Kan det vara upphetsning?

Ni vet den där känslan man känner när man är kär, det där oförklarbara och härliga. Den där känslan som bara går att beskriva med en sång eller rosor i mängd!

Man ser sin älskade och hjärtat slår dubbla slag. Man hör hennes eller hans röst i telefonen och man bara smälter. Det riktigt bubblar inombords

Som den där känslan när man ser en blomsterfylld sommaräng. Barn som leker med bara fötter i gräset, de som bara strålar av lycka.

Som känslan man får när man har sågat två brädor lika långa! Eller när man äter en glass en riktigt varm sommardag.

Känslan man får efter ett hårt träningspass och man bara riktigt njuter av att man klarat sig igenom och inte dog denna gången heller.

Man tittar på årets hjältar på TV och känner att mänskligheten har en framtid i dessa underbara människor.

Den känslan, den uuuuuunderbara känslan....just den känslan har jag INTE just nu eller de närmsta 18 timmarna! Bubblar inombords gör det, men det är mest i magen!
I morgon är det start av en fobollscup som varar ända till hösten. Jag och en kompis är tränare. Min kompis står för lugnet och jag står för HYSTERIN!

Jag kan inte äta, jag kan inte tänka klart, jag får nästintill hjärtklappning av oro. Jag är så in i hela havet stormar nervös atttttttt jaaaaag näääässsttan inte ens kan knappa på ddddddaaaaatttttoooorn.

Det här är inte bra alltså. Tänk er själva 2 meter lång och skaka som ett asplöv. Det skakar rätt jäkla mycket det! Det är en sjuhelsikes tur att alla våra barn håller sig på en nivå under mig när det kommer till nervositet , annars hade det här gått åt skogen.

Vi har superduktiga barn och de både vinner och förlorar så jag vet egentligen inte vad det är jag är nervös för... jag måste nog... gå o ... kräkas lite... nej jag klarade mig; phu!!!

Ok, djupa andetag och så ser vi in i framtiden. Höjda armar i skyn och hurrarop, det här går bra.

Jag förmodar att ni kommer ihåg mitt engagemang i förra cupen, läs här annars: http://lenniestankar.blogspot.se/2013/04/en-fredagsfrackis-uppfoljning-all-in.html

Är det upphetsning? Nej så fan heller, jag är nervös så jag håller på att sk**a på mig!! Så kände jag definitivt inte när jag såg min fru för första gången. Inte nu heller för den delen;)