måndag 22 april 2013

Har du ätit raketpulver eller?

Jag växte upp på 70 talet. DÅ var det inte så vanligt med långa personer... tydligen.
Under min uppväxt i alla fall så har jag ständigt haft problem med att hitta kläder som har passat. Det har ständigt slagit på ett par cm i längd antingen på ärmen eller byxlängden.

Jag undrade ständigt hur detta kunde vara eftersom ingen annan hade problem.
Det var ju ändå under en tid då man inte var fullvuxen.

När man väl kom upp i åren förstod jag problemet lite mer eftersom man då tydligen blev..."oj, vad lång du är...vi ska se vad vi kan göra...vi kan inget göra"-lång.

Tydligast kommer jag ihåg när jag gick i gymnasiet och utbildade mig till kock. Det var inte bara det att jag ständigt och jämnt fick ducka in under fläkten för att komma in över grytorna. Mina kockbyxor fick förlängas! Med ett inte riktigt likadan rutigt tyg...snyggt...och inte alls iögonfallande

Att man sedan var smal så att man fick springa zick-zack i duschen gjorde ju inte det lättare. Är man lång är man kraftig! Så är det bara. Sedan att vi var fler och fler som hade detta problem, var inte klädskaparnas fel, det är ju erat fel?!

Inte nog med det, när man väl gjorde lumpen kom nästa problem, som jag lider av än idag. Det är ett angenämt problem iof sig så här i efterhand men ibland kan det gå till absurdum.

Det var även där att så långa byxor var svårt att få tag på. Så de fick special beställa. Lååååånga byxor skulle det vara. DÅ ÄR MAN JU KRAFTIG OCKSÅ! Ah va tusan, ska man behöva både hängslen o livrem i det militära, visst ja, det måste man ju. Vapenbältet består ju av både det ena och det andra, så det löser ju sig.

Men hur lång är du egentligen, vi har ju gjort lååååååånga byxor! Uppenbarligen inte tillräckligt långa!!

Militärbyxor, för er som inte gjort lumpen, har längst ned en liten finurlig krok man sätter fast i kängan så att byxorna håller sig nere vid alla hopp o lek aktioner man håller på med. Denna krok satte jag fast! Sen behövde jag aldrig släta ut en enda byxa mer under hela mitt år i det militära. De satt sträckta ja jäklar i. Ni vet den där klassikern med kronan befälen gick omkring och studsade på täcket för att se att man hade bäddat ordentligt på morgnarna! Det kunde jag göra på byxorna och sedan skjuta prick på mål 20 m bort! Det var spänn i dem så att Drottning Silvia hade varit avundsjuk över slätheten, DYGNET RUNT! (eftersom man hade på sig dem ganska så precis dygnet runt ibland).

Detta lilla "problem" sitter med mig fortfarande. Jag avskyr när saker är skrynkliga. Sitter hela tiden och "rättar" till kläderna oavsett var jag är. Min fru är helt tokig på mig när vi kör bil eftersom jag hela tiden slätar till o slätar till. Men fint blir det:)

Inte blev det bättre när man började jobba. Hade min arbetsgivare rätt längd i byxor? NEJ! Jag fick lyxen att specialbeställa även här! Jag fick ju mycket bättre byxor än alla andra så jag kan ta det. Men det där lilla tillägget de sydde på känns liksom lite B. Så när äntligen Fristads kom med en byxa för en lite smalare men otroligt lång arbetare fick man ju nästan tårar i ögonen.

Det var nog ungefär samtidigt som Levi's fattade att alla är inte stöpta i samma form. 36 längd? Du måste skämtablicken fick man ju varje gång man frågade!

Nåväl. Nu har jag ju två småkillar, som den uppmärksamma läsaren kanske har sett. De är också på väg att bli långa. Nu har de ju det bättre förspänt, för de flesta tillverkare har ju ordentlig längd tillsammans med att de är smala i midjan!

Men vad de inte har är byxor som växer över natten. Hur i hela havet kan byxor som ena dagen sitter som en smäck vara så in i... korta nästa dag. Vi är alla rörande överens om att vi inte väntar på högvatten. Byxor räcker ner till hälen, OK? OK!
Då så, sluta väx över natten killar, eller säg åtminstone till innan så vi hinner köpa nya innan det händer tack!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar