Inte upp där!!!

Jag känner som många andra att det är helt fantastiskt att sommaren håller på att komma in och att värmen bra öser in över Skåne (där just IFK Kristianstad, Kristianstads enda riktigt elitlag just gått till SM-final i handboll).

Vi har t o m badat ett par gånger, i o f i en uppvärmd träbalja men ändå:) Efter att ha halkat runt i den när jag rengjorde den kom jag på en sak som jag egentligen inte borde delge men varför inte, det är väl ingen som skvallrar av er:)

Jag slog runt rätt ordentligt i baljan och slog i bakre regionerna så det slog gnistor framför ögonen. Ni vet när det slår lock i öronen och man hör fioler spela ödessymfonin fast ingen annan gör det. Det är de där gångerna man hoppas på att man kan ta sig upp igen på raka ben. OCH ändå ska man låtsas som ingenting när man reser sig upp och spanar runt om någon annan såg...

Nu var det ju inte det som var det jag skulle säga idag... Jag kom i den vevan att tänka på en sak som hände för länge sedan.

Det jag skulle säga var att jag är veckans hjälte! Inte bara en gång eller två gånger om... utan tre!

Veckans hjälte låter ju glamoröst och jag önskar att det vore så! Nu är det inte så. Hade det inte varit för att det är historia och glömt hade jag aldrig vågat yppa det!

När jag var 18 gjorde jag lumpen (för er som inte vet vad det är så är det någon som alla tvingades göra för en massa år sedan. Man gjorde militärtjänst oavsett om man ville eller inte. Ju mer man försökte slippa, desto säkrare var det att man fick göra det, kändes det som!)

Nåväl, själv låg jag inkallad i Mora! Egentligen A1 i Linköping, men större delen av vår utbildning var lagd på artilleriets skjutskola i Mora.

Vi var mellan 18-20 år och vi hade lite tråkigt ibland. Vi bestämde oss för att utnämna en Veckans hjälte var vecka. Vederbörande var tvungen att bära en extra bricka under följande vecka som en komihåg för alla andra att det var han som gjorde bort sig sist:)

Bland annat fanns där folk som gick vilse å det grövsta, inte kom hem efter en kväll på stan och regementet låstes, passgångare som inte fick gå högvakten m.m.

Min favorit var en kille som med fötterna på bordet och ryggen mot dörren högt och ljudligt skrek "DET SKA DU GE FAN I!" till en Major han trodde var en kompis som kom in och frågade vad han höll på med:)!

Ok som ni ser håller jag på med förhalning...

Jag åkte på denna "trevliga" utnämning tre gånger.

Första gången körde jag sönder två band på en bandvagn SAMT att jag körde in i en bom som slet upp ett stort hål i bakre vagnen under samma dag! Jag kallar det otur och för mycket blåst:)!

Nästa gång var det dags för att olja in bandvagnen. Det fanns femtioelva nipplar att olja in. Inte kunde jag veta att det även fanns hål som inte skulle ha olja utan vatten!! Jag har väl aldrig sagt att jag är bra på motorer!

Sista gången är vad jag kom på när jag halka...
Vi skulle ut och bada i en sjö eftersom vi inte hade badkläder med så näckade vi. Undertecknad går glad i hågen rakt ut, halkar på en sten, far rakt upp i vädret, intar kraschlandnings positionen, (vill säga ändan först), och landar rakt på en... ... pinne. Det var första och enda gången jag, låt oss säga, kände att utgången användes som ingång! Det var in i helsyfyr vad det sved till.

Eftersom man är man... 18 år... nåväl vi säger man, så reser man sig och låtsas som ingenting. Eftersom vi var en pluton på säkert 20 man och resten inte hunnit ut än kan vi väl säga att dit inte gick obemärkt förbi.

Om inte jag minns fel "vann" denna  obetydliga händelse hela vår tid i lumpens veckans hjälte historia. Jag har nog kvar denna bricka i så fall någonstans. Det stod i vilket fall mellan denna historia och en kille som efter en liten blixtolycka en kväll med en trådtelefon satt och frågade efter vilka blommor vi sett och om inte fåglarna sjöng ovanligt fint, tilläggas bör ju att det fortfarande var natt och inga fåglar var uppe. Han togs omhand senare av sjukvårdepersonal.

Så veckans hjälte minsann!