Inlägg
Vår katt trodde att vi fått frispel när han kom på morgonen och inte följde med ägarna när de åkte. Hon stod bokstavligen och stirrade ut mig. Samtidigt tror jag att hon höjde och sänkte ena ögonbrynet lite som ett tecken till mig att han går inte säker! Lite Al Pacino varning liksom!
Efter som hunden vi passade åt några goda vänner som behövde lite hundledigt inte är av modell större än en katt så blev man ju lite orolig förstås.
Eftersom inte varesig jag själv eller min fru direkt är några hundmänniskor så kände vi ju att vi var tvungna att hålla lite extra utkik, vi ser ju liksom inte tecknen. Eftersom då också min fru jobbade hela dagen så låg det på min lott att fixa detta. Tack för förtroendet!
Normalt är vår katt van vid en lite större hund, modell 5-vägs korsning. Som han verkar just nu är det Scooby-Doo, en sengångare, en labrador, en tax och en matkvarn (sådan som man har i vaskavloppet för att mala ner matrester) inblandat i hans stamtavla. Han är nämligen mörkrädd, ganska trött, lång, halvhög hund som kan sluka ett julbord på 5 minuter. Han är dock ganska söt och trevlig.
Just därför stod vår katt och fladdrade med ögonbrynen, ögon som tefat och ryggen rest, framför dörren till sitt rum med matskålen! Hon är ju van vid att när han kommer så gäller det att hålla sig undan annars vet hon inte om hon är utanför hans magen när han rusat fram för att rensa hennes matskål.
Men det visade sig att vi inte behövde oroa sig över huvudtaget. Eftersom den hund vi passade var så pass lugn och trevlig på alla sätt och vis, var det ju inget hot alls mot katten. Det var snarare så att den där ögonbrynshöjningen visade sig vara Al Pacino överhuvudtaget. Det var nog snarare en ryckning i ögonbrynet av gapflabb när katten insåg att hunden hade ett koppel anpassat efter en kanin.
Det tyckte vår katt var ett straff nog och lät honom vara resten av dagen.
Oturligt nog var jag runt och körde lite grand denna dagen också så hunden var tvungen att följa med i en liten bur som fick plats i bagaget. Det var så att man nästan skulle kunna bli hundfrälst. När vi kör runt med katten i bilen någon gång när vi verkligen måste, sjunger hon avgrundstoner så man tror att hon försöker komma i samklang med bilenes tändningssystem och stänga av det med rösten. Det är helt enkelt som att åka i en skräckfilm. Hon tar i så att rutorna skallrar.
Men denna hunden gick in i buren la sig och var tyst hela vägen, kan det vara riktigt??
När vi sen kom fram var han lika intresserad av att se vad som fanns där att titta på helt orädd. Ah jag tror att de drogat hunden för att han inte skulle vara så "oredig".
Sen bajsade han inte på hela dagen, till barnens stora besvikelse. De hade ju sett fram emot att plocka bajs!!?? Nåväl!
Men lite bortskämd ska man ju bli så han fick massor med hundgodis:) Får se om han bajsar friskt idag i stället:)!!
Där kunde jag varit färdig om jag inte kommit att tänka på en dagbok som jag hörde på radion för ett par år sedan. Jag tycker att den passar så bra in på min beskrivning av hur vi hade det i går
Det ligger ju inte för mig att stjäla, så jag säger direkt att den här är inte min, men lika rolig ändå:)
HUNDENS DAGBOK:
07.00 - Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!
08.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
09.00 - Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!
12.00 - Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!
14.00 - Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!
15.00 - Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!
16.00 - Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!
17.00 - Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!
18.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
20.00 - Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!
22.00 - Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!
KATTENS DAGBOK
783:e dagen i fångenskap...
Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat. Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.
Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna.
I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras säng.
Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck. Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.
På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som 'allergi'. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.
De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar. Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.
Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar.
Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet.
Men jag kan vänta.
Det är bara en tidsfråga innan mina planer infrias...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar