömmer och den går rakt i centrum på övre delen ovanför axlarna. Glasögonen, som fortfarande var med mig (innan linserna kom in i bilden på match) for i en härlig båge över en, två tre av våra spelare som av någon anledning inte alls följde dem med blicken.

Som ni kanske kommer ihåg var det ju en hörna och tanken med det är ju att motståndarna ska få in bollen. DET var de flesta sysselsatta med just då. Åtminstone i motståndarlaget, dvs Tollarp. I vårt lag var de flesta sysselsatta med att försöka freda målet för allt vad de var värda.

UTOM JAG, "ferdinand" som hellre sitter här och luktar på blommorna. Jag som har lätt nedsatt syn på båda ögonen. Med lätt menar jag egentligen ganska blind. Utan glasögon ser jag inte ens tavlan hos en optiker, än mindre bokstäverna de envisas med ska finnas på den!

Nej, jag ser något fara i luften och försöker fajta mig fram till en ungefärlig plats där de borde ha landat. Spelarna som står i vägen, står liksom i vägen och då måste de undan. Som målvakt har man ju lite fördel att man kan putta lite mer utan att bli bortdömd, jag puttade!

Till sist såg jag var de låg kasta mig likt en kobra på sitt byte. Yes, där var de, där såg jag igen. Vänder mig om och ser ett helt lag som stirrar på mig med ganska förundrad min. Bollen har gått åt helt andra hållet, inte i mål. Men eftersom de uppfattat lite i förbifarten att deras målvakt sprungit åt andra hållet likt Ferdinand som satt sig på ett bi, undrade de ju förstås vad som hänt. Lätt chockade... skönt de förstod, tänkte jag...nej, de gjorde de inte alls! Lätt chockade undrade de vad i helsike håller du på med?

Jag...alltså, jag bara...alltså så här var det...naaajjj grabbar nu spelar vi va?!

Det var ungefär då jag började tänka att bågskytte, det är ju ganska kul också:)

IDAG är jag tränare för knattar. IDAG hade vi skottträning. SOM VI TJATAT på dem att öva på skott. Ena hälften går in i mål, andra hälften går till vänster och tredje hälften :) går till höger om målet. Vi brukar stå, och det brukar var ofarligt. Men nu börjar de lära sig. Det kunde de väl kläcka ur sig innan vi börjar! Skott kommer och händerna går reflexmässigt upp...men inte ända upp. SÅ där så att fingertopparna når detta ganska hårde skott. DET GÖR ONT i mitt pekfinger nu. Att jag inte läst mig, jag borde veta hur man tar emot ett skott, Men det var ju inte med näsan, där hade den inte gått förbi!